Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
Av (11) och (14) får man således:
2 MA.
Pmed = A •
Bfßr/ (15)
Och maximala skärtrycket, vilket måste vara dubbelt
så stort eftersom Amax = 2 Amed.
Således
,4 MA,
4 MA,
sf rf arc eos —–
Har man att skära sneda kuggar med en lutning = q>,
M
ökar givetvis matningen i fräsens riktning till
Skärtrycket blir sålunda i detta fall större:
4 M A,
eos (p
k-
Zj r} arc eos 11
(18)
eos
V
För att bestämma k måste man utföra prov med olika
material. Författaren har gjort en del observationer
av förhållandena vid skrubbfräsning och funnit k
ligga mellan 300 och 400 kg/mm2 för seghärdat stål
med ett Brinelltal av 260. För slätfräsarna, som ju
hava sämre skärförhållanden torde k ligga högre.
Givet är också, att om fräsen är slö och nästan bara
trycker ut materialet, komma stora extra
friktionskrafter med i spelet, vilka öka upp Å-värdet.
Man finner emellertid av ekv. (18), att man kan
reducera skärtrycket genom att välja liten matning,
litet skärdjup och största möjliga antal tänder på
fräsen. Det lönar sig emellertid ej att använda allt
för tunna skär, emedan fräsen måste ha ordentligt
skärgrepp. I annat fall blir den snart slö och omöjlig
till att prestera ett gott arbete.
Som exempel räknar jag igenom ett fall. Man skall
fräsa ett kugghjul med modul 10 och 150 kuggar.
Härför ämnar man använda tre skär, två st.
skrubb-skär med M — 1,5 mm och ett slätskär med M = 1 mm.
Skärdjupen har man valt så att
ct = 0,7; c2 = 0,92 och c3 = 1.
Ur kurvan fig. 8 får man då
Asl ^ 200; As2 OS 300 och A,3 = 340.
A, för skär 1 är då = AsX för skär 2 = As2 — Asl och
för skär 3 = As3 — As2; Vi använda en fräs med
Zf = 10 och rf — 85 mm.
Skärdjupen bliva resp. 15,2; 20 och 21,7 mm.
Vidare får man ßl — O.røS; :— 0,628; och ß3 = 0,628
och maximala skärtrycken, om man tar k1 = k2 320
och Ä.-3r=370 kg/mm2 och <p,= 45°: = 1 110 kg;
Pw = 537 kg samt P,ma% — 136 kg.
Man ser härav, att skären äro valda på så sätt, att
skärtrycken hastigt bliva lägre. På så sätt förbättrar
man profilen högst avsevärt. Sätter man skären, som
brukligt är på vinst och förlust, får man oftast nog
till resultat ett successivt stigande skärtryck, vilket
är fullständigt felaktigt,
Särskilt om det sista skrubbskäret är stort och
slätskäret mycket litet, följer slätskäret gärna den
väg, skrubbskäret förut plöjt upp, med resultat, att
kuggen kan bli något böjd. Eftersom vidare
skär-trycket är ungefär proportionellt mot m2 inses lätt,
att man för stora moduler snart nog blir tvingad att
uppdela skären i ett antal skär med antalet hastigt
stigande med modulen. Kugghjul med stora moduler
måste även bearbetas i större kraftigt dimensionerade
arbetsmaskiner.
Som man lätt finner, skär en viss frästand alltid
i samma läge gent emot arbetsstyckets kuggprofil.
Härigenom utnyttjas fräsen synnerligen illa, då ju
den skärande profilen blott arbetar på de tre i
ingrepp varande punkterna.
För varje ny inställning av fräsen till nytt skär
bör man därför något axialförställa densamma, så att
inan ej erhåller skären på samma punkter av
fräs-profilen. Ca en sjättedels delning är tillräcklig. På
detta vis kan fräsen användas sex gånger utan
0111-slipning. Härigenom frångår man visserligen den
gamla slentrianen att alltid ha en frästand indikerad
i mittplanet, men det kan man lugnt göra, ity att
detta är fullständigt betydelselöst för kuggskärningen.
Har man olika skärdjup för de olika skären, behöver
man ej utföra sagda axialförställning, emedan ju ett
större skärdjup automatiskt också förställer
skärprofilen i axiell led.
Jag vill i det följande även något ingå på fräsens
konstruktion. Först vill jag då uttala ett anatema
över den metod, som avfasar fräskuggarna på så sätt,
att de frästa kuggarnas toppar bliva avfasade, så
att de komma ur kuggingreppet. Detta är ett mod,
som började uppträda i Tyskland redan i början av
1900-talet och har sedan allt mer vunnit terräng
mycket troligen beroende på vissa teoretikers rädsla
för kanttryck (Kantenpressung, -kanteneingriff). Man
resonerar som så att på grund av kuggarnas
utfjäd-ring, kommer kuggen i verkligheten något för tidigt
i ingrepp, varigenom man skulle kunna erhålla någon
sorts skadlig verkan. Eftersom emellertid kuggens
utfjädring vid ganska hårt belastade kuggar sällan
överstiger 1/100 mm så inses nog, att detta resonemang
är betydligt överdrivet. Särskilt må starkt framhållas
att vid snäckfräsförfarandet erhålles gratis en något
större konvexitet på kuggen, varigenom man sålunda
automatiskt erhåller den önskade kompensationen
mot kuggfjädringen. Den skada, man åstadkommer
J}orde/j
Fig. 8. Diagram visande fräsens teoretiska längd L vid
skärdjupet s.
genom kuggens avfasning är däremot betydlig. Att
avskära kuggflanken i höjdled är detsamma som att
minska ned kuggbredden med samma procent
samtidigt som man borttager möjligheten av en tyst och
lugn gång hos kugghjulen ifråga. Fräsen bör alltså
dimensioneras på så sätt, att man erhåller en orubbad
evolvent på hela den del av kuggprofilen, som ligger
i ingreppssträckan.
Fräsens längd gör man nog i allmänhet för liten
särskilt då skrubbfräsens. Denna skall ju arbeta ur
kuggluckorna, varför dess längd L (se fig. 8) bör vara
16 juli 1938
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
