Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 23 mars 1939 - Skogen — vår största naturtillgång, av T. Hernod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
på en viss punkt, än att mäta de negativa
verkningarna härav, som sprida sig över ett större fält av
näringslivet. Särskilt svårt är det att mäta dessa senare
verkningar i ett näringsliv, som är föremål för
allsköns förändringar av andra orsaker, såsom ändringar
i efterfrågan, teknikens utveckling etc. Under en
lång följd av år ha vi varit bortskämda med att dessa
rent ekonomiska ändringar eller utvecklingstendenser
verkat i riktning mot en fortgående expansion av
näringslivet, låt vara avbruten av tillfälliga
nedgångsperioder eller kriser. Detta har måhända kunnat
ingiva föreställningen att stödåtgärderna vore på något
sätt självbefruktande, så till vida som de ej
resulterade i någon skönjbar tillbakagång hos de näringar,
som fått bära huvudparten av bördorna. I varje fall
torde man våga säga, att bördorna äro lättare att bära
i ett näringsliv, som befinner sig i expansion än i ett
näringsliv, som stagnerat. Detta innebär naturligtvis
ej, att de ej skulle ha gjort sig kännbara i det
expanderande näringslivet. De behöva emellertid i detta
fall ej ta sig uttryck i en tillbakagång i de drabbade
näringarna — framför allt ej i en kvantitativ
tillbakagång av produktionen •— men det är rimligt att
antaga att expansionen i dessa näringar har retarderats
till förmån för expansionen i de understödda
näringarna.
Vad jag nu närmast skulle vilja fästa
uppmärksamheten på är, att den kvantitativa expansionen inom
skogsnäringen nu genomlöpt sin första stora epok.
Efter decennier av oavbruten expansion stå vi nu vid
den punkt, där våra skogars avkastning fullt tages
i anspråk. Varje ökning av avverkningarna utöver
deras nuvarande nivå måste, såvitt vår kunskap på
detta område är riktig, få till följd en nedgång i den
framtida avkastningen. Det är visserligen sant, att
avfallet i våra skogar och vid skogsindustrierna
eventuellt kan giva upphov till en ny fas i expansionen.
Men vi ha ännu ej sett denna, och det nya fältet är
ej så lättillgängligt, som det vars exploatering nu
slutförts. Härmed har, tyvärr måste jag säga,
skogsnäringens förmåga att bära nya bördor väsentligen
minskats.
Framtidens problem.
Det är också att märka, att den hittills
tillända-lupna perioden i våra skogars exploatering i stort
sett utmärkts av en fortgående höjning av skogs
värdena, dvs. av skogens värde å rot. Detta är en
utveckling, som plägar följa med exploateringen av ett
urskogsområde, och som väsentligen har sin grund i
transportledernas fortgående utbyggande och
förbättrande. I nu berörda fall har därjämte
massaindustriens värdeskapande inverkan i fråga om det
klenare virket haft en utomordentlig betydelse. I båda
dessa avseenden torde vi nu ha inhöstat huvudparten
av de vinster, som äro att vänta.
Alltjämt återstår naturligtvis en väg för
bibehållande av skogsnäringens bärkraft ■— rationaliseringens.
Härvid är emellertid att märka, att denna väg
ingalunda hitintills varit försummad. Den med industriens
expansion skärpta konkurrensen om råvaran samt
den ständigt tilltagande konkurrensen på
världsmarknaden har alltjämt gjort hithörande problem aktuella.
Jag tror mig även våga säga, att rationaliseringen
inom skogsindustrierna bedrivits med samma
intensitet som inom den övriga industrien.
Vad denna rationalisering betytt i ett viktigt
avseende, nämligen i fråga om antalet arbetstillfällen,
skall jag här be att få belysa med några siffror. Enligt
1936 års skogsutrednings för någon tid sedan
avlämnade betänkande har produktionsvolymen i
sågverksindustrien mellan åren 1929 och 1936 nedgått med
14,5 procent. Samtidigt sjönk emellertid
arbetareantalet med ej mindre än 19 procent. Under samma
period ökade massaindustriens produktionsvolym med
40 procent, medan dess arbetareantal nedgick med 12
procent! Resultatet var, att det sammanlagda
arbe-tareantalet i dessa industrier under de nämnda sju
åren nedgick från 66 900 till 55 800 eller med 17
;procent.
Det torde nog förhålla sig så, att varje väsentlig
försämring av en näringsgrens förutsättningar utlöser
nya ansträngningar att genom rationaliseringar
förbättra läget. Det är troligt, att
rationaliseringsarbetet i framtiden kommer att ägnas större
uppmärksamhet inom en hittills tämligen försummad gren av
skogsnäringen, nämligen själva skogsbruket, och
närmare bestämt avverknings- och transportarbetena.
Åtskilligt tyder på att denna inriktning redan har
börjat. I så fall torde detta ej bliva utan sina
konsekvenser beträffande arbetstillgången för skogsbygdernas
befolkning, för vilken tillgången till arbetsförtjänster
i skogsarbetet är av en utomordentligt stor betydelse.
Det kan ligga nära till hands att säga, att ett
utökande av skogsvårdsarbetena kan giva en
ersättning för en eventuell nedgång i arbetstillfällena vid
avverkningarna. Bortsett från det ingalunda
oviktiga förhållandet, att skogsvårdsarbeten innebära en
investering på lång sikt, som ställa stora krav på
finansieringen, så bleve det väl ej så alldeles lätt att
härigenom skapa en ersättning för de till vintertid
förlagda avverkningsarbetena. Men det torde väl
ännu vara för tidigt att oroa sig härför.
Jag skulle i stället vilja rikta uppmärksamheten på
de beräkningar, 1936 års skogssakkunniga nyligen
framlade, beträffande våra skogars framtida
avkastning, sådan denna kan förväntas bliva när en
tillfredsställande skogsvård genomförts i landets alla
skogar och dikningsbara marker blivit föremål för
utdikning. Beräkningen, som enligt sakens natur
blott är ungefärlig och utgår från den första
riksskogstaxeringen, ger till resultat en uppnåelig
höjning av våra skogars avkastning med omkring 25
procent eller 11 à 12 mill. kubikmeter. Detta ger
emellertid en viss uppfattning om de
expansionsmöjligheter, som skogsvårdsarbetet kan bereda åt våra
skogsindustrier. Men det rör sig här om en
utveckling på lång sikt, och det fordras arbete och
uppoffringar, innan vi äro där. Och mycket kan hända
under tiden!
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
