Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-o< i Motorteknik
kunna användas med fördel. Man har också på sista
tiden bearbetat korrosionsfrågan från
materialsynpunkt, varvid försök med på särskilt sätt legerat
gjutjärn eller nitrerat gjutjärn har utförts. Särskilt
intressanta äro de försök, som gjorts med
användning av krom på cylindrarnas glidytor.
Härigenom ernår man inte endast skydd mot korrosion
utan också den fördelen att krom visat sig ha den
förmånliga egenskapen, att ej skära samman med
gjutjärn. Det har framkommit försök, som även vi
själva utfört, att icke endast glidytans förslitning blir
obetydlig, utan att också kolvringens slitning blir
överraskande liten. Vi ha publicerat försöksresultat,
enligt vilka vid en dieselmotor, där en tung olja
användes, cylinderavnötningen vid förkromning nedgick
från 1,0 till 0,1 mm pr 1 000 tim. under det att
samtidigt ringförslitningen på första ringen minskades
från 4 till 0,1 mm efter 200 tim. drift.
Övergå vi nu till den andra frågan nämligen
kolv-ringarnas fastbränning (se litteraturförteckningen
nr 2 och 10) så är ju detta som bekant en fråga, som
länge varit föremål för forskarnas intresse och forna
tiders dieselmotorkolvar voro ju också "för säkerhets
skull" utrustade med 1/2 dussin kolvringar. Nu för
tidén anser man de viktigaste orsakerna till detta
fenomen vara
1. smörjoljan mister vid de höga temperaturer,
som uppträda i cylinderloppets övre del eller i
ring-spåret, sin smörjförmåga,
2. ringspåren bliva förorenade av avfallsprodukter
från förbränningsprocessen.
Fallet 1 inträffar när man försöker taga ut högsta
möjliga effekt ur en förbränningsmotor, ja man kan
säga att denna omständighet tillsammans med andra
av konstruktiv art (värmespänningar) ånge övre
gränsen för vad en värmemotor av detta slag kan tänkas
prestera.
Det mest renodlade fallet kan man givetvis
observera vid sådana motorer, där förbränningsförloppet
nått en hög grad av fulländning, nämligen gas- och
bensinmotorer. I synnerhet uppnås ofta denna gräns
i moderna flygmotorer med hög specifik effekt,
varvid tidsmellanrummet mellan tvenne på varandra
följande revisioner av motorn bestämmes av hänsyn till
den frekvens, med vilken fastbrända kolvringar
förekomma. Som vi förut framhållit, är den största faran
i detta fall, att en fastsittande kolvring ej medger en
normal avledning av värme från kolven, vars mantel
härigenom antar för hög temperatur och därigenom
utvidgar sig för mycket, vilket har för stor avnötning
i cylindern till följd. Fig. 7 visar temperaturerna hos
olika delar av kolven hos en dieselmotor under normal
drift och härav framgår hur stor faran för ett dylikt
förlopp är.
Försök att få fram smörjoljor med stor
motståndskraft mot höga temperaturer bedrivas numera, sedan
flygmotorindustrien tillvuxit allt mera i omfång och
betydelse, med allt större intensitet, och vi ha i vårt
laboratorium ständigt ett antal motorer igång för
detta ändamål. En stor del av dessa äro små
stationära bensinmotorer, som arbeta med förhöjd
temperatur hos kylmediet (etylenglykol, till 190°C).
Dessutom göras försök med encylindriga försöksmotorer
utförda enligt fig. 8 med en luftkyld cylinder av
samma utförande, som i en modern flygmotor, kopplad
till vevaxeln med en särskild anordning. Sedan den
separata cylinderns egenskaper på detta sätt
utprovats göras kompletterande försök hos
flygmotorfabrikanten med en fullständig motor med cylindrar
av ifrågavarande typ. Det faktum att man funnit att
dylika omständiga och dyrbara provmetoder dock
böra tillämpas, visar att man ej anser sig kunna lita
på enbart laboratorieförsök med oljan. (Se
litteraturförteckningen nr 3.)
Än mindre säkerhet erbjuda laboratoriemetoderna,
då det gäller att bedöma oljans egenskaper med
avseende på risken för att kolvringen fastnar på grund
av avsättning på kolven av avfallsprodukter från en
ofullständig förbränning. I många fall kan detta
inträffa redan vid låg belastning av motorn, där ju
smörjoljans termiska egenskaper ej alls utnyttjas.
Ett nästan klassiskt vordet exempel härpå fingo vi
vid prov med en liten tändkulemotor, där
kolvringarna hade visat tendenser att fastna vid liten
belastning och till och med i tomgång. Detta
förhållande undersöktes systematiskt, varvid det visade sig,
att orsaken härtill var, att det bildade sig ett
lack-artat skikt i hela cylindern och även på kolven.
Detta inträffade dock endast när en kraftig
krack-ning inträder. Studiet av krackningsfenomenet och
dettas sammanhang med bränslets kemiska och
fysiska egenskaper har fört till en värderingsmetod för
dieselmotorbränslen med hänsyn till
tändningsför-dröjningen. Såsom jämförelsematerial användes
ce-ten (numera cetan) och 1-metyl-naftalin. (Se
litteraturförteckningen nr 12.) Denna metod användes
numera allmänt i praktiken. Det visar sig härvid,
att den kraftiga avsättningen av denna lackartade
substans endast kunde motverkas genom att man
använde sig av en smörjolja, som hade sådana
egenskaper, att den kunde lösa eller på annat sätt
avlägsna lackskiktet. Det visade sig också, att en i
andra avseenden lågvärdig olja, som emellertid var
starkt aromatisk, var i stånd att hålla cylindern ren,
under det att den däremot vid full belastning av
motorn visade sig vara oduglig på grund av bristande
förmåga att motstå höga temperaturer.
Om än dylika föroreningar i cylindern sällan
uppkomma i sådan hög grad, som i det ovan beskrivna
fallet, måste man dock, enligt vad erfarenheten visat,
uppställa fordran på, att smörjoljan har en viss
rengörande verkan (detergency) och detta även gentemot
från smörjoljan själv härrörande sönderdelnings- och
oxidationsprodukter. I allmänhet förbättras
emellertid ej denna egenskap hos oljan med stigande
motståndskraft mot höga temperaturer, och man har
därför under arbetet med att få fram en lämplig oljetyp
för användning i dieselmotorer, som ju, som bekant,
ej alltid arbeta med ren förbränning, stött på
svårigheter. Man ’har under de senaste åren arbetat mycket
på att söka förbättra "tvättmedelskaraktären" hos
oljan på sådant sätt, att samtidigt dess
värmehållfasthet kunnat bibehållas eller ökas. Även på detta
område har man använt sig av särskilda tillsatsmedel,
som först utprovats i U. S. A. Fig. 9 visar utseendet
hos samma dieselmotorkolv efter samma tids
användning med samma smörjolja, i ena fallet med och i
andra fallet utan tillsatsmedel. Dessa tillsatsmedel
bestå i regel av organiska metallföreningar av olika slag.
Det är givet, att behovet av dylika tillsatsmedel
varierar med de för de olika motortyperna
karakteristiska egenheterna liksom även med drift- och
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
