- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
32

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Mulsifyre-rörsystem. (Det klenare
detektorrörsyste-met ej synligt på bilden.)

Fig. 9 visar samma transformator under provning
med vattnet påsläppt. Detektorerna äro samtliga
utförda för utlösning vid 68°C. Som vattentillflöde för
båda dessa installationer användes en trycktank, fylld
med till hälften vatten och till hälften luft
under 8,5 kg/cm2 tryck. Tankens dimensioner äro för
Krångede 2 438 mm i diameter, längd 4 572 mm,
kapacitet 20 250 liter. För Horndal-stationen äro
motsvarande dimensioner: 2 134 mm i diameter, längd
7 010 mm, kapacitet 25 000 liter. Tankarna äro
försedda med säkerhetsventil, nivåglas, erforderliga
kranar samt manometer. Uppladdningen av tanken sker
medelst en mindre, elektriskt driven luft- och
vattenpump. För signalering av utbruten eldsvåda är vid
varje kontrollventil inmonterad en av vattentrycket
manövrerad alarmkontakt, som står i förbindelse med
en signaltavla i kontrollrummet.

Yid eldsvåda ljuder en summer i kontrollrummet,
samtidigt som en lampa på signaltavlan visar ett
blinkande ljus och indikerar i vilken transformator
eld utbrutit.

Notiser

Fig. 1.

Fig. 2.

c

rW-

|-^V M ■,t-,

—^njgvJ

h drages sä, att h och z, ligga symmetriskt med
avseende på bisektrisen till Zi och z2. Linjen l2 drages
så, att vinklarna a bli lika stora, h och h skära
varandra i den sökta vektorns, zp, ändpunkt.

I stället för h kan linjen Z3 dragas så, att vinklarna
ß bli lika stora. Emedan endast två av linjerna h, h
och l3 behövas, väljas givetvis de två, som under de
givna förutsättningarna bekvämast kunna dragas och
giva den bäst markerade skärningspunkten.

Beviset framgår genom jämförelse mellan de
likformiga trianglar, som omfattas av zt och zs resp. zp och
z2. Om vektorernas amplituder betecknas A och
fasvinklarna <p jämte motsvarande indices, så erhålles

Ap~ A,

och på grund av det sätt, på vilket linjen l\ dragits

<Pp + (p> = <Pi + <P2
eller <pp = <pt + <p2 — tps

Konstruktionen ger således amplitud och fasvinkel för
zp i överensstämmelse med vektoruttrycket

Zn —

Zl Z2

Grafisk framställning av resul tanten till två
parallellkopplade impedanser. Vektordiagram lämpa sig
ju i regel ej för exakta beräkningar, men kunna vara
bekväma att använda, exempelvis då det gäller att få
en uppfattning om ett givet impedansnäts elektriska
egenskaper. Härvid har säkert mången önskat att
konstruktionen av resultanten till två impedanser vore lika
enkel att utföra vid parellellkoppling som vid
seriekoppling. I det följande skall beskrivas en metod som i
möjligaste mån förenklar ifrågavarande konstruktion, så att
ganska stor noggrannhet erhålles även vid skissering på
fri hand.

I fig. 1 äro Zi och z2 de givna impedanserna.
Resultanten zs — Z\ + Z2 konstrueras på känt sätt. En linje

R L

Fig. 4.

Z\ + 22

Om zi och Zn äro vinkelräta mot varandra förenklas
konstruktionen i överensstämmelse med fig. 2. zp
bestämmes härvid såväl till storlek som riktning av
höjden i den rätvinkliga triangeln. Ett specialfall härav
visas i fig. 3, där z\ och z2 äro vinkelräta mot varandra
samt ha lika stora reella delar. Diagrammet motsvarar
impedansnätet i fig. 4, där villkoret L = Il-C är
uppfyllt. Det framgår omedelbart av fig. 3, blir
frekvensoberoende och lika med R.

Ömvändningen av konstruktionen enl. fig. 1 kan även
tänkas komma till användning vid ersättande av en given
impedans med parallellkopplade komponenter, vilka
uppfylla vissa föreskrivna villkor. Särskilt enkel blir
konstruktionen härvid med vinkelräta komponenter t. e.
utefter vektorplanets axlar.

Till slut må påpekas att linjen (se fig. 1) bildar
vinkeln (a + ß) med såväl h som l3. Ändpunkten av
Zp kan därför konstrueras som skärningspunkten mellan
två cirkelbågar, som uppritas över Z\ och s2 och tangera
vektorerna i origo enl. fig. 5. Denna metod är givetvis
svårare att använda än den första, men visar att zp
kommer att röra sig på cirkelbågen över t. e. Zi, om z2
förändras till sin amplitud under bibehållande av
fasvinkeln. 8. Sundén.

Uttorkning av kabelskarvar med torkämnen. I
allmänhet torkas kabelskarvar genom att man häller het
paraffin över pappersisoleringen. Denna metod är
effektiv, men har flera olägenheter, dels genom sin
eldfarlighet, dels därför att den lätt förorsakar
brännsår och alstrar rök, vilket är otrevligt vid arbete
inomhus.

Bell Telephone Laboratories har gjort omfattande
experiment i avsikt att ersätta paraffinkokningen med
torkämne, varvid man stannat vid kalciumsulfat, som
absorberar något över 6 :% av sin vikt i vatten vid
ångtrycket noll. För att skarven skall torka så fort
som möjligt är det nödvändigt att
finfördela torkämnet så att det väl sprider
sig bland trådarna i skarven.
Kalciumsulfatet användes därför i granulerad
form, förpackat i bleckburkar med
skruvlock i tre storlekar, nämligen 6
cl, 25 cl och 1 1. Sedan en burk öppnats
kastar man bort allt som finns kvar i
den vid dagens slut, så att man alltid
är säker på, att torkämnet är
vattenfritt. För varje kabelstorlek är
fastställd den mängd torkämne, som behövs
för att absorbera all fuktighet, som

Fig. 5.

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free