Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 6 maj 1939 - Dagens kraftfrågor, av E. Upmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Kraftöverföring.
Kraftöverföringen på Vattenfallsstyrelsens
förbindelse Porjus—Stadsforsen—Västerås sker ännu
delvis genom provisoriska anordningar, bl. a. transiteras
kraft på Krångedes linje mellan Ånge och Horndal.
Arbetena pågå emellertid på styrelsens egen linje på
denna sträcka.
A.-b. Krafttransports, dvs. Krångede—Sydkrafts,
kraftledning Horndal—Örebro—Nässjö är sedan kort
färdigställd, och genom denna direkta förbindelse till
Sydsverige ha stora marknader öppnats för den
norrländska vattenkraften. Även med Mellansverige är
förbindelse etablerad, nämligen vid Örebro, där A.-b.
Örebro kraftförmedling ordnat förbindelse med det
40 kV nät, till vilket äro anslutna kraft- och
bruksföretagen Örebro, Hellefors, Bofors och Gullspång.
Ytterligare stamlinjer byggas bl. a. av Stockholms
stad, som snart kan inmata vattenkraft i staden även
från söder, och av Bergslaget som utsträcker sin
stamlinje Domnarvet—Söderfors till Skutskär med
förbindelse med Vattenfallsstyrelsens nät i Älvkarleby.
Kapitalinvestering.
Självfallet investeras jämförelsevis betydande
kapitalbelopp i kraftindustrien. Enligt en av
Kommerskollegium verkställd utredning skulle denna
investering ha uppgått 1937 till 46 mill. kr. och 1938 till
approximativt 53 mill. kr., motsvarande 35—16 %
av den totala kapitalinvesteringen i hela industrien.
Dessa tal omfatta utlägg för vatten- och
ångkraftverk, sjöregleringar och kraftledningar, dock ej för
vissa kraftföretag av industriell karaktär, vilka
inräknats i respektive industrier. De största
bruksindustriföretagens investeringar i sina
kraftanläggningar ha dock räknats in i kraftverksgruppen. Inom
Vattenkraftföreningen har gjorts en undersökning,
delvis baserad på uppskattningar, över samtliga
kapitalinvesteringar i vatten- och ångkraftverk samt
sjöregleringar under perioden 1930—1937 och denna
har givit till resultat, att den årliga investeringen
har varit i medeltal 25 millioner kr per år, varav
18 i vattenkraftverk, 2 i ejöregleringår och 5 i
ångkraftverk. Under denna period har
investeringsverksamheten, framförallt i vattenkraftverken, varit
påfallande jämn, så att bottenåret 1933 ännu uppvisar
en investering av 75 % av medeltalet för perioden.
Till denna konjunkturutjämning bidrog
Krångede-verket i hög grad.
För år 1937 är Kommerskollegii siffra 19 millioner
kr. högre än Vattenkraftföreningens. Skillnaden, som
förefaller plausibel, skulle representera kostnaden för
ledningsbyggnader, städernas kabelarbeten m. m.
minskad med vissa industriers totala utlägg för
kraftanläggningar.
En uppskattning av totala kapitalinvesteringen i
vatten- och ångkraftverk inklusive tomt- och
naturkraft samt sjöregleringar har gjorts och givit till
resultat, att totalsumman skulle vara minst ca 1150
millioner kr.
Elektricitetens användning.
Landsbygdens elektrifiering var ett av huvudämnena
vid Världskraftkonferensen i Wien i augusti 1938.
I Sverige har elektrifieringen av Jokkmokks socken
pågått och även avlägset belägna öar i Stockholms
skärgård samt ön Ven ha blivit elektrifierade. Även
i övriga landsdelar har elektrifiering pågått litet
varstans i bygderna. Kommerskollegiiun har slutfört en
utredning 0111 landsbygdens elektrifiering. Enligt
denna skulle f. n. 65 % av landsbygdsbefolkningen
icke blott lia tillgång till utan även använda elektrisk
energi. Alla äro ense om att denna siffra måste
höjas. Kollegium föreslår för detta ändamål, att
detaljutredningar utföras beträffande de
elektrifieringsbara bygderna i Norrbottens, Västerbottens,
Västernorrlands, Jämtlands samt Göteborgs- och Bohus län.
Medel härför ha beviljats av årets riksdag, varvid
även Gotlands län fördes upp på listan. Vid
elektrifieringen av avlägset liggande bygder på fastlandet
ha de lokala små vattenkraftverken spelat och spela
fortfarande en stor roll. Utbyggnad av sådana verk
fortgår och kommer säkerligen att fortgå. Rätt
planerade ha de fortfarandé en uppgift att fylla. Här
möta emellertid en rad av tekniska, ekonomiska och
psykologiska problem, som kräva stor omtanke och
speciell sakkunskap.
Även i Sverige har man tagit upp frågan om
elektrisk rumsuppvärmning till diskussion. Vissa mindre
anläggningar förekomma redan på sina håll i norra
Sverige. I Norge förekommer elektrisk
rumsuppvärmning i något större skala, bl. a. i Trondhjem,
där man använder 20—30 mill. kWh per år för detta
ändamål. I Sverige har man lanserat det systemet,
att det normala värmebehovet tillgodoses med
elektrisk kraft, medan det exceptionella behovet under
köldperioder tillgodoses med exempelvis oljeeldade
pannor. Systemet torde vara att rekommendera med
hänsyn till att behovet av elektrisk effekt härigenom
kan regleras och hållas inom rimliga gränser. Annars
riskera elektricitetsverken att vid plötsliga
köldknäppar få häftigt ökad belastning kanske just under
den tid strax före jul, då redan förut effektbehovet
är som störst. I England gjorde man senast i
december 1938 en dylik erfarenhet, ehuru den där icke
förorsakades av elektrisk rumsuppvärmning i
egentlig mening utan av det stora antal små
värmeapparater varmed man försökte hjälpa upp den
sparsamma koluppvärmningen. Där försöker man således
—• självfallet ofrivilligt — ta värmetopparna med
elektricitet, medan vi, om rumsuppvärmningen
överhuvud taget skall kunna slå igenom, endast böra
tillgodose grundbehovet av värme med elektricitet,
I detta sammanhang kan omnämnas, att man nu i
Norrköping planerar att från elverket sälja
uppvärmningsånga, Systemet har länge använts utomlands.
I Norrköping togs problemet upp till behandling för
åtskilliga år sedan och skall nu realiseras.
Flera nyelektrifierade järnvägsträckor ha
tillkommit under året eller skola snart tillkomma, bland
dem även bandelar tillhörande enskilda
järnvägar, nämligen Bergslagsbanan och Dalslandsbanan.
Kraftleveransen handhas här av Vattenfallsstyrelsen,
som vid dessa järnvägar själv äger
omformarestationerna och levererar enfasström till
järnvägsföretagen, medan Statens järnvägar omformar kraften i
egna omformarestationer.
Bland nya större kraftförbrukare inom industrien kan
omnämnas ett nytt elektrotackjärnsverk vid Hofors,
nya och utvidgade anläggningar för framställning
av blekmedel i cellulosaindustrien samt utvidgade
träsliperier i Norrland.
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
