Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig’. 9. Högfrekvenssmidesugn för bergborr.
fördelningar inom en rymd av given form och
storlek.
Såsom första exempel visar fig. 7 en
högfrekvensugn för härdning av bergborr. Den är bestämd för
samtidig behandling av 2 borrkronor upp till 21/2"
diameter och avverkar ca 200 medelstora borr per
timme. Den magnetiska kretsen är så utbildad att
flödet koncentreras till borrkronans yta och där
åstadkommer en mycket snabb uppvärmning.
Resultatet är det ringa bärdningsdjup, som visas i fig. 8.
Har kronan vid borrning blivit skadad eller nött,
kan bulten stukas och smidas om. Dess ände måste
då över en längd av ca 4 cm upphettas till
smides-värme, vilket sker i en s. k. "smidesugn". Denna
ugn (fig. 9) kan samtidigt behandla 4 à 5 borr och
avverkar ungefär 180 medelstora borr per timme.
Växelfältet koncentreras här till ett spår, som ligger
bakom den på bilden synliga öppningen.
En tredje ugn som är avsedd för verktygsindu- •
strien i allmänhet är under tillverkning. Vi hava här
försökt att konstruera en — i motsats till de
föregående exemplen — öppen ugnstyp med begränsad
uppvärmningslängd, där verktyget placeras på ett
från tre sidor tillgängligt plant bord så att den
upphettade delen är fritt tillgänglig under hela
värmebehandlingen. Denna uppgift förelades oss
nämligen av vår egen verktygsavdelning. Den ökade
användningen av hårdmetall för bearbetning av stål
och smidesjärn hade gjort det nödvändigt att övergå
till lödning med koppar. Dess höga smältpunkt blev
då anledning till att bättre lödningsanordningar fingo
anskaffas och i valet mellan öppen gasbrännare,
gaseller oljeeldad muffelugn och högfrekvensugn talade
alla fördelar för det sista alternativet. Ugnen
kommer att bli så enkel och lätthanterlig att den torde
kunna bliva en universalugn för värmebehandling av
olika slag av verktyg, såsom skiftnycklar,
eggverktyg m. m. Över huvud taget äro de hittills byggda
ugnstyperna antagligen endast förelöpare till den
mycket större utveckling, som framtiden bär i sitt
sköte.
Elektrodreglering vid ljusbågsugnar.
Av ingenjör K. EDQVIST.1
Automatiska elektrodregulatorer för ljusbågsugnar
ha givetvis, liksom de flesta tekniska anordningar,
framsprungit ur ett behov. Detta behov har en rent
teknisk och en rent ekonomisk sida. Elektriska
smältugnar äro ju relativt stora energiavnämare, och
variationer i energiförbrukningen kan därför ofta ha en
ogynnsam inverkan på det elektriska nät, som de äro
anslutna till. Det är en bekant sak, att
ljusbågsugnar kan förorsaka irriterande spänningsvariationer
på nätet. Dessutom är det självklart, att ju jämnare
energiförbrukningen är i en elektrougn, desto
rationellare kan smältningsprocessen genomföras, desto
lättare blir den att kontrollera både med avseende på
produkt och tid. Förhållandena i ljusbågsugnar,
speciellt i elektrostålugnar, är som bekant av den art,
att en jämn energiförbrukning i allmänhet ej kan
ernås genom manuell reglering. Härtill fordras
mekaniska anordningar, som reagera snabbare än
människohanden. Detta är den tekniska sidan av saken.
Det säger sig självt, att ju jämnare
energiförbrukningen kan hållas, i desto högre grad kan den
kon-trakterade effekten utnyttjas. Och tiden för en
smälta kan härigenom nedbringas till ett minimum.
Vidare minskas risken för elektrodbrott med de ma-
i-Föredrag vid Elvärmedagen i Stockholm den 21 och 22
oktober 1938.
terial- och tidsförluster, som äro förknippade med
dylika, och härtill kommer slutligen, att
ugnspersonalen avlastas från en rent mekanisk uppgift. Detta
är i korthet den ekonomiska — och i viss mån
mänskliga — sidan av saken.
För närvarande existera ett flertal system för
elektrodreglering. Min uppgift vid detta tillfälle är
emellertid att lämna en kort redogörelse för de
anordningar på området, som lanseras av
Regulatoraktiebolaget Armas och som äro baserade på
uppfinningar och konstruktioner, som gjorts och
utarbetats av detta företags ledare, ingenjör A. M. Sjöö.
Vid detta regleringssystem användes i allmänhet
hydrauliska tryckcylindrar för att förställa
elektroderna. Dessa tryckcylindrar äro antingen anordnade
så, att de lyfta och sänka elektroden direkt, dvs.
elektrodvikten uppbäres direkt av kolvstången, eller
också på så sätt, att rörelsen överföres med tillhjälp
av wire och brythjul. Tryckcylindrama
dimensioneras så, att en riklig stä.llkraft kan uppbringas för
elektrodens höjning. I allmänhet bör nämligen
elektroden kunna förställas hastigare uppåt än nedåt,
emedan det är väsentligt att snabbt kunna
kompensera tillfälliga överbelastningar, exempelvis under
rasperioden i en elektrostålugn. Tryckvätskan i
cylindrarna kontrolleras av 3-vägsventiler, s. k.
mellan-ventiler, som i sin tur dirigeras av elektriska relän.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
