Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 29 april 1939 - Några synpunkter på bussar och busstrafik, av H. Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 9. Förortsbuss utförd i stålkonstruktion från A.-b.
Hägglund & Söner.
terial enbart genom ett mera omsorgsfullt
genomarbetande av befintliga konstruktioner.
Karossen.
Karosstommen utföres i Sverige fortfarande nästan
uteslutande av trä med förstärkningar av järn. Detta
ger karosser som i nytt tillstånd äro fullt
tillfredsställande, men vid äldre konstruktioner har
livslängden varit låg och ibland har efter endast 4 till 5 år
förruttnelsen fortskridit så långt, att vissa delar endast
med svårighet kunnat repareras. Speciellt i England
utföres numera flertalet större bussar med karosser i
stålkonstruktion. Även i Sverige har en lovande
konstruktion sett dagen och fig. 9 visar en buss i
stålkonstruktion från A.-b. Hägglund & söner.1 Den
invändiga bredden är 220 cm vid en utvändig bredd
av 230, vilket innebär en stor vinst i nyttigt
utrymme. Fig. 10 visar en interiör från samma vagn,
som har 44 sittpl. och 8 ståpl., totalt 52 passagerare.
För personbilar har utvecklingen gått från trä- till
stålkarosser. Sannolikt kommer busskarossen att
utvecklas i samma riktning.
Inredningen i våra bussar förtjänar numera betyget
luxuös. Till klädsel användes nära nog alltid
moquette av bästa fabrikat. Sittdynan utföres ofta
ej med resårer utan med en fjädrande stomme av
svampgummi exempelvis "Dunlopillo".
Alla bussar utföras numera med uppvärmning.
Det system som nära nog allmänt användes är att
motorns kylvatten får cirkulera i låga
panelradio-torer, utplacerade runt vagnen. Det erbjuder inga
svårigheter att få uppvärmningen fullt
tillfredsställande med detta system. Däremot kan det särskilt
sommartid vara svårt att få tillfredsställande
ventilation, och det klagas varma dagar särskilt mycket på
dålig luft i bussarna. Ett radikalmedel mot detta
obehag tycks dock vara att förse taket med en eller
flera skjutluckor, som vid behov öppnas mer eller
mindre. Genom denna anordning fås en så stark
luftomsättning att alla rimliga anspråk tillfredsställas.
I U. S. A. har man gått så långt att t. o. m. vissa
bussar förses med fullständig
klimatiseringsanlägg-ning, vilken drives av en mindre, separat
bensinmotor. Detta system synes dock vara onödigt kompli-
1 Se Teknisk tidskrift 1939, Mekanik nr 2, sid. 20.
cerat för vårt svenska klimat. Fig. 11 visar hur
maskineriet är anbragt så att det lätt kan uttagas för
tillsyn.
Med uppvärmning av bussarna och karossens täta
utförande har följt ett mycket stort obehag nämligen
imbildning på rutorna. Speciellt besvärligt är det
för föraren som får sin sikt försämrad. Man måste
uppställa den fordran att båda vindrutorna och
åtminstone vänstra främre sidorutan tillåta fri sikt.
Detta har lösts på flera sätt, men den ideala
lösningen låter ännu vänta på sig. Troligen måste man
få fram ett aggregat, som blåser stora mängder varm
och torr luft mot de rutor som önskas imfria.
Med bussarna transporteras numera i regel alltid
paketgods och passagerarna ha understundom stora
mängder bagage. Nyare bussar utrustas därför alltid
med en eller annan form av bagageutrymme och ett
lämpligt sådant kan anordnas genom att bakre ramen
anordnas försänkt varigenom ett relativt stort
utrymme erhålles i bakre delen av vagnen under och bakom
baksätet. Många företag förse i stället vagnarna med
bagageräck på taket.
Yid större mängder gods medföres ofta släpvagn
eller förses bakre delen av vagnen med särskilt
godsutrymme.
Släpvagn för personbefordran har försökts även i
Sverige, men tycks ej slå igenom, ty bussen mister
en god del av sin rörlighet och lagen missgynnar även
användandet av släpvagn, i det högsta tillåtna
hastigheten sänkes till 35 km/tim.
Bussen som kommunikationsmedel.
Bussens stora förtjänst ligger i att trafik kan
anordnas utan större fasta kostnader och kan på ett
utomordentligt smidigt sätt anpassas även efter
starkt växlande behov. Man kan så att säga känna
sig för, när det gäller en ny linje, och behöver ej
gissa på trafikbehov och framtida bebyggelse, utan
kan experimentera sig fram. Tillfälliga linjer och
ändringar på befintliga kan göras efter kort varsel.
Exploatering av tomtområden är lättare med bussar,
då utan större kostnader avgreningar kunna göras,
och hållplatsavståndet kan även hållas kort utan
nämnvärd ökning av restiden. Båda dessa
omständigheter gör att avståndet till hållplats blir kort för
flertalet inom ett stort område.
Fig. 10. Interiör av samma buss som fig. 9 visar.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
