- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Elektroteknik /
152

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Rät avstämning

Sldo-avstämning

Fig. 1 och 2. Oscillogram över utgångsspänningen vid
rät-resp. sidoavstämning.

Fig. 3. Blockschema över modern superheterodynmottagare.

den s. k. enrattsavstämningen infördes. Införandet
av enrattsavstämningen i förening med en mekanisk
finavstämning utgjorde ännu för några år sedan en
fullt tillfredsställande lösning. Emellertid har den
allmänna utvecklingen och användningen av
superheterodynmottagare med hög selektivitet medfört, att
en ytterligare förenkling av inställningen varit
önskvärd. En mängd olika mekaniska
utväxlingsanord-ningar och inställningsindikatorer, som av olika
fabrikanter introducerats på radiomarknaden, ha gjort
en mer exakt avstämning av mottagaren möjlig, men
det är dock otvivelaktigt, att en modern förstklassig
superheterodynmottagare utan automatisk
finavstämning kräver mer tid och inställningsarbete än
apparatens innehavare i allmänhet vill underkasta sig.
Vidare undvikas alla irriterande efter justeringar i
mottagarens avstämning, som annars bliva
nödvändiga på grund av förskjutningar i
mottagar-oscilla-torns frekvens. Vikten av exakt avstämning
framgår av fig. 1 och 2, vilka visa, att en synnerligen svår
distortion uppträder om mottagaren är sidoavstämd.
Automatisk finavstämning, även kallad automatisk
frekvenskontroll, kommer i fortsättningen att skrivas
förkortat "A. F. K.".

Den automatiska finavstäniningens principiella
verkningssätt.

Fig. 3 visar ett blockschema över en modern
superheterodynmottagare, vilken utrustats med automatisk
finavstämning. De enheter, vilka inkopplas för att
utrusta mottagaren med ovannämnda kontroll, äro
omramade med dubbla linjer och komma i det
följande att benämnas frekvensdetektor resp.
frekvenskontroll. Frekvensdetektorns uppgift är att lämna
frekvenskontrollen impulser i ena eller andra
riktningen, beroende på. om mellanfrekvenssignaler
avviker ifrån mottagarens mellanfrekvenskanal å ena
eller andra sidan, på sådant sätt, att
frekvenskontrollen, vilken påverkar den lokala oscillatorns frekvens,
kan bringa mellanfrekvenssignalen att erhålla riktig
frekvens. Fig. 3 visar en tänkbar lätt överskådlig

anordning. Denna konstruktion är emellertid ej så
lämplig i praktiken, emedan de mekaniska elementens
tröghet medför en alltför stor tidsfördröjning av
korrektionerna. Frekvensdetektorn utgöres här av två
avstämda kretsar, vilka via likriktare äro anslutna
till elektromagneter. Den ena av de avstämda
kretsarna är avstämd till en frekvens något lägre än
mellanfrekvenskanalen, under det att den andra är
avstämd till en, som är något högre.
Verkningssättet är mycket enkelt att förstå, emedan en
mellanfrekvensavvikelse kommer den att ge högre spänning
i den ena kretsen hos frekvensdetektorn än den andra
och följaktligen kommer den ena elektromagneten att
påverka ankaret (a) mer än den andra, varigenom
kapaciteten hos vridkondensatorn (VK) ändrar sig, så
att mellanfrekvenssignalen närmar sig sitt rätta
värde. I praktiken anordnar man elektriska
förbindelser mellan frekvensdetektorn och
frekvenskontrollen. Frekvensdetektorn är då i regel så utförd, att
densamma exempelvis lämnar en positiv resp.
negativ spänning till frekvenskontrollen, då
mellanfrekvenssignalen avviker åt ena eller andra sidan.
Frekvenskontrollen utgöres i regel av en
elektronrörs-anordning, vars kapacitet varieras med
gallerförspänningen hos det använda röret.

Den automatiska finavstäniningens mekanik.

Vi antaga, att karakteristikerna för
frekvensdetektorn resp. frekvenskontrollen representeras av raka
linjer (se fig. 4 och 5). Antaga vi vidare, att
mellanfrekvenssignalen avviker med a kc, innan
frekvenskontrollen och frekvensdetektorn trätt i verksamhet,
då den automatiska fininställningsanordningen
inkopplas, kommer frekvenskontrollen att tillföras en
positiv spänning, varigenom mellanfrekvenssignalen
endast kommer att avvika med b kc. Storleken av
b är lätt att konstruera, enär den disponibla
spänningen från frekvensdetektorn (Vö) motsvaras av
den gjorda frekvensändringen (a—b) kc. En geo-

Fig. 4. Karakteristik tör
frekvensdetektor.

Fig. 5. Karakteristik för
frekvenskontroll.

metrisk konstruktion av förhållandena är lätt att göra
genom att i punkten (a) draga en linje l, vilken bildar
vinkeln B med voltaxeln. Vi erhålla då:

b =

1 + tg^-tgß’

Av de angivna figurerna framgår, att den
automatiska fininställningen ej kan göras fullständigt
exakt, utan måste arbeta med en viss marginal. En
sidoavstämning av 0,5 kc spelar i regel ingen roll vid
en normal superheterodynmottagare, emedan den där
erhållna distortionen knappast uppfattas med örat.
Om den automatiska finavstämningen har ett verk-

152

1 okt. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:35:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free