Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vag-och Vai ti nbyggnadskonst
mardriftens igångsättning. Vidare skall
fortfarighetstillstånd anses råda. Detta antagande förutsätter
kontinuerlig tillförsel och avtappning, konstanta med
avseende på mängd och sammansättning, och är därför
givetvis aldrig strängt uppfyllt vid praktisk drift. Vid
rötkammardriften erhållas av råslammet utrotat siam.
gas och slamvatten, varvid vi med utrotat elam avse
all olöst substans, och med slamvatten all vätska,
som uttages ur rötkammarsystemet.
Sönderdelnings-produkterna återfinnas dels i den bortgående gasen
och dels i slamvattnet.
Rötprodukt erna.
Det ur rötkammaren avtappade utrotade slammet
utgör en homogen, mörkfärgad massa, vars ursprung,
fekalier och annat oestetiskt avfall, icke längre kan
spåras. Lukten är ytterst obetydlig, tjär- eller
jordartad. Genom utrotningen stabiliseras råslammets
organiska substans, och man brukar därför ofta
karakterisera det utrotade slammet med en från markläran
lånad term; man säger, att det är "humifierat". Det
har också "humusvärde" och finner därför
användning som jordförbättringsmedel. Man bedömer det
utrotade slammet i första hand efter praktiska
grunder: det skall vara lätt att avvattna och får icke
sönderdelas i luften med sådan hastighet, att hygieniska
olägenheter (dålig lukt) kunna uppkomma därav.
En tillfredsställande jämförelse av resultat från olika
anläggningar är emellertid möjlig, endast om det
utrotade slammets egenskaper kunna karakteriseras
siffermässigt. Man har därför infört beteckningen
slammets sönderdelningsgrad, varmed förstås den
bråkdel av råslammets organiska substans, som
"sönderdelats" i rötkammaren. Såsom sönderdelad
betraktas då all organisk substans, som övergått i löst
form eller i avgående gas. Sönderdelningsgraden kan
lätt beräknas med kännedom om intorknings- och
glödgningsresten hos det råa och utrotade slammet.
Betecknas sönderdelningsgraden med a, förhållandet
mellan glödgningsförlust och glödgningsrest hos
råslammet med †r och motsvarande relation hos det
utrotade slammet med †u, erhålles « ur likheten
Erfarenheten har visat, att sönderdelningsgraden är
ett gott uttryck för det utrotade slammets
dräner-barhet och hållbarhet. Det är icke möjligt att
fullständigt sönderdela råslammets organiska substans;
vid moderna separata rötkammare är den maximala
sönderdelningsgraden ungefär 0,75. Att driva
utrotningen så långt är emellertid oftast oekonomiskt. Vid
utrotning av normalt färskslam kan man i regel anse
resultatet tillfredsställande, om sönderdelningsgraden
uppgår till ca 0,5, varför detta värde enligt Imhoff
kan benämnas "teknisk sönderdelningsgrad". Om
rå-slammet är fattigt på oorganiskt material, kan det
ibland vara nödvändigt att driva utrotningen längre,
innehåller det mycket sand (eller lera) är det
knappast möjligt och ej heller nödvändigt att uppnå en så
hög sönderdelningsgrad. Det utrötade slammets
vat-tenbindningsförmåga står nämligen i viss relation till
torrsubstansens sammansättning; det är
huvudsakligen det organiska materialet, som kolloidalt binder
vattnet.
Gasen utgöres huvudsakligen av metan och kol-
syra. I den följande schematiska framställningen
skola vi antaga, att rötgasen uteslutande består av
dessa båda gaser. Som exempel på
mineraliserings-förlopp under anaeroba betingelser kunna vi välja
sönderdelningen av rörsocker:
C12H220n+H20 = 6CH4+6C02.
Sockret innehåller icke tillräckligt väte och syre för
att direkt kunna sönderdelas till metan och kolsyra.
Bakterierna hämta då erforderligt väte och syre från
vattnet. Detsamma är i stort sett förhållandet med de
komplicerat uppbyggda organiska föreningar, som
förjäsas i rötkamrarna. Den anaeroba
sönderdelningen innebär därför en sönderdelning av vatten,
något som även experimentellt påvisats [10].
Vid en allmän schematisk behandling av
minerali-seringen har det visat sig ändamålsenligt att som
slutprodukt vid den anaeroba jäsningen betrakta
ammoniak samtidigt med mineraliseringsprodukterna
metan och kolsyra. Vi ha dock icke velat inräkna
ammoniakbildningen bland
mineraliseringsreaktioner-na, eftersom man med mineralisering av kvävehaltiga
organiska ämnen oftast avser den fullständiga
oxidationen till nitrater. Vi skola nu betrakta en liter
råslam, som sönderdelas i rötkammaren. Minskningen
i de organiska ämnenas atomkomponenter genom
mineralisering och ammoniakbildning skola kallas
respektive C’, H’, O’ och N’; formeln för de
betraktade reaktionerna kan skrivas:
C’ + H’ + O’ + N’ + d H20a C02 + 6CH4 + cNH3.
Direkt av reaktionsformeln erhålles följande
ekvationssystem:
C’ — a + b\ H’ + 2tf = 4ö + 3c; O’ + d =
= 2 a; N’= c;
a, b, c och d äro uttryckta i grammolekyler. Om
C’, H’, O’ och N’ äro kända, kunna a, b, c ocli d
beräknas; man finner
4C’ — H’-f- 20’4-3N’
ö= —–8 ............ (1)
4C4-H’ — 20’— 3N’
b =–g.............. (2)
c = N’ .................................... (3)
4 C’ — H’ — 2 0’+ 3N’
d =–i............. W
För beräkning av rötgasens sammansättning
förutsätta vi ytterligare, att slamvattnets halt av (som
bikarbonat) bunden kolsyra är lika med
ammoniak-halten. Ammoniaken förekommer i slamvattnet som
positiv jon och motsvaras tämligen nära kvantitativt
av bikarbonat joner. Visserligen innehåller
slamvattnet även smärre mängder av andra baser — aminer
och kvävebaser •— men dessa kompenseras
tillnärmelsevis av slamvattnets halt av organiska syror, framför
allt lägre fettsyror. Det gjorda antagandet innebär
därför intet större fel. Om den totalt bildade
gasmängden per liter råslam är x grammolekyler och
kolsyrans löslighet i vatten vid en atmosfärs tryck L
(g/liter), erhålles ur fördelningslagen följande
relation:
=44[a-c-(*-&)]......... (5)
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
