Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
telefonikanalen på samma sträcka. Här återbildas
bandet omkring 16 000 p/s och skickas genom
efterföljande filter för rening. Demodulator 2 tar därefter
hand om bandet och omvandlar det till lågfrekvens
med hjälp av de 16 000 p/s, som hela vägen följt med
fast i skilda former. Efter demodulator 2 ledes varje
tonfrekvens till sin tonfrekvensmottagare.
De 16 000 perioderna användas även för automatisk
nivåreglering av hela mottagaren.
Genom att endast ena sidobandet utsändes och
mottages, har frekvensbandet blivit mycket smalt och
genom den dubbla moduleringen och demoduleringen
blivit mycket skarpt definierat i frekvensspektrum.
Störningarna utifrån ha härigenom blivit mindre.
Då endast ett sidoband överföres behöver ej så
mycken bärfrekvens medsändas. I stället få
sidofrekvenserna överta det överskott på effekt, som finnes, och
komma därmed högre upp i nivå ovanför störningsnivån.
I/ösning av överföringsproblem.
Yi ha nu gått igenom några av de möjligheter, som
stått till buds för kraftledningens användning som
högfrekvensledning och skola nu flyktigt beröra några
speciella överföringsproblem, som kunna uppträda.
Fig. 11 visar ett tämligen enkelt kraftledningsnät.
Förutsättningarna äro följande:
Stationerna A, E, F och G ligga utefter en
kraftledning. Yid B och C finnas avgreningar. Ledningen
kan sektioneras i E och F. Högfrekvensförbindelserna
skola kunna bibehållas, trots att frånskiljarna vid
dessa platser ligga ifrån. A är driftcentralen.
Följande högfrekvensförbindelser önskas:
1) Stationerna A, E och G skola kunna komma i
telefonförbindelse med varandra.
2) Från G skola kunna skickas tre mätvärden till A.
3) E skall sända 8 mätvärden till A.
4) A skall svara med en fjärröverföring till E.
En av många lösningar visas på figurens underkant.
Mellan A och E finns en telefonikanal med sändare
S1 och mottagare M„ i A samt sändare S, och
mottagare Mx i E. Mellan E och G finnes likaså en
telefonikanal S4M. i E och S. M4 i G.
Dessutom finnes en separat bärfrekvenssändare S3
i E och motsvarande mottagare M3 i A.
Spärrar D12 för telefonikanalens bägge band finnas
insatta i ledningen A till E på alla erforderliga ställen,
förutom i A och E även i avgreningarna B och C.
Dessutom finnes på dessa platser även en spärr Ds
för det högfrekventa mätbandet. Samma är
förhållandet mellan E och G. Yid F anordnas en
högfrekvens-överbryggning.
I ändstationerna A, E och G och i bryggpunkten F
finnas kopplingskondensator K med
överspänningsskydd ÖS samt dessutom ledningsfilter LCB, som
släppa fram alla frekvensband.
I ändstationerna A, E och G äro
högfrekvensutrust-ningarna förbundna medelst högfrekvenskabel till
ledningsfiltren.
De tre mätförbindelserna från G till A överföras
som överlagrade kanaler på telefonibärfrekvensen fs
från G genom tonfrekvensmätsändarna MS1—MS3 och
uttages som tonfrekvenser i M5 i E, överföras
därefter i ett filter till S2 i E och sändas som fortfarande
överlagrade kanaler över till A, där de mottagas i
telefonimottagaren M2 och överföras till
tonfrekvens-mätmottagarna MM1 och MM3.
De åtta mätförbindelserna från E till A överföras
i den separata bärfrekvenskanalen med undertryckt
sidoband S3 M3.
Fjärröverföringen från A till E slutligen sker som
överlagrad kanal på telefonikanalen Mv
Detta exempel har i någon mån belyst de
möjligheter, som finnas för ordnande av förbindelser över
kraftledningar med hjälp av den moderna
bår-frekvenstekniken. Det berör emellertid ingalunda
alla tänkbara problem eller hjälpmedel. Det finns
möjligheter att t. e. genom frekvensväxling,
förstärkning i mellanstationerna, drift över en centralstation
m. m. lösa ännu svårare uppgifter på möjligast
eleganta sätt, men att beskriva alla dessa metoder
medger ej utrymmet.
Några svenska anläggningar.
I Sverige har under de sista åren byggts åtskilliga
långlinjer, som förena de stora kraftledningsnäten i
landets olika delar med varandra. Den ökade
samkörningen har nödvändiggjort snabba
teleförbindelser och ledningarna användas därför i allt större
utsträckning för högfrekvensöverföringar av olika
slag.
En viktig knutpunkt är t. e. Krångedebolagets
transformatorstation i Horndal. Över denna station
går kraften från Krångede på en 220 kV-ledning ned
till Stockholm. En annan sådan ledning från
Horndal till Nässjö förbinder Krångedenätet och därmed
det norrländska kraftnätet med Sydkrafts nät i södra
Sverige. Från Horndal utstrålar dessutom ett antal
70 kV-ledningar till de stora järnbruken Fagersta,
Sandviken, Forsbacka m. fi.
Ledningarna Krångede—Horndal—Stockholm föra
sedan ett par år tillbaka högfrekvenstelefoni och
fjärrmätning mellan dessa platser. På den nya 220
kV-ledningen Horndal—Nässjö och Sydkrafts
fortsättning Nässjö—Knäred skola sådana förbindelser
i enlighet med de ovan beskrivna systemen inom kort
komma till stånd.
På en av 70 kV-ledningarna över Horndal har
anordnats en fjärrmätkanal mellan Brukskoncernens
båda bruk Långshyttan och Fagersta. Mätkanalen,
som arbetar med hackad bärfrekvens, fjärröverför till
Fagersta det i Långshyttan från Krångedenätet
uttagna effektvärdet. I Fagersta kan detta värde
direkt avläsas på instrument, samtidigt som med
ledning härav lokala kraftstationer tillhöriga
Brukskoncernen automatiskt regleras.
För Stockholms Elverks räkning är under
tillverkning en anläggning för telefoni och fjärröverföringar
mellan vattenkraftstationerna Untra och Lanforsen,
ångkraftverket i Värtan samt Tulestationen i
Stockholm. För dessa förbindelser användas utom
kraftledningen från Untra till Värtan även en
telefonluft-ledning Lanforsen—Untra och en kabelledning
mellan Värtan och Tulestationen.
Sveriges nordligaste anläggning utgöres av en
telefonikanal, som över Vattenfallsstyrelsens 132
kV-ledning förbinder kraftstationen i Porjus med
transformatorstationen i Notviken utanför Luleå.
Genom automatiskt val från Porjus kan förbindelse
därifrån erhållas antingen med Notviken eller med
rikstelefonnätet över Luleå telefonstation.
Högfrekvensen är ansluten mellan en av ledningens
faser och jord. Ledningslängden är ungefär 200 km.
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
