Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Industri och vitaminer, av Henry Brahmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fettet är koncentrerat. Detta fett är fiskoljan, och
den innehåller relativt stor mängd av vitaminerna A
och D, i halt varierande för fiskarterna och
individerna. Många andra fisksläktens lever är likaledes
A- och D-vitaminhaltig, men de torde äga ringa eller
ingen betydelse i industriellt anseende. Halten av A
och D-vitamin i dessa fisksläktens leverolja uppgives
vara, uttryckt i tusendels milligram, gamma, per gram
olja av a • d
Torsk ............... 700 20
Hälleflundra ......... 40 000 50
Tonfisk ............. 90 000 1 400
Framställningen av dessa leveroljor är enkel och
sker genom leverns upphettning med ånga i vakuum
eller i syrefri atmosfär. A-vitaminet är nämligen
lätt-oxiderat och måste skyddas från luftsyrets inverkan.
Vitaminerna finnas lösta i oljan och ingå i dennas
oförtvålbara del. För koncentrering av vitaminerna
måste oljan förtvålas och tvållösningen avskiljas,
eller också avdestilleras oljan i högvakuum.
Resten innehåller de båda vitaminerna, som kunna skiljas
åt. Detta sker exempelvis genom att lösa denna rest
i isättika, varefter A-vitaminet utlöses med
petroleumeter. Återstoden innehåller D-vitaminet jämte
is-ättikan, ur vilka båda lösningar de båda vitaminerna
var för sig utvinnas. Ett stort antal andra metoder
finnas emellertid, varför den här anförda endast utgör
ett exempel.
De i handeln vanligen förekommande
A-vitaminpreparaten bestå av en lösning av A-vitamin i leverolja.
Ett A-vitaminkoncentrat framställes t. e. genom
hög-vakuumdestillation av naturlig leverolja.
Koncentratet justeras därefter till en till sin fysiologiska
verkan känd A-vitaminhalt, uttryckt i internationella
enheter, dvs. gamma per gram, t. e. 100 000. En sådan
produkt innehåller då 10 % A vitamin.
Carotin, som är A-vitaminets provitamin, kan utan
större svårighet framställas genom t. e. extraktion av
torkade och malda morötter med petroleumeter,
varefter extraktet indunstas. Ur resten utkristalliserar
då carotinet. Även gröna blad, t. e. av spenat, samt
palmolja äro användbara råmaterial. Ur Carotin kan
sedan A-vitaminet framställas. Det är mig icke
bekant, om eller i vilken utsträckning detta ämne
framställes som A-vitaminkälla, men carotinet är dock en
i teknisk skala framställd produkt.
D-vitaminet ur fiskolja, som kan erhållas, enligt vad
som nyss sagts, jämsides med oljans bearbetning på
A-vitamin, är därför också föremål för industriell
fabrikation. Även härvid framställer man och för i
handeln koncentrat av D-vitamin, löst i fiskolja, och
fastställer preparatens antirakitiska verkan i
internationella D-vitaminenheter. Man har här att göra med
preparat med det i naturen förekommande och där
färdigbildade D-vitaminet D3. Detta kan också
framställas genom bestrålning med ultraviolett ljus av
7-dehydrokolesterin, en metod, som har stort
teoretiskt men f. n. knappast praktiskt industriellt intresse.
Detta är i högre grad fallet med D2-vitaminet, som
uppstår genom lämplig bestrålning av ergosterin.
Ergosterinet som sådant bestrålas emellertid icke, men
däremot bestrålas sådana ämnen, som innehålla
ergosterin, såsom mjölk och framför allt jäst. Här
föreligger ett tekniskt intresse med åtminstone ett par
sidor, dels för dem, som tillverka strålningslampor,
dels för producenterna av råmaterialen. Mjölk har,
såvitt mig är bekant, ännu icke hos oss levererats i
bestrålat skick, sålunda med förstärkt antirakitisk
verkan, men så är däremot i viss utsträckning fallet i
Förenta staterna, där föregångsmän på detta speciella
bestrålningsområde verkat. Hos oss har däremot
upptagits bestrålning av jäst, som ägnar sig utmärkt
därför, emedan dess innehåll av ergosterin torde vara
högre än i andra naturprodukter, varjämte
ergosterin-halten, om så önskas, kan stegras genom vissa
ingrepp.
Det viktigaste elementet i denna
bestrålningsteknik är ljusets våglängd, som bör ligga så nära som
möjligt omkring 2 700 ångström, dvs. lika många
tio-milliondels millimeter, och svarar mot D2-vitaminets
absorptionsmaximum. För att emellertid få något så
när rimligt ljusutbyte nödgas man använda våglängder,
som med några hundra ångström avvika ovanför och
nedanför den optimala våglängden. Det är så, att vid
ergosterinets omvandling under bestrålning till
Z>,-vitamin bildas före detta vissa mellanprodukter som
sakna antirakitisk verkan, och så är även fallet
med ämnen, som bildas vid fortsatt bestrålning av det
bildade D2-vitaminet. Dessa senare ämnen anses vara
gifter, även om cletta icke med säkerhet fastställts.
Att giftiga ämnen uppkomma vid överbestrålning är
emellertid säkert, men de kunna däremot härröra från
andra ämnen än ergosterinet, vilka varit närvarande
i de bestrålade ergosterinhaltiga råmaterialen. Denna
giftbildning har dock knappast någon praktisk
betydelse, emedan den ger sig till känna först genom
mångtusenfaldig överdosering av D2
vitaminpreparaten, och detta är ju lätt att undvika.
Bestrålningen sker både med ljuskällor av
båglamp-typ och med kvicksilverlampor. I förra fallet
användas särskilt avpassade kol, oftast med
magnesium-halt, i senare fallet filtreras ljuset till lämplig
våglängd. Det är av viss betydelse, att luftoxidation av
preparaten undvikes. Råmaterialet kan förekomma
både i fast form och i vätskeuppslamning och bör
alltid utbredas i tunna filmer. Vätskeformen har den
fördelen, att de partiklar, som skola bestrålas under
vätskans strömmande, omröras och belysas på alla
sidor. Dosering av ljuset fastställes genom
försöks-belysning och kontroll av resultatet på djur, som
ut-fodras med de bestrålade produkterna.
A och D vitaminerna höra, som bekant, till de
fett-lösliga vitaminerna. Till dem hör också E-vitaminet,
som är en antisterilitetsfaktor och numera användes
både i veterinär- och humanmedicinen. Den enda
praktiskt använda råvarukällan är groddar av vete.
Dessa innehålla en olja, som kan utvinnas genom
extraktion med eter eller bensin eller pressning.
Vetegroddarna innehålla 8—10 % av denna olja, och i
dennas oförtvålbara del finnes E-vitaminet. Det är av
stor vikt för E-vitaminets bevarande, att oljan
utvinnes genom kallpressning av färska vetegroddar.
Tillverkarens uppgift är <ütti, sedan olja utvunnits,
standardisera densamma till definierad E-vitaminhalt.
Bland förut nämnda naturprodukter, som äro
användbara vitaminkällor, intager jäst en bemärkt plats
från en annan synpunkt än genom dess nyss nämnda
halt av ergosterin. Jäst är nämligen naturens på
samtliga B-vitaminer rikaste substans. Dess halt av
särskilt Bj-vitamin är tillräckligt hög för att, även
med måttliga doser, säkerställa människans behov
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
