Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
åter till värmekammaren. Någon strålning till godset
förekommer alltså icke. Den är icke heller önskvärd,’
emedan man lätt får lokal överhettning. Vid de låga
temperaturer, som det här gäller, överföres även
värme snabbast genom konvektion. Genom
luftcirkulationen ernås vidare möjlighet att exakt bestämma
när chargen uppnått ugnstemperaturen. Detta sker
genom att man mäter den i ugnen ingående och den
utgående luftens temperatur. När dessa sammanfalla
absorberar chargen icke längre värme.
Uppvärmningen bör ske snabbast möjligt, helst så att en
totaltid i ugnen av ca 20 min. uppnås. Detta för att
diffusion ut i pläteringsskiktet, då pläterat material
härdas (se nedan), icke skall ske av
legeringsbeståndsdelarna hos kärnmaterialet, och för att ytan hos
opläterat material skall i möjligaste mån bibehålla sitt
vita, blanka utseende. Dock måste tiden vara
tillräcklig för legeringsbeståndsdelarnas upplösning.
Tiden från chargens uttagande ur ugnen till dess
nedsänkande i kylvätskan måste även begränsas till
minsta möjliga, helst maximum 10 sekunder.
Korrosionsbeständigheten hos materialet försämras nämligen om
materialet först får svalna långsamt från den högsta
temperaturen innan det avkyles. De legeringar, som
behöva varmåldring, böra även uppvärmas i till
temperaturen exakt kontrollerade ugnar för att
materialet skall bliva fullgott.
Genom att efter härdningen kallbearbeta materialet
kunna såväl sträckgräns som brottgräns ytterligare
ökas. Av största intresse är att sträckgränsen
härvid ökas mera än brottgränsen, vilket ju för
konstruktionsändamål har sin största betydelse. Denna
kallbearbetning efter härdningen är emellertid svår
att utföra dels emedan materialet ju är hårt och dels
emedan möjligheter till formgivning såsom riktning
och planing starkt reducerats, därför att
förlängningen har sjunkit och sträckgränsen närmats till
brottgränsen. Vanligtvis gives materialet en ca 10 à
12 %-ig reduktion efter härdningen. En ytterligare
ökning av kallbearbetningen medför nämligen icke
längre så stark ökning av sträckgränsen. De i
tabellerna återgivna siffrorna för denna tillståndsform
hänföra sig också till en 10 à 12 %-ig reduktion efter
härdningen. Med den högre brottgränsen faller
emellertid materialets förlängning, varför det icke är
givet, att alltid legeringen med den högsta
hållfastheten skall väljas.
De härdbara legeringarna äro med nuvarande
metoder mindre lämpade för svetsning — de förlora ju
härvid sina höga hållfasthetsvärden — och därför
användes nitning vid konstruktionsarbeten med dessa
material. På senare år hava emellertid lovande
resultat uppnåtts genom användande av punktsvetsning
under högt tryck och stor strömstyrka.
Skulle en kraftigare formgivning behöva givas
dessa härdbara legeringar, är det nödvändigt att
denna formning sker före materialets åldring. För
kallåldrande (vid rumstemperatur) legeringar inom
de två första timmarna efter härdningen, såvida icke
materialet förvaras vid låg temperatur t. e. 0°C eller
lägre, då åldringen högst avsevärt fördröjes.
Givetvis kan formgivningen också ske i glödgat tillstånd
och härdningen utföras därefter. Nackdelen härmed
är emellertid att genom den kraftiga avkylningen
materialet kastar sig och formen kanske helt ändras.
(Forts.)
Föreningsmeddelanden
Svenska teknologföreningens avd. för Kemi och
bergsvetenskap höll sin höstsammankomst den 2 6
september 1940. Sammankomsten inleddes med ett
studiebesök vid Gäddvikens superfosfatfabrik, dit ett
fyrtiotal medlemmar hade samlats kl. 15,30. Före
rundvandringen genom anläggningen gav disponent G.
Götherström en intressant och ingående orientering
över fabrikens historia och utveckling samt den
aktuella råvarufrågan.
Med ekonomisk hjälp av L. J. Hierta grundlades
fabriken i Gäddviken år 1870 av direktör Oscar Carlson,
som nedlagt ett betydande och fruktbärande arbete på
fosfatindustriens utveckling inom vårt land.
Gäddvikens superfosfatfabrik inköptes för ett tiotal år sedan
av Kooperativa förbundet, som under några år först
själva drevo fabriken i egen regi, men som senare år
19 31 uthyrde densamma till A.-b. Förenade
Superfos-fatfabriker, vilket företag som bekant äger de övriga
superfosfatfabrikerna här i landet.
Som råvara vid superfosfattillverkningen användes
huvudsakligen råfosfat, vilket vanligen importeras från
Florida, oceanöar och Nordafrika. Under nuvarande
avstängningsperiod har man emellertid blivit
nödsakad att se sig om efter råvaror på närmare håll och
därför även börjat använda apatit, som erhålles från
Ryssland samt i viss utsträckning också från
Grängesberg och Malmberget. Omfattande
anrikningsundersökningar på apatit äro just för närvarande under
utförande för att få fram större kvantiteter lämplig
inhemsk råvara och utsikterna att lyckas härmed
uppgivas vara goda. Vid framställning av den svavelsyra,
som erfordras vid superfosfattillverkning använda de
svenska fabrikerna numera kis bl. a. från Boliden och
Falun. Den sammanlagda tillverkningen av
superfosfat vid de tre fabrikerna i Malmö, Landskrona och
Gäddviken uppgår till cirka 250 000 ton per år, varav
på Gäddviken kommer omkring 70 000 ton.
Med disponent Götherström och ingenjörerna
Ekholm och Lagergren som ciceroner studerades
fabrikens olika avdelningar och utlastningsanordningar.
Slutligen gjordes även ett besök vid fabrikens stora
lagerhus vid Norra Hammarbyhamnen, dit Gäddvikens
produkter transporteras med gengaslastbilar. Speciellt
intresse tilldrogo sig här de moderna transport- och
säckfyllningsmaskinerna.
Klockan 18,00 samlades härefter avdelningen till
gemensam middag i festvåningen på Mosebacke
restaurang. Sedan ordföranden, kommerserådet H.
Carlborg, först framfört avdelningens tack till dagens
ciceroner på superfosfabriken för det intressanta och
givande besöket, öppnades dagens formella förhandlingar
med val av justeringsmän för dagens protokoll.
Härtill utsågos professor Gust. Bring och disponent
Gunnar Götherström.
Som medlemmar i avdelningen inträdde efter
anmälan: bergsingenjör O. L. Backlund,
civilingenjörerna Bo Colliander, O. A. Druid och Erland Waldenström.
I avdelningen invaldes följande medlemmar av
teknologföreningen: fil. kand. Christer Enberg och ingenjör
Elis Helin.
Härefter utsågs enhälligt följande medlemmar att
ingå i den valnämnd, som till novembersammanträdet
skall framlägga förslag till avdelningsstyrelse för 19 41:
civilingenjör R. Stéenhoff, bergsingenjör S.
Leijonhufvud, överingenjör H. Uhrus, civilingenjör E. Göth,
civilingenjör F. H. Stenhagen och bergsingenjör S. G.
Petersson.
S. P.
88
9 nov. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
