Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
k
8
2
JO 40
Dqqn
Fig. 1. Gasutvecklingen som funktion av tiden vid rötförsök.
Med råslammets nominella uppehållstid skola vi i
det följande förstå den tid, uttryckt i dygn, som
erhålles genom att dividera totala rötkammarvolymen
(m3) med den dagliga råslamtillförseln (m3/dygn).
Det fasta slammets medeluppehållstid, som tydligen
står i nära samband med totala halten torrsubstans i
kammaren, blir emellertid lika med den nominella
uppehållstiden, endast om vattnet och det fasta
slammet passera rötkammaren på ett likartat sätt. I
sådant fall blir torrsubstanshalten i rötkammaren på
grund av slammets sönderdelning lägre än
råslammets torrsubstanshalt; om denna exempelvis uppgår
till 5 %, varav 2 sönderdelas, kommer
medeltorr-substanshalten att ligga mellan 3 och 5 %. Vid
praktisk drift är en lång medeluppehållstid för det fasta
slammet önskvärd, och man strävar följaktligen efter
att upprätthålla en möjligast hög torrsubstanshalt.
En i praktiken vanlig halt fast siam i separata
röt-kammare är 5 %. Denna siffra ligger i samma
storleksordning som torrsubstanshalten i råslammet och
innebär enligt det föregående, att den fasta
substansens medeluppehållstid hålles något större än
råslammets nominella uppehållstid. Separata rötkammare
dimensioneras vid utrotning av enbart färskslam
vanligen för en nominell uppehållstid av ca 30 dygn.
Det möter stora svårigheter att experimentellt
klargöra sambandet mellan den volumetriska
sönderdel-ningshastigheten och medeluppehållstiden.
Slamröt-ningsförsök i laboratorieskala tillgå vanligen så, att
ett ympat råslam förjäses i ett slutet kärl.
Sönder-delningsgraden respektive sönderdelningshastigheten
bestämmes därvid som funktion av tiden, som
tydligen är densamma för hela det jäsande materialet.
Fig. 1 och 2 illustrera några sådana rötförsök.
I fig. 1 anger den med I betecknade kurvan, som
hänför sig till egna försök,1 den (per g organisk
substans) utvecklade gasmängden, som använts som
mått på sönderdelningen. Den med III betecknade
kurvan har erhållits genom derivering av kurvan I
och anger sålunda sönderdelningshastigheten, uttryckt
i Utförda vid Stockholms stads gatukontors laboratorium
vid Äkeshov.
i cm3 gas per gram organisk substans och dygn, som
funktion av tiden. Kurvan II har tagits ur ett arbete
av W. Rudolfs [12]. Temperaturen var i båda fallen
28°C. Kurvorna i fig. 2 ha hämtats ur en av firman
Dorr [13] utgiven broschyr och visa
sönderdelnings-graden som funktion av tiden vid några olika
temperaturer. Det framgår av fig. 1, att
sönderdelningshastigheten (efter en vid dylika försök oundviklig
"induktionstid") raskt avtager med tiden. Efter 20
dygn har sönderdelningshastigheten nedgått till ca
Vio av maximivärdet, och efter 30 dygn har
sönderdelningen praktiskt taget upphört.
Det ligger nära till hands att söka nyttja ett på
ovan beskrivet sätt funnet samband mellan
sönderdelningshastigheten och tiden för att beräkna
sönder-delningseffekten i en rötkammare. Vi skola först
diskutera det fall, då uppehållstiden är densamma för
alla genom rötkammaren passerande slampartiklar.
Ett sådant fall föreligger exempelvis vid ren
förträngning, där den nominella uppehållstiden tydligen
är lika med den verkliga. Det mot den nominella
uppehållstiden svarande a-värdet kan därför erhållas
ur det som känt betraktade sambandet mellan
sönder-delningsgraden och tiden (fig. 2). Vi kunna således
under de angivna förutsättningarna beräkna den
resulterande sönderdelningseffekten, som är
produkten av sönderdelningsgraden och beskickningen. Den
senare betraktas som en konstant storhet;
variationerna i den nominella uppehållstiden åstadkommas
sålunda genom förändringar i råslammets vattenhalt.
Vid praktisk rötkammardrift har man icke att göra
med ren förträngning. Vissa delar av slammet
passera rötkammaren fortare, andra långsammare än
medeluppehållstiden. Man kan förmoda, att
sambandet mellan sönderdelningsgraden1 och
medeluppehållstiden skall motsvaras av "utjämnade" kurvor, där
skillnaden mellan lätt- och svårsönderdelbar substans
— som illustreras av de tämligen markerade
övergångarna från starkt stigande till nästan horisontalt
kurvförlopp i fig. 2 — icke skall framträda så skarpt;
kurvorna skulle i så fall förskjutas åt höger relativt
de i fig. 2 angivna. Om man — såsom vi i den
följande diskussionen skola göra — i stället för den
fasta substansens medeluppehållstid betraktar råslam-
i Som förut framhållits, är sönderdelningseffekten
produkten av sönderdelningsgraden och beskickningen.
Dcjqrj
Fig’. 2. Sönderdelningsgraden som funktion av tiden vid olika
temperaturer.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
