Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
MEKANIK
Redaktör: H. F. NORDSTRÖM
HÄFTE 2 utgiven av svenska teknologföreningen 18 FEBR. 1939
INNEHÅLL: Mätteknik och mätmetoder inom modern mekanisk verkstadsindustri, av överingenjör
Hilding Törnebohm. — Ny karosserityp för landsvägsbussar, av förste byråingenjör E. Nothin. — Berättelse
över Svenska teknologföreningens avdelnings för Mekanik verksamhet under år 1938. —• Litteratur.
Mätteknik och mätmetoder inom modern
mekanisk verkstadsindustri.
Av överingeniör HILDING TÖRNEBOHM.1
För åtskilliga år sedan företogo vi i Sverige en
ganska intressant undersökning för att se, huru
toleranserna respekterades i svenska verkstäder. Denna
undersökning gick till på så vis, att en ritning
uppgjordes, visande tvenne olika storlekar av
gjutjärnsringar och tvenne olika storlekar av axlar. De
intresserade verkstäderna tillverkade så var och en i
sin stad 5 st. av varje på ritningen uppgjord detalj.
Det sålunda erhållna materialet, som givetvis
dessförinnan hade kontrollerats på hos de olika
verkstäderna sedvanligt maner att ligga inom på ritningen
föreskrivna toleranser, skickades till undertecknad i
och för uppmätning. Resultatet av denna
undersökning är grafiskt åskådliggjord i fig. 1, 2 och 3. Som
synes av dessa bilder förekom en ganska stor
spridning de olika verkstäderna emellan, och en icke ringa
del av de tillverkade arbetsstyckena låg utanför
föreskrivna toleransgränser — detta under förutsättning
av att de mätningar, som jag hade ansvaret för, voro
riktigt utförda. Huru härmed än må förhålla sig,
är det påtagligt, att skillnaden mellan största och
minsta arbetsstycket var betydligt större än det
föreskrivna toleransområdet, och det kunde alltså bevisas,
att toleranserna endast ofullständigt hade innehållits.
Anledningen härtill analyserades efteråt, och. en hel
del värdefulla och intressanta konstateranden kunde
göras. En anledning till misslyckandet var hos en
verkstad, att slitna passbitar hade använts, varför
alla hos denna verkstad utförda arbetsstycken hade
för små mått (verkstad nr 4), en annan anledning var,
att orundheten i gjutjärnsringarna enligt gammal
vedertagen praxis icke hade inkluderats i föreskrivet
toleransområde (se t. e. verkstad nr 1 på fig. 2, där
kontrollen hade företagits med rundtolk för såväl
minimimått som maximimått); en tredje anledning
till variation ifråga om måtten var, att olika
verkstäder hade olika mätmedel och mätpraxis. För
kontroll av hål förekom alltså antingen rundtolk eller
flacktolk eller mätning med invändig mikrometer.
Undersökningen visade också, att tillverkningen
i Föredrag hållet i Oslo vid det 2 :a nordiska
ingenjörs-mötet, juni 1938.
av axlar hade skett med större precision än
tillverkningen av hål, och detta gällde då framförallt
rundheten. Trots detta förekommo dock, som synes av
fig. 1, ett stort antal avvikelser från föreskrivna
toleranser, vilka avvikelser äro att hänföra till
passbitsfel, variationer av kontrollmetoder och handhavande
av befintliga kontrollmätverktyg (se verkstad nr 5
på fig. 1, där tydligen de hakmått, som kommit till
användning, blivit utsatta för större våld än nöden
krävt, varför samtliga axlar hos denna verkstad blivit
för feta).
En undersökning av annat slag har för kort tid
sedan företagits, i det att fyra för hög precision
välbekanta företag inom den mekaniska
verkstadsbranschen företogo uppmätningar på 100 arbetsstycken,
som cirkulerade från den ena verkstaden till den
andra. De erhållna mätningsresultaten
sammanfördes, och en högst förbluffande olikhet i
uppfattningen om vilka mått, som funnos på arbetsstyckena,
kunde konstateras. Jag kan nämna, att detta
särskilt var fallet vid kontrollmätning av hål, där
genomsnittligt 60 % av föreskrivet toleransområde på
12 fx, eller alltså 7 fi, var ett område, varöver tvist
kunde föras. Osäkerheten vid mätningar var alltså
konstaterad, men att denna osäkerhet var så stor,
hade vederbörande verkstäder icke väntat.
Även i detta fall kunde konstateras, att anledningen
till variation i uppfattningen om, huru stort måttet
verkligen är, är en hel del faktorer, som ovillkorligen
måste beaktas, därest man med tillbörlig säkerhet
skall kunna bedöma mått. Det har därför på allra
sista tiden för de sakkunniga på området (jag tänker
härvid särskilt på medlemmarna i det internationella
toleransutskottet ISA 3, där jag har äran vara
medlem) blivit klart, att de vanligast förekommande
toleransmätverktygen, som i nära nog oförändrad
form använts, alltsedan toleransmätning
överhuvudtaget infördes, äro i behov av genomgripande
moderniseringar. Det mål, som nu uppställts inom den
moderna mekaniska verkstadsindustrien, är framgent,
att de s. k. toleranserna på toleransgränserna måste
beaktas, så att de hållas inom bestämda gränser. Om
så icke sker, kunna de fördelar, som arbetet efter
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
