Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
vill försöka utnyttja anläggningarna även för annat
ändamål, eller omvänt, söker utnyttja redan
befintliga fredsanläggningar — ävensom krigsanläggningar,
som icke fordra ögonblicklighet — även för
luft-försvarsändamålen. För att kunna göra detta måste
man egentligen bara uppställa ett villkor, nämligen
att fredsanläggningen någon enstaka gång, och för
mycket korta tidsperioder åt gången, måste kunna
ögonblickligt brytas. Fördelen av ett sådant
arrangemang blir inte endast en ekonomisk besparing, utan
även att man får luftförsvarsanläggningen bättre
provad och underhållen under fredliga förhållanden.
Till slut bör framhållas ännu en sak, som ofta
skiljer den tekniska utrustningen för luftförsvaret
och luftskyddet från sådana, som äro avsedda för
andra delar av försvaret. Man kan nämligen inte
här i samma grad som för de andra försvarsgrenarna
räkna med att den tekniska apparaturen alltid
kommer att handhas av fackmän. Luftbevaknings- och
luftskyddstjänsten kommer i stor utsträckning att
utföras av folk, som rekryterats bland
civilbefolkningen, och med en i tekniskt hänseende mycket
brokig sammansättning. Det får därför inte fordras
någon speciell utbildning för användning av
apparaterna, som måste vara enkla och lätt begripliga, och
vad teknikern kallar "fool proof".
Huvudgrupper.
Om man söker göra en översikt över olika
teletekniska anläggningar och utrustningar, som användas i
luftförsvarets tjänst, så finner man, att de flesta mer
eller mindre hänga samman med varandra. De
utgöra en stor organism, vars olika organ måste arbeta
snabbt och koordinerat. Med bortseende från en del
apparater för speciella ändamål kan man därför dela
upp luftförsvarets teletekniska anläggningar i tre
stora huvudgrupper med avseende på deras
funktion:
1) Rapportsystem, som från ett otal olika
observationspunkter insamla upplysningar, och befordra
dessa in till vissa centralpunkter.
2) Centraler, som bearbeta de inkommande
uppgifterna och dirigera de utgående orderna.
3) Alarmsystem, som från centralerna över olika
områden sprida ut vissa meddelanden och igångsätta
beordrade åtgärder.
Organisation och arbetssätt för rapportsystemet här
i Sverige har redan behandlats i föregående
inledningsföredrag1 och jag går därför direkt över till den
för detta ändamål utnyttjade tekniska utrustningen.
Lyssnarapparater.
Den största delen av observatörerna ha ingen
särskild teknisk apparatur för flygspaning utom
eventuellt en kikare. I samband med luftvärnsartilleriet
finnas dock särskilda apparater för detta ändamål,
vilka alla, som f. n. äro praktiskt användbara, bygga
på avlyssning av bullret från flygmaskinerna. Ett
flertal konstruktioner av lyssnarapparater finnas,
tillhörande två huvudtyper, mekaniska eller elektriska.
De mekaniska lyssnarapparaterna ha stora
paraboliska skålar, som verka som förstorade öron. Varje
skål samlar upp det i en viss riktning infallande ljudet
över en mycket stor yta, och bryter in detsamma mot
i Se Teknisk tidskrift 1938, allm. avd., h. 47, sid. 553.
Fig’. 1. Lyssnarapparat enligt mekanisk
princip.
centrum, varifrån det genom en rörledning föres till
lyssnarpostens öra. Härigenom förbättras alltså det
mänskliga örats egenskaper i två hänseenden:
dels erhålles större ljudkänslighet på grund av
skålens större uppsamlingsyta och dels större
riktnings-känslighet på grund av skålens form. Apparaten ökar
dessutom riktningskänsligheten ytterligare genom
utnyttning av en tredje effekt, den binaurala effekten
hos människohjärnan. Om ljudet från två på något
avstånd från varandra parallellt inriktade skålar ledes
till vardera av lyssnarpostens båda öron, komma de
mycket små tidsskillnaderna mellan
hörselförnimmelserna i båda öronen att registreras som en
riktningsangivelse för ljudet. Lyssnar man i en sådan binaural
apparat och vrider något litet på inställningen, har
man en underlig känsla av att ljudet eller ljudkällan
långsamt flyttar sig inuti huvudet från det ena örat
till det andra. Man har emellertid en mycket bestämd
uppfattning av i vilket ögonblick ljudkällan befinner
sig i mittplanet. Den binaurala effekten ökas genom
att ljudskålarna sitta på större avstånd från
varandra än öronen, på samma sätt som ögonavståndet
ökas vid optiska
avståndsmätare.
Fig. 1 visar ett
exempel på en mekanisk
lyssnarapparat, som är
utrustad med fyra
skålar, tvenne för
bestämning av ljudets riktning
i horisontalplanet och
två för vertikalplanet.
Vid de enligt elektrisk
princip utförda
lyssnarapparaterna består
själva
ljudupptagnings-apparaten av ett stort
antal mikrofoner, som
äro fast uppställda inom
en sfär av ca 2 meters
diameter. (Fig. 2.) Även
i detta fall medför
apparaten en ökning både
av ljudkänsligheten och
Mikrofongrupp
Fig. 2. Principschema för
elektrisk lyssnarapparat.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
