Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 16.
radier på vanligt sätt genom uppmätning av
höjdskillnaden i axiell led mellan ytterpunkterna av
bladet och därefter använda formeln H = —^ • h, där
a
h = ifrågavarande höjdskillnad och a =
öppningsvinkeln (sedd i propelleraxelns riktning) mellan
de uppmätta punkterna. Detta är gjort i fig. 15
på propellern, som visas i fig. 16. I fig. 15
äro de heldragna linjerna erhållna på liknande
sätt som i fig. 12—14, medan de prickade linjerna
äro erhållna genom direkta mätningar på de i
figuren angivna radierna, som något avvika från de som
använts i fig. 12—14. Vid mätningarna har varje
blad inställts så, att stigningen, enligt den senare
principen, vid r\R — 0,733 fått ett jämnt värde (1,2,
0,8, 0,6 osv.) och därefter har uppmätningen vid
radierna r/R — Oä och 0,933 utförts.
Som synes av fig. 12—15 blir stigningen i radiell
led ej längre konstant vid vridning från normalläget.
I omgivningen av normalläget — således vid de
relativt små vridningar, som vanligen komma ifråga
vid gång framåt — är dock variationen obetydlig,
och denna variation har visat sig hava mycket litet
inflytande på verkningsgraden. Det är ju f. ö. rätt
vanligt numera (t. e. vid s. k. medströmspropellrar)
att hava stigningen variabel på något sätt i radiell
led. Om man emellertid önskar att avvikelsen från
ren skruvyta skall vara så liten som möjligt inom det
område, som vanligen kommer ifråga, kan man ta
hänsyn till detta genom att något minska på
normalstigningen.
Vid större vridningar, t. e. sådana, som komma
till användning vid gång back, är som synes
variationen av stigningen i radiell led avsevärd. En
försämring av propellerverkningsgraden är här att räkna
med. Några slutgiltiga försök häröver föreligga
emellertid ej. Av de preliminära försök, som utförts
vid K. T. H:s skeppsbyggnadslaboratorium, synes
dock framgå, att verkningsgraden vid backgång vid
vridbara blad kan anses fullt acceptabel. I samband
därmed kan även påpekas, att man med vridbara blad
vid backgång alltid kan utnyttja maskinens fulla
effekt, vilket vanligen ej är fallet, då fasta blad
användas.
Fig. 14. Normalt H/D = 1,2.
strålarna från origo, motsvarande de relativa radierna
0,5, 0,725 och 0,9, bibehålla givetvis sina inbördes
lägen vid vridningen. Detta strålknippe har vridits
så, att mellanstrålen skär ordinatan för r/R — 0,725
vid en serie jämna värden å H/D; undermeningen
därvid har varit att stigningen vid r/R = 0,725 kan
betraktas som medelstigning för hela bladet. De
övriga strålarnas skärningspunkter med
ordinator-na vid resp. radier bestämma stigningen vid dessa
radier.
I fig. 13 och 14 äro liknande diagram uppgjorda
för Hn„JD = 1,0 och 1.2 resp.
I fig. 12—14 är stigningen resp.
stigningsförhållandet vid olika radier fastställd genom
stigningsvinkeln vid vridningsaxeln vid samma radier. Man
kan naturligtvis även definiera stigningen på olika
Fig. 15. Variation av stigningen i radiell led vid
en propeller enligt fig. 16.
- stigningen bestämd av stigningsvinkeln vid
vridningsaxeln,
––stigningen bestämd genom uppmätning.
66
16 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
