Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
Fig. 17. Induktionsspänningens avtagande med
ledningsavståndet vid grundperiodtalet (16% p/s), då återledning och
sugtransformatorer användas och med parallellsträckans längd
samt kontaktledningsströmmens storlek lika som för fig. 16.
Kurva I: Induktion från tågbelastningsströmmen i slingan
kontaktledning och återledning, 20 km.
Kurva II: Induktion från tågbelastningsströmmen i slingan
kontaktledning, räls och jord 2,5 km (ett halvt
sugtransfor-matoravstånd).
Kurva III: Induktion från sugtransformatorernas
magneti-seringsström i slingan kontaktlédning 8, räls och jord, 20 km.
tantkurva. Denna har beräknats genom aritmetisk
addition av värdena enligt kurvorna I och II, samt
geometrisk addition av dessa summavärden med
värdena enligt kurvan III under antagande av 90°
fasförskjutning.
Minsta tillåtliga avståndet mellan
svagströmsled-ningarna och järnvägen erhålles på grundval av de
gränsvärden, som kunna anses lämpliga för
grund-periodtals- resp. övertonsinduktionen.
Maximivärdet på grundperiodtalsinduktionen bör
vara högst 15 Y, om enkeltrådiga
snabbtelegrafför-bindelser enligt Wheatstonesystemet finnas i
svag-strömsledningsknippet. Avståndsminimivärdet blir
då ca 5 000 m (värdet erhållet genom extrapolering)
vid systemet utan skyddsanordningar, medan man för
systemet med skyddsanordningar ej erhåller nägot
minimiavståndsvärde av praktisk betydelse, emedan
influensspänningen i varje fall skulle förhindra
avståndets tillämpning (avståndet bleve mindre än
25 m).
Om man bortser från Wheatstonesystemet och i
stället använder CCIF:s farlighetsgränsvärde för
induktion vid normal tågdrift, 60 Y, blir
minimiavståndet vid systemet utan skyddsanordningar ca 500
m. För systemet med skyddsanordningar bleve
minimiavståndet på grund av sin litenhet (endast några
Voit
15
Fig. 18. De av de ekvivalenta 800-periodiga störströmmarna
alstrade induktionsspänningarnas avtagande med
ledningsavståndet vid samma förutsättningar och med motsvarande
kurvbeteckningar som för fig. 17.
få meter) i än högre grad än nyss utan praktisk
betydelse med hänsyn till influensverkan.
Något maximivärde för övertonsinduktionen i ett
telefonledningsknippe relativt jord kan ej för
närvarande preciseras, vilket står i samband därmed, att
metoden med användning av känslighetsfaktorn som
beräkningsgrundval för uppskattning av
störspänningarna i telefonförbindelserna är förhållandevis ny
och oprövad. Det finnes emellertid skäl att antaga,
att värdet i varje fall ej bör vara större än 3 V. Om
detta siffervärde tages som utgångspunkt, finner man,
att minimiavståndet bör vara ca 2 000 m vid systemet
utan skyddsanordningar och ca 325 m vid systemet
med skyddsanordningar.
Ovanstående exempel torde tydligt påvisa, i vilken
grad avståndet mellan svagströmsledningar ocli
växelströmselektrifierade järnvägar kan minskas vid
övergång från ett elektrifieringssystem utan
skyddsanordningar till ett system med återledning och
sugtransformatorer.
13. Möjligheten att i fråga om avstörningseffektivitet
genom beräkningar jämföra systemet med återledning
och sugtransformatorer med ett system, där
sugtransformatorerna äro inkopplade i kontaktledningen och
rälsen, varvid återledning sålunda ej användes.
Sådan jämförelse kan givetvis ske enligt de ovan
anförda beräkningsmetoderna. Det torde emellertid
vara lämpligt att låta anstå med beräkningarnas
utförande, intill dess att de gjorda antagandena om
räls-strömmens induktionsneutraliserande verkan vid 162/3
och 800 p/s verifierats eller korrigerats genom
kontrollmätningar. Dessa antagandens riktighet är
nämligen av fundamental betydelse, då
sugtransformatorerna äro inkopplade i kontaktledningen och rälsen,
medan eventuella fel spela betydligt mindre roll för
systemet med sugtransformatorer och återledning,
eftersom härvid den sträcka, utefter vilken rälsen
genomflytes av tågbelastningsströmmen, är
förhållandevis liten.
NOTISER
Spänningsreglering av roterande elektriska
generatorer kan enligt kända principer (jfr Elektroteknik,
h. 11 1936) utföras med elektronrörkopplingar. För
ändamålet tillverkar Philips numera ett särskilt
aggregat — typ 4142 — avsett för mindre
likströmsgeneratorer. Prov med apparaten hava utförts bl. a. på en
22 kW, 125 V generator, vars normala spänningsfall,
6 V, från tomgång till fullast av regulatorn nedbringas
till 0,008 V. Regleringen, som är aperiodiskt dämpad,
sker inom ett tidsintervall av storleksordningen
0,3 ms. (Philips’ Techn. Rundsch., h. 4 1938.) g.
Homogenitetsprovning av magnetiska metallstycken,
svetsfogar m. m. låter sig göra enligt följande, av
Siemens utarbetade metod. Provstycket magnetiseras
på ett för ändamålet lämpligt sätt och beströs
därefter med järnfilspån eller — vilket befunnits
lämpligare —- övergjutes med olja, vari fint järnpulver
uppslammats. Härigenom avslöjas för ögat
omärkliga sprickor eller repor i ytan och gjutblåsor
därinnanför, ty det finfördelade järnet samlar sig vid
dylika ställen på grund av de därstädes uppträdande
oregelbundenheterna i kraftlinjefältet. (Siemens’
Zeitschr., h. 5 1938.) g.
3 sept. 1938
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
