Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 3. Ugnsspole till en konisk dubbelfrekvensugn för 5—6
ton chargevikt.
frekvent omröringsström i samma ugnsspole lagras
över den enfasiga högfrekventa
upphettningsströmmen. Denna omröringsström liksom lyfter smältans
randzon och åstadkommer därigenom en omröring,
vars våldsamhet kan regleras fullständigt oberoende
av effekttillförseln till ugnen, dvs. oberoende av
smältans temperatur. Resultaten hava motsvarat
förväntningarna. Snabb nedfärskning till 2 hundradels %
kol och defosforering och desulfurering till några
tusendelars % fosfor och svavel har kommit inom
räckhåll för högfrekvensugnen.
Men när utvecklingen hade nått denna gräns,
inställde sig svårigheter, som lågo helt utanför
elektroindustriens kompetensområde. Så länge
högfrekvensugnen användes endast som omsmältnings- och
legeringsugn, var det i de allra flesta fallen möjligt att
begagna sura deglar. Man hade lärt sig att instampa
en sådan degel av torr kvartsit direkt mellan spolen
och en schablon av mjukt järn och att sedan bränna
den medelst schablonens upphettning till en
temperatur nära dess smältpunkt. På Sel sätt erhålles invid
degelns insida ett sintrat skikt av några mm tjocklek,
som redan vid första smälta kan uppbära degelns
vikt i tippningsläget. En blick på utvidgningskurvan
för detta sura material (fig. 5, kurva 1) visar nära
nog idealiska egenskaper: vid kontinuerlig drift
kommer degelns innertemperatur att variera mellan
ca 400° och 1 600°. Inom detta stora
temperaturområde är utvidgningen så ringa, att ingen risk för
otillåten sprickbildning uppstår. I själva verket
bereda sura deglar numera inga som helst svårigheter
upp till de största utförda ugnstyperna på 6—8 ton.
När deglarna blivit nötta några cm, hugges väggen
ren och ett nytt skikt av motsvarande tjocklek
rammas torrt mellan plåtringar och den upphuggna
degelytan. Detta är ett billigt och snabbt
lagnings-sätt, och det kan upprepas nästan godtyckligt ofta.
För närvarande uppnår Sandvikens järnverk i sin
sura 41/2 tons ugn ca 400 charger, innan degeln helt
förnyas, och anser man det lönt kan denna siffra
ytterligare ökas. Man kan sålunda med fog påstå, att
genom dugande metallurgers och driftingenjörers
insats den sura degelns problem har blivit löst på ett
lika driftsäkert som ekonomiskt tillfredsställande sätt.
Men i och med det att färskning och raffinering
Fig. 4. Avesta järnverks dubbelfrekvensugn för 5—6 ton
chargevikt med koniskt smältrum, cylindriskt mittparti och
murat valv.
kommo inom räckhåll uppstod ett mycket svårare
problem, nämligen problemet att för dessa processer
åstadkomma en degel av basisk karaktär, som skulle
vara användbar för lika stora ugnsenheter som den
sura degeln. Hittills hade man goda erfarenheter med
sintermagnesit och elektriskt smält magnesit endast i
mindre ugnar på högst 2 tons kapacitet; därutöver
fanns endast misslyckanden. Fig. 5, kurva 2, som
visar detta materials utvidgningsegenskaper,
förklarar orsaken. Yi lägga märke till en jämförelsevis
stor utvidgningskoefficient inom hela
temperaturom-rådet och som extra farligt tillskott ett
krympningsfenomen till följd av omkristallisation ovanför 1 600°.
Yad som erfordras för stora ugnar är således ett
material med väsentligt mindre utvidgningskoefficient,
exempelvis enligt kurva 3, därtill krympfritt,
tillräckligt motståndskraftigt mot järnrika slagger och inom
hela temperaturområdet tillräckligt hårt för att
bevara degelns mekaniska styrka i tippningsläget.
För att föra detta eminent svåra keramiska problem
närmare sin lösning anlitade Asea
Elektrovärmeinstitutet i Stockholm. Genom ett beundransvärt
planmässigt och segt forskningsarbete lyckades det
verkligen att framställa diverse nya degelmaterial med
tilltalande fysikaliska egenskaper. Därigenom
skapades grundvalen för praktiska försök. Sedan var
U+vic/yninej
Fig. 5. Utvidgningskurvor för surt och basiskt degelmaterial:
1 omvandlad kvartsit, 2 magnesit, 3 nytt basiskt material.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
