- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
193

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

nomslagssäkra transformatorer. Man extrapolerade
då mer eller mindre medvetet kurvorna enligt de
streckade linjerna, men när man fick tillfälle att
undersöka dem experimentellt, sågo de i princip ut
som fig. 9 visar. Det märkliga är, att kurvan för
fasta och flytande material plötsligt bryter av och
blir horisontell17, beroende på att det fysikaliska
förloppet hos genomslaget förändras, åt t graderingen
tydligen blir bakvänd för spänningar, som växa
mycket snabbt.

Såsom överingenjör K. E. Eriksson redan 1935
framförde i ett diskussionsinlägg, som har återgivits
i Teknisk tidskrift, finns det mycket, som tyder
på att genomslagshållfastheten vid oändligt brant
påkänning endast beror av avståndet mellan
elektroderna, under det att det är likgiltigt, huruvida
isola-tionsmaterialet är gasformigt, flytande eller fast.

Stöthållfastheten är också densamma oberoende av
om isolatorn är våt eller torr, vilket gör, att
.inomhusstationer, där man valt mindre isolatorer än som
skulle fordrats för att ge den föreskrivna
växelöver-slagsspänningen i regn, bli svagare gent emot
överspänningar.

Fig. 10 visar tidkurvor för några olika utformade
gap.18 Alla kurvorna A, B, C, D och E gälla gap
med samma överslagslängd, men på grund av olika
fältbilder få de olika hållfastheter vid långvariga
påkänningar. Ju kortvarigare påkänningarna bli, desto
mera löpa emellertid kurvorna ihop. Den största
hållfastheten yid långvarig impuls har det stora
kulgapet, som ju har den jämnaste fältbilden. Som
skyddsgap vore därför det stora kulgapet bäst, men
i praktiken är det alltför ömtåligt och ett gap utan
seriemotstånd är aldrig riktigt lämpligt, enär ytterst
branta fronter erhållas, då gapet bryter samman.40

Skydd mot överspänningar.

Man finner av vad ovan anförts, att man tyvärr
inte kan undvara överspänningsskydden i kampen
mot överspänningarna och deras följder, eftersom
isolationen aldrig kan göras så stark, att den utan
vidare uthärdar alla överspänningar av atmosfäriskt
ursprung, och en rationell gradering av isolatorerna
inbördes är mycket svår att uppnå.

För att skydda sig har man numera i huvudsak

/ef tö7 m6 föB m* tö* /o’ tà’ / /o tos /o’ /o* tos >o6 /ov /oa sek

I III

//US /min. /Sim /år

Fig. 9. Isolationshållfasthet vid växelspännings- och
stöt-prov. A överslag i luft, B genomslag i fast eller flytande
material.

800
700
600
500

| 400

^

300

200
100

0

0 2 4 6 8 10 12 14

Mikrosekunder

Fig. 10. Jämförande tidkurvor för olika typer av gnistgap
med 17" = 43 cm luftavstånd. A 50 cm kulgap, B 20 cm
kulgap, G Ohio Brass "Control gap" X = 16,5 cm, T = 21,6 cm,
Z = 43 cm. D stånggap enligt amerikansk standard, B Ohio

Brass "Control gap" X = 28 cm, T = 28 cm, ’A = 43 cm.

fem olika vapen, som kunna användas var för sig
eller i kombination:

1. Jordkablar i stället för luftlinjer.

2. Fullständig avskärmning av alla luftlinjer.

3. Inledningsskydd.

4. Skyddskondensatorer.

5. Ventilavledare.

Använder man jordkablar i stället för luftlinjer,
försvinner ju med en gång hela
överspänningsproblemet, vad överspänningar av atmosfäriskt
ursprung beträffar, men den lösningen får ännu
betecknas som en utopi utom i särskilda fall. Dit hör
särskilt stadsnät, där man även av andra skäl är
hänvisad till att använda jordkablar. Även t. e. inom
ett bruk kan det vara lämpligt att gå i kablar istället
för luftlinjer.

Avskärmning av en linje kan sägas vara ett sätt
att ge en luftlinje jordkabelns egenskaper. I stället
för att lägga ledningen i jorden lägger man, så att
säga, jorden kring ledningen, så att blixten inte kan
träffa faserna direkt. Detta åstadkommes genom att
i allmänhet minst två jordlinor läggas upp över
faslinorna och jordas omsorgsfullt vid varje stolpe.
Omfattande undersökningar19-20-21 ha gjorts över
huru jordlinorna skola placeras och stolparna
jordas22, för att bästa möjliga resultat skall erhållas,
och i U. S. A. finnas nu 220 och 287 kV linjer23. 24,
som på detta sätt erhållit absolut immunitet mot
åska.

Kostnaderna för en fullständig avskärmning äro
emellertid så stora, att det inte i Sverige i något fall
ansetts motiverat att vidtaga så drastiska åtgärder.
Linjer för höga spänningar ha i vårt klimat, även om
de äro oskyddade, i allmänhet relativt få störningar
till följd av åska, och när linjeisolationen är hög i
förhållande till driftspänningen synas överslagen inte
så sällan slockna av sig själva utan störning av drif-

193

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:36:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free