Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
il
enligt fig. 1, Z=440 m.
förefintliga spänningen i en av kabelns ändar.1 Två
olika fall ha blivit föremål för undersökning, dels
uppmätes "störning" från Motala (216 kc/s, ca 1,5 mV/m
på mätorten) och från Spånga (704 kc/s, ca 100 mV/m
på mätorten) rundradiostationer, dels störning från
spårvagnar och andra elektriska anläggningar i
staden vid vissa godtyckligt valda frekvenser.
Under mätningarna hade den koaxiella ledningen
avslutats i båda ändar med ett motstånd R ■= 140 O
för att motverka reflexion i ändpunkterna.
Spänningen uppmättes i högra änden mellan punkterna
P1 och P„ med tillhjälp av en icke belastande
spänningsdelare samt rörvoltmeter. Skärmens ändpunkter
isolerades resp. jordades enligt schemat, fig. 9, i fyra
olika kombinationer. Tab. 6 ger besked om
resultaten för agerande fält från Motala och Spånga,
sedan reduktion skett från ovan angivna ungefärliga
fältstyrketal till fältstyrkan 1 mV/m. Starkaste
störningen erhålles tydligen,, då båda ändpunkterna
jordas, svagaste då de isoleras. Jordning av blott
endera ger mellanliggande värden. Man vill därför
föreställa sig, att störande högfrekventa
"längs-strömmar" uppstå i kretsen skärm—jord (icke
re-flexionsfritt avslutad under försöket).
Längsströmmarna tränga alltid till någon del
utifrån in i skärmen i radiell riktning. I den "nyttiga"
kretsen kärnledare—skärm tränger strömmen också
in i skärmen ehuru inifrån. Resultatet blir en viss
galvanisk koppling mellan de båda strömkretsarna
(se fig. 9), starkare ju större inträngning, dvs. ju
lägre frekvens. Av tab. 6 kan man tyvärr ej få
någon motivering varken för eller emot frekvensens
förmodade inverkan, därför att den skärmade kabelns
riktfaktor i egenskap av horisontalantenn (av olika
i I motsats till vanlig dubbelledning är en koaxiell ledning
utpräglat asymmetrisk med avseende på jord. Anslutning
till apparat, som kräver symmetri, måste därför göras med
tillhjälp av transformator.
längd i förhållande till våglängden) och
reflexionsförhållandena äro olika. Ett normalt frekvensberoende
visar emellertid tab. 7 för den längs kabeln fördelade
störspänningen från elektriska kraftanläggningar.
Rör-voltinetern har linjär detektor och ca 6 kc/s passband
i medeltal. Reduceras de uppmätta absoluta värdena
på störningen till 9 kc/s rektangulärt passband och
till örats relaxationstid, får man ungefär 2,7 ggr
större belopp.
Huruvida förstärkare behövs, huru lång sträcka
man kan tillåta mellan tvenne överdrag och liknande
frågor beror av dämpning och störningskänslighet.
Låt oss exempelvis räkna med en störspänning av
2,7 • 50 juV vid Motalafrekvensen. Detta betyder vid
— 40 dB störningsnivå, att man i kabelns
mottagare-ände skall ha 100 • 2,7 • 50 eller 13,5 mV
signalspänning. Kabel, fig. 1, med sina 9 dB/km skulle för
500 m kabellängd ge en dämpning av 1,7 ggr. Man
måste då ha 1,7 • 13,5 eller 23 mV disponibelt i
sändareänden. Vid en fältstyrka av 1,5 mV/m
förutsätter detta en effektiv antennhöjd av drygt 15 m,
även om störningsnivån vid antennen vore ytterst
låg. En dylik överföring kräver därför i regel
förstärkare vid antennen, men behovet av en
förstärkare blir uppenbarligen mindre, om kabeln göres
okänsligare för yttre störfält.
Sammanfattning.
Högfrekvensöverföring kan numera för
mottagningsändamål anordnas ganska långa sträckor, med
eller utan överdrag alltefter förhållandena. Tack
vare de moderna, förlust-fattiga och mekaniskt
hållbara isolationsmaterialen kan man använda klen och
böjlig kommersiell kabel.
Som ett exempel ger kabeln fig. 2—35 dB eller 1 : 56
rest vid Motalafrekvensen efter en svensk mil.
Vanlig telefonkabel ger samma dämpning redan efter en
halv mil eller något mera och släpper efter en hel
mil fram ej fullt 1 :3 000 av ingångsspänningen.
Dämpningen tilltar med frekvensen, något snabbare
än med kvadratroten. Kommersiell, dyrbar kabel med
trolitulmellanlägg dämpar blott med ca 8 dB/km ännu
vid 20 Mc/s (/I = 15 m). Smärre avstånd kunna
numera klaras även med billig kabel på kortvåg.
Luftledningars dämpning av högfrekvens är som
bekant förvånansvärt liten, t. e. 3 dB per svensk mil
Tab. 6. Inducerad kärnspänning Vs i
högfrekvens-kabeln, från Motala (216 kc/s) och Spånga (704 kels)
rundradiostationer. 1 båda fallen har reduktion gjorts
till fältstyrkan 1 mV/m.
Frekvens Koppling 1 Koppling: 2 Koppling 3 Koppling 4
kc/s . [i V H-y f v
216 260 65 110 65
704 380 260 150 60
Tab. 7. Inducerad kärnspänning Vs i
högfrekvens-kabeln från det allmänna störfältet (koppling 1).
Frekvens Störningar, Nollstörning,
medelvärde rörbrus m. m.
kc/s fiV /ii V
200 60 30
500 30 17
1000 oo 30 30
1500 cso 25 25
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
