Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
HÄFTE 9 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 2 SEPT. 1939
INNEHÅLL: Utvecklingen av strömbrytare för särskilt höga spänningar och deras utprovning i praktisk
drift, av Fritz Kesselring, YDE, Berlin. — Fjärrmätning och telefoni med bärfrekvens pä kraftledningar,
av S. Rodhe. — Om övergångsfenomen i elektriska kretsar, av Gunnar Dahlby. — Fördubbling av
kapaciteten hos en personsökaranläggning, av Rolf Stéenhoff och Einar Grahn. •— Notiser. — Litteratur.
Utvecklingen av strömbrytare för särskilt höga
spänningar och deras utprovning
i praktisk drift.
Av FRITZ KESSELRING, VDE, Berlin.1
Problemställning.
Överblickar man högspänningsbrytarnas
utveckling under de senaste 10 åren, sådan den gestaltat
sig i olika länder, finner man, att strävandena nästan
undantagslöst inriktat sig på att förbättra dem med
avseende på deras förmåga att bryta uppkommande
kortslutningsströmmar. Denna utvecklingstendens
har funnit uttryck i de provningsföreskrifter, som
numera gälla i nästan varje land. Även
IEC-föreskrif-terna, meddelande 56/1937, innehålla endast
bestämmelser angående brytning av kortslutningar, varvid
dock åtminstone även prov med 30 och 60 % av
märkbrytströmmen föreskrivas. Denna ensidiga
utveckling innebär vissa faror, då man alltför lätt
frestas att inställa sig på uppfyllandet av ett enda
brytningsvillkor, medan andra i praktiken betydligt
oftare förekommande påkänningar icke tillräckligt
beaktas. Det är därför förklarligt, att driftstörningar
på grund av otillåtet höga överspänningar vid
brytning av tomgående transformatorer och linjer under
de senaste åren rätt ofta förekommit. Delvis torde
förklaringen ligga i de moderna brytarnas höga
släckförmåga, som är gynnsam vid
kortslutningsbrytning men icke alltid gynnsam för
överspännings-fri brytning av tomgående strömkretsar. Det måste
därför uttryckligen framhållas, att endast den brytare
är verkligt driftsäker, vars egenskaper äro så
harmoniskt avvägda, att den tryggar överspänningsfri
brytning vid alla tänkbara nätkonfigurationer.
I föreliggande uppsats behandlas de typiska
svårigheter, som med tilltagande driftspänning uppstå vid
brytning av tomgående linjer. Förhållandena vid
brytning av tomgående transformatorer komma
eventuellt att behandlas i en senare artikel.
Erfarenheten har visat, att en brytare, som säkert behärskar
de två ytterlighetsfallen tomgång och kortslutning,
kännetecknade av företrädesvis elektrisk resp.
magnetisk energi, i allmänhet även är vuxen alla andra
mellanliggande brytvillkor.
1 Siemens-Schuckertwerke-A.-G., Berlin.
Nätkonstanternas ändring vid växande driftspänning.
Yid medelspänningarna 15 till 30 kV har brytning
av tomgående nätdelar, försåvitt det ej gällt långa
tomgående kablar, visat sig utförbar utan svårighet
med alla brytartyper. Vid 100 kV uppstodo efter
uppladdningsmotståndens borttagande de första
svårigheterna. Vid brytare med flera brytställen pr fas,
vilka hade förhållandevis mycket låg brytkastighet,
uppstodo överslag på isolatorerna i anläggningen
men endast vid brytning av ca 30 km tomgående
linjer. Vid kortare och längre linjer voro, försåvitt
slutsatser kunna dragas av dåtida mätningar,
spän-ningspåkänningarna något mindre. Genom ökning
av brythastigheten lyckades man vid brytare med
flera brytställen pr fas trots frånvaron av
uppladdningsmotstånd förbättra brytningen så mycket, att
några överslag i anläggningen ej uppstodo. Vid
släckkammarbrytare uppstodo i enstaka fall
överslag till släckkamrarnas metallarmering;
svårigheterna upphörde, när släckkamrarna gjordes helt
av isolermaterial.
Vid ännu högre spänningar, 150 till 287 . kV,
inträffade vid brytning av icke kompenserade långa
luftlinjer i nästan alla länder större eller mindre
svårigheter, trots att de använda brytarna arbetade
efter helt olika släckprinciper. Enligt en statistisk
sammanställning, som dock ej gör något som helst
anspråk på fullständighet, torde den gräns, vid vilken
en av brytartyperna ännu nätt och jämnt kan bryta
utan alltför stora överspänningar, medan de övriga
redan framkalla överslag, ligga vid ca 150 kV. Vid
planering av anläggningar tarvar denna fråga
grundlig utredning.
Av dessa drifterfarenheter måste man draga den
slutsatsen, att brytvillkoren för tomgående linjer
med tilltagande driftspänning försvåras i betydligt
högre grad än som är fallet för
kortslutningsbrytningar.
Några av orsakerna härtill skola i det följande
angivas:
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
