Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 11 mars 1939 - Arbetsgivares och arbetsledares ansvar gentemot underordnade och gentemot tredje man, av Sven Nordmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I ett annat fall hade en minderårig gosse skadats
genom att säckar med gips, som under
reparationsarbete i en fastighet voro uppstaplade i en förstuga,
fallit ned över honom. Domstolarna ansågo
konstaterat, att säckarna icke upplagts med tillräcklig
omsorg. Arbetet utfördes av en underentreprenör men
fanns även en ansvarig byggmästare. Domstolarna
ansågo, att byggmästaren vore ersättningsskyldig,
ehuru han icke haft någon del i själva arbetet.
Domstolarna synas hava ansett, att en ansvarig
byggmästare även fick svara för en underentreprenörs
försummelser. Högsta domstolens utslag meddelades
i mars 1932. I andra fall har, när en självständig
entreprenör funnits, ansvaret ansetts åvila denne och
icke byggherren.
Ett annat fall är följande. En arbetare skadades
vid hyvling. Olyckan tillskrevs, att skyddshuven
över motordrevarna varit avlyftad, vilket hade varit
fallet en längre tid. Bolaget ävensom dess
styrelseledamöter instämdes med yrkande att utgiva
ersättning. I samtliga domstolar ansågos såväl bolaget som
styrelseledamöterna ersättningsskyldiga. En
styrelseledamot befriades dock av högsta domstolen från
ersättningsskyldighet på den grund, att han var bosatt
10 mil från sågen och icke hade något att göra med
den omedelbara skötseln av sågen eller bolagets
förvaltning.
Under år 1938 har högsta domstolen avgjort
följande rättsfall. En övermontör hade beordrat en
arbetare att utföra ett visst arbete i ett
strömbrytar-skåp, som varit avkopplat från elektrisk ström. 1
samband med annat arbete tillkopplade dock
över-montören den elektriska strömmen, och arbetaren
skadades. Bolaget ensamt blev stämt att utgiva
ersättning. Underrätten frikände, men såväl hovrätten
som högsta domstolen ansågo, att bolaget var
betal-ningsskyldigt.
Vidare finnas fall, då lasarett blivit förpliktade
utgiva ersättning för att t. e. en sjuksköterska givit
fel medicin till en patient eller någon annan
försummelse från betjäningens sida förelegat.
Ersättningsskyldigheten har motiverats bl. a. med att sjukhuset
vore ansvarigt för att patienterna erhöllo ordentlig
vård. I allmänhet föreligger en strängare
ersättningsskyldighet för ett företag, när detsamma kan
antagas hava särskilda skyldigheter mot den
skadade, som t. e. en patient på ett sjukhus. I detta
sammanhang kan anföras följande rättsfall.
Spårvägsbolaget i Stockholm blev skyldigt att utgiva
ersättning till en trafikant, som snubblat på en i
vagnen fästad ring, som tillfälligtvis kommit att stå
upp från golvet. Bolaget ansågs ansvarigt för att
den tillhandahållna materielen icke varit i sin
ordning.
Vad angår särskilt arbetsledningens ansvar kan
anföras följande rättsfall.
En driftingenjör vid Nymans verkstäder i Uppsala
hade konstruerat en pump för målning genom
besprutning. Vid användningen av pumpen sprängdes
densamma, och en pumpdel slungades mot den
arbetare, som verkställde pumpningen. Driftingenjören
ensam blev instämd till domstol med krav på
ersättning. Domstolarna ansågo, att pumpens
konstruktion icke varit betryggande, och att driftingenjören
genom att beordra pumpens användning brustit i
den aktsamhet, som ålegat honom, varför han för-
klarades ersättningsskyldig. Driftingenjören hade
bl. a. framhållit, att egentligen borde hans
arbetsgivare vara ansvarig. Han hade endast gjort sin
tjänsteplikt och borde endast vara ansvarig för
grovt vållande, vilket icke kunde sägas föreligga.
När det gäller farlig verksamhet, synas domstolarna
och även lagstiftningen vilja utsträcka
ersättningsskyldigheten. Enligt speciella författningar finnes
stadgat, när det gäller automobiler, luftfart, elektrisk
ström och även järnvägsdrift, att företagaren bär
ansvar för skador genom driften. I detta
sammanhang kan omnämnas, att när skador uppstå av
elektrisk ström, ersättningsskyldighet i regel åvilar
ägaren av den transformator eller generator, från vilken
strömmen kommer, även om denne ägare icke visat
någon som helst oförsiktighet. Endast om den
skadade själv brutit mot givna föreskrifter eller visat
grov vårdslöshet, befrias ägaren från ansvar.
Även i rättstillämpningen finnes en tendens, när
det gäller farlig verksamhet, t. e.
sprängningsarbeten, skjutning m. m., att överflytta ansvaret på
arbetsgivaren, även om någon direkt oaktsamhet icke
kan konstateras. Domstolarna hava ansett, att
åtgärdens natur att vara farlig i och för sig
medför, att företagaren eller arbetsgivaren måste vara
beredd på att få ersätta uppkomna skador.
Härvidlag förtjäna två nyligen avgjorda rättsfall att
relateras.
Under nattlig truppövning i närheten av allmän
väg blevo några truppförbanden tillhöriga hästar
skrämda och skenade samt sammanstötte med en bil.
Högsta domstolen förklarade, att med hänsyn till den
fara, som vid dylika truppövningar föreligger för
olyckor av sådan art, kronan vore
ersättningsskyldig.
Vid sprängning av tunneln på Södermalm uppstodo
genom skakningarna sprickor i en byggnad. Högsta
domstolen förklarade, att med hänsyn till arbetenas
art och den risk för skada på närliggande
fastigheter, som arbetena inneburo, vore Stockholms stad
skyldig ersätta skadan, även om den icke vållats
genom bristande omsorg vid arbetenas utförande.
Såsom sammanfattning får jag framhålla följande.
Vad angår straffrättsliga ansvaret måste enligt
allmänna regler försummelse föreligga för att något
straff skall utdömas. Vad angår
ersättningsskyldighet fordras i regel även att oaktsamhet föreligger,
dock synas domstolarna vara benägna att härvidlag
uppställa strängare fordringar än för det
straffrättsliga ansvaret. En arbetsgivare är ersättningsskyldig
gentemot sina arbetare, ifall någon hos honom
anställd person i ledande ställning, t. e. verkmästare
eller förman, gör sig skyldig till försummelse. Någon
ersättningsskyldighet föreligger icke ifall skada
tillfogas en arbetare genom oaktsamhet från en
arbetskamrats sida. Rättsfallen gå även i den
riktningen, att arbetsgivare eller arbetsledning icke är
ansvarig mot utomstående, ifall en arbetare genom
försummelse vållat skador. Såväl arbetsgivare som
arbetsledare kan få bära ansvar för bristfälliga
anordningar, såvitt bristfälligheten bort av dessa
kunna upptäckas, eller anordningarna icke
överensstämma med givna föreskrifter av t. e.
yrkesinspektionen. Vid farlig verksamhet föreligger
vidsträcktare ersättningsskyldighet för arbetsgivare.
Även visa domstolarna benägenhet att utvidga er-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
