Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
samma icke ingår siam från under aeroba
förhållanden arbetande biologiska reningsanläggningar. Dylikt
"aerobt" siam skall benämnas sekundärslam eller
aktiverat siam. Råslammets fasta substans
innehåller både organiskt och oorganiskt material. I det
organiska materialet ingår fett, kolhydrater (t. e.
cellulosa, hemicellulosa och stärkelse) samt
proteinämnen. Det oorganiska materialet utgöres
huvudsakligen av fin sand och lera. Råslammete vattenhalt
varierar i allmänhet mellan 90 och 99 %. Vanliga
värden på vattenhalten äro: för färskslam 95 % och
för aktiverat siam 98—99 %. En mindre del av
vattnet är mekaniskt associerad; huvudparten är
kolloidalt bunden av det organiska materialets s. k.
hydro-fila grupper, t. e. dess amino-, hydroxyl- och
kar-boxylgrupper. På grund av de utpräglade kolloidala
egenskaperna kan slammet endast genom stor
energiuppoffring avvattnas mekaniskt. Man kan ur
kolloid-kemisk synpunkt beteckna slammet som en gel, och
det visar också tixotropa egenskaper, dvs.
viskositeten ändras genom mekanisk påverkan [1, 2].1
I allmänhet synes man kunna räkna med att man
vid enbart mekanisk rening per person och dygn
tillför rötkammaren ca 1 liter primärslam med en
ungefärlig sammansättning av 35 g organiskt, 15 g
oorganiskt material och resten vatten [3],
Varje framställning av slamproblemet måste på
teknikens nuvarande ståndpunkt bli mycket schematisk.
Av dominerande intresse äro de principiella
grunderna för rötkamrarnas konstruktion och drift. De
biokemiska och kemiska sammanhangen måste härvid
— åtminstone i sina huvuddrag — i första hand
klarläggas.
Allmänna biokemiska synpunkter på rötprocesserna.
Jäsningsprocesserna i en rötkammare försiggå utan
lufttillträde, dvs. anaeroba förhållanden råda.
Mikroorganismerna kunna sålunda icke med hjälp av
elementärt syre oxidera organisk substans och ur sådana
"förbränningsreaktioner" utvinna nödvändig energi.
Man betecknar stundom den anaeroba sönderdelningen
som en reduktion. Detta oegentliga uttryckssätt
emanerar tydligen ur den iakttagelsen, att
slutprodukterna till stor del utgöras av metan, ammoniak och
svavelväte. Dessa föreningar förbruka i förhållande
till molekylarvikterna mycket syre för sin
fullständiga oxidation och kunna därför kallas
"högreduce-rade". Eftersom sönderdelningen av den organiska
substansen försiggår utan att något reduktionsmedel
tillföres, måste emellertid varje process, som kan
betecknas som en reduktion, uppenbarligen motsvaras
av en samtidig och kvantitativt ekvivalent oxidation.
Vi konstatera således, att om man vid den anaeroba
jäsningen betraktar vissa föreningar som
reduktionsprodukter (t. e. metan), måste dessa alltid motsvaras
av ekvivalenta mängder oxidationsprodukter (t. e.
kolsyra).
Man kan beteckna den anaeroba sönderdelningen
som ett stort antal parallellt och efter varandra
förlöpande enzymreaktioner. Enzymerna avsöndras av
den vid rötningen verksamma blandfloran av
bakterier och ha katalytiska egenskaper, dvs. de inverka
på den hastighet, varmed vissa reaktioner förlöpa.
i Siffrorna hänvisa till den litteraturförteckning-, som
återfinnes i slutet av uppsatsen.
Med hänsyn till den organiska substansens
sönderdel-ningsgrad skola vi skilja på tre olika
reaktionsstadier: upplösning, nedbrytning och mineralisering. I
samtliga stadier katalyseras reaktionerna av enzymer
(hydrolaser, tryptaser, bakteriezymaser) [4]. De vid
upplösningen försiggående reaktionerna äro till
övervägande del av kolloidkemisk natur, och förloppet
motsvarar närmast, vad som inom kolloidkemien
kallas peptisering. Härvid spela av hydrolaser
katalyse-rade hydrolytiska spaltningar en mycket stor roll.
Äggviteämnena sönderfalla i kolloidalt lösta,
högmolekylära polypeptider och aminosyror, fett i högre
fettsyror och alkoholer och kolhydrater i
polysacka-rider. Under nedbrytningen spaltas den upplösta
organiska substansen i allt enklare sammansatta
föreningar. Slutligen bildas molekylärt lösta, lägre
fettsyror, alkoholer, aminer och aminosyror. Som
slutprodukt vid nedbrytningen av proteinämnena erhållas
stora mängder ammoniak. Nedbrytningsstadiet kan
icke skarpt särskiljas från den efterföljande och
parallellt förlöpande mineraliseringen, varmed vi skola
förstå reaktioner, där kolsyra, metan eller vätgas
bildas. Här har "mineralisering" således en delvis
annan betydelse än vid aerob sönderdelning, där
samma beteckning ofta användes synonymt med
oxidation.
Huvudkomponenten i rötkammargasen är metan.
De metanbildande bakterierna synas åtminstone i
allmänhet icke direkt kunna angripa högmolekylära
föreningar utan äro hänvisade till att leva i symbios
med andra saprofyter. Metanbildningen sker med stor
sannolikhet över två olika vägar. Ättiksyra kan direkt
för jäsas till metan och kolsyra [5, 6, 7] enligt formeln:
GH3 • COOH = CH, + C02.
Denna reaktion, som med säkerhet äger rum i
rötkammare, kan tjäna som illustration till vad som
förut sagts om anaerob sönderdelning. Mot
"reduktionsprodukten" CH4 svarar "oxidationsprodukten"
C02. Vidare kan kolsyra reduceras till metan [7].
Som reduktionsmedel kan härvid komma ifråga väte
eller sådana föreningar, som av metanbakterierna
kunna stimuleras att avgiva väte (etyl- och butylalkohol,
smörsyra och dylikt).
Den anaeroba sönderdelningens karaktär och
framför allt dess intensitet äro i mycket hög grad beroende
av temperaturen. Med hänsyn till bakteriernas
fordringar på omgivningens temperatur skiljer man på
"mesofila" och "termofila" bakterier. De förra
kunna utveckla sig inom ett ungefärligt
temperaturområde av 10—45°C, för de senare äro
temperaturgränserna ca 40 och 70°C.
Man har på sina håll framfört den åsikten, att de
i rötkammaren ofta i stort antal uppträdande
proto-zoerna skulle ha en särskild betydelse för
rötförlop-pet [8]. Denna uppfattning är dock med all
sannolikhet icke hållbar [9j.
Rötprocesserna äro i praktiken mycket
komplicerade och i detaljerna endast ofullständigt kända. Det
kan för överskådlighetens skull vara lämpligt att göra
sig en starkt schematiserad bild av totalförloppet.
Deri följande framställningen skall taga sikte på
förhållandena vid separata rötkammare, och vi göra
därvid en del förenklande antaganden. Den anaeroba
jäsningen skall anses stabiliserad och sålunda den
sura jäsning övervunnen, som sätter in vid rötkam-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
