Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
som förenas med retnrgodset till vänster om linjen
ABS
I detta fall blir som synes huvuddelen av det från
början renkrossade gråberget frånskilt och
undandraget returgodset. De renkrossade mineralkorn,
som finnas kvar i returgodset, utgöras till stor del
av malmmineralkorn. Givetvis borde man
principiellt sträva efter att även avskilja dessa korn, innan
returgodset återföres till kvarnen. I många fall
underlåtes detta. Skälen äro följande:
1) Kvantiteten är vanligen så ringa i förhållande
till hela malmmängden, att denna övermålning ur
Viktsprocent av produkten
Fig. 5. Malm med relativt hög
malm-mineralhalt (järnmalm).
krossningsekonomisk synpunkt är av underordnad
betydelse.
2) Den fortsatta metallurgiska behandlingen av
flotationskoncentraten är ofta sådan, att större eller
mindre finkornighet under den vanliga
flotationsfin-heten icke har någon större betydelse.
3) Ehuru allt för långt driven målning även vid
flotation medför försämrat resultat, äro dock de härav
uppstående förlusterna i allmänhet ringa i förhållande
till de betydande slamförluster, som vid magnetisk
eller våtmekanisk anrikning åtfölja för långt driven
målning av malmmineralen.
I andra fall hava emellertid önskemålen att erhålla
möjligast grova koncentrat eller klart konstaterade
förluster vid övermålning av malmmineralkornen
tvingat fram anordningar med hjälp av vilka även
en större eller mindre del av godsmängden HRB1
avskiljes innan returgodset återföres till kvarnen. Detta
sker vanligen genom att godset från kvarnen till
skrapan hastigt får passera en kort flotationsapparat,
varvid grova lätt floterade malmmineral erhålla
tillfälle att flotera ur den tjocka slammassan.
Efterbehandling av det grova godset från skrapan medelst
skakbord eller sikt och skakbord, inkoppling av
spe-cialgjorda sättmaskiner mellan kvarn och skrapa etc.
förekommer även.
Fullföljes frånskiljandet av renkrossat gods på
något av dessa sätt är det tydligt, att det principiella
önskemålet, att returgodsmängden till kvarnen skall
vara uppbyggd av huvudsakligen halvkorn, blir i
det närmaste uppfyllt.
i I många fall äro fordringarna på koncentratets renhet
ej större än att halvkorn i viss utsträckning få medfölja
sligen.
Vid malmer av den typ, som fig. 4 avser
åskådliggöra, uträttas därvid, såsom framgår av figuren, det
huvudsakliga separationsarbetet av skrapan. Även
om sikt kunde användas, skulle detta icke erbjuda
någon fördel; tvärt om skulle man kanske ofta tvingas
att nedmala stora mängder gråbergsmineral långt
under den gräns, vid vilken de i verkligheten redan
äro renkrossade.
Det bör tilläggas, att exempelvis komplexa
sulfid-malmer icke sällan hava sådana
renkrossningsegen-skaper att sulfidmineralen för att bliva fria från
varandra måste krossas till finare kornstorlek än
gråbergsmineralen. I dylika fall är en skrapa i
malkretsen särskilt ändamålsenlig.
Givetvis finnas malmer av ifrågavarande slag, där
renkrossningsförhållandena äro sådana, att siktningen
kan framstå fördelaktigare. Eftersom skrapor och
skålar icke kunna användas vid alltför grova
kornstorlekar, är man dessutom helt och hållet hänvisad
till siktar, om malmens renkrossning sker redan vid
mycket grov kornstorlek. I detta fall erbjuder
siktningen vanligen icke heller några tekniska eller
ekonomiska svårigheter.
Se vi nu på motsvarande förhållanden vid en
järnmalm, som bl. a. kännetecknas därav, att väsentligt
större mängder — vanligen 35—50 % — utgöras
av malmmineral, framkommer följande, fig. 5:
Användes sikt som fingodsavskiljare och om
gränsen såsom i förra fallet bestämmes så, att halvkornen
helt och hållet kvarstanna bland överkornen,
markeras uppdelningen av linjen CD.
Med användande av skrapa under undvikande av
halvkorn i det avskilda fingodset erhålles en
uppdelning schematiskt efter linjen AB. Det framgår
omedelbart, att de grova renkrossade gråbergskorn, som
av skrapan räddas från vidare nedmalning,
motsvaras av en övermålning av malmmineralen, som
uppgår till ungefär samma storleksordning.
Målnings-ekonomiskt medför skrapan kanske t. o. m. sämre
resultat, enär ytan BOB på grund av den finare
kornstorleken vanligen representerar ett större
krossningsarbete än ytan AOC. Härtill kommer, att den ur
malprodukten genom magnetisk eller våt-mekanisk
anrikning erhållna sligen DOEG vid användande av
sikt har en kornstorlek, som genomsnittligt är
avsevärt grövre än sligen BOEG, som tillkommit genom
motsvarande anrikning av den medelst skrapa
avskilda malprodukten.
Redan härur framgår skrapans teoretiska
underlägsenhet gentemot sikten vid målning och anrikning
av järnmalm. Att målning av järnmalmer i sluten
krets med skrapa medför finkorniga sliger har
särskilt påvisats av Bring1 m. fi.
Härtill kommer, såsom framhållits av Schwartz,2
Rothelius,3 Bring1 m. fi. att användande av skrapa
i kvarnkretsen i samband med magnetisk anrikning
medför att sligens järnhalt nedsattes av medföljande
halvkorn. Förhållandet åskådliggöres i fig. 5. Om
skrapan, såsom vanligen torde hava varit fallet vid
de jämförande försök som utförts, inregleras Så> Sittj
den slutligen erhållna sligen till sin medelkornstorlek
ej alltför mycket avviker från motsvarande
kornstorlek vid användande av sikt i den slutna kretsen, inne-
1 J. K. A. 1935, s. i.
2 J. K. A. 1928, s. 322.
3 J. K. A. 1932, s. 62.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
