Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
18/8.* Lösningen väljes så, att å ena sidan
ifrågavarande rostfria stål icke angripes under rådande
omständigheter, men att å andra sidan pittings
uppstå i stålet, om förhållandena "försvåras" något, t. e.
om temperatur eller koncentration höjes. I detta fall
har valts 0,1—n NaCl-lösning. — Motståndet P:s
löpare befinner sig vid försökets början i punkt 1.
Elektroderna äro alltså kortslutna. Den spänning
E„ som man med kalomelelektroden M härvid av-
Na CL - lösning
* 18/8 = ett rostfritt stål med 18 c/0 Cr, 8 % Ni.
** Med en "ädel" potential menas den (positiva) spänning,
som en ädel (svårkorroderad) metall, t. e. Au, antager i en
lösning. Motsatsen är "oädel" potential, vilket alltså är den
(negativa) spänning, som en oädel (lättkorroderad) metall,
t. e. Zn, erhåller.
Jfr Au :s normalpotential = + 1,36,
Zn :s „ = — 0,76.
Fig. 2. Pittingsbildning i rostfritt stål. M = Fe, Cr, Ni osv.
beroende på stålets sammansättning.
läser på provet A, är då stålets "egenspänning", vilket
alltså är den spänning, som stålet antager, då det
icke påverkas av yttre strömkälla. Någon nämnvärd
ström kommer icke att passera genom
milliamper-metern L, eftersom ingendera av elektroderna sänder
joner i lösning (detta dock bortsett från en obetydlig
"läckström" genom oxidskiktet i endera riktningen,
vilken i detta fall saknar intresse). Om motståndets
löpare nu förskjutes i pilens riktning, kommer provet
A så småningom att utsättas för en anodisk
polarisation, vilket giver sig till känna på så sätt, att E, dvs.
provets spänning mot kalomelelektrodern, förskjutes i
ädel** riktning (fig. 4). Strömstyrkan 1 i systemet är
emellertid fortfarande låg. Då man uppnått en viss
spänning Ex, "genomslagsspänningen", uppstår ett
plötsligt fall i spänningskurvan samtidigt med att
strömstyrkan 1 hastigt stiger. Om man undersöker
provet mikroskopiskt under försöket, skall man finna,
att ett eller flera punktformiga angrepp börja bildas
på provet A, fig. 3, vid samma tillfälle. Detta innebär
sålunda, att hinnan på det rostfria stålet, innan
spänningen E1 uppnåtts, förmått motstå järnets och den
yttre strömkällans gemensamma strävan att sända
järnjoner i lösning. Vid spänningen E1 har emellertid
hinnan på den eller de svagaste ställena icke längre
kunnat hålla stånd mot dessa båda samverkande
krafter. Ett genombrott har uppstått, och materialet
har börjat att korrodera.
Andra villkoret för att materialet skall korrodera
under pittingsbildningen är alltså, att ytans spänning
är högre (ädlare) än genomslagsspänningen.
Genomslagsspänningen E1 har, i varje fall vid
rostfria stål, visat sig vara väl reproducerbar. Den är
förutom av stålets kvalitet beroende av
ytbehandlingen, lösningens sammansättning och temperaturen,
såsom närmare
behandlas under
"Faktorer, som inverka
på
pittingsbildningen".
Vid normal
korrosion påverkas ytan
ej av yttre
strömkälla. Villkoret för
att pittings ej skola
uppstå är då, att
egenspänningen
ligger under
genomslagsspänningen. Et
—E0, alltså
skillnaden mellan
genomslagsspänningen och
egenspänningen,
utgör i detta fall ett
mått på huru mycket
förhållandet kan
försvåras, utan att
korrosion uppstår. Den
ger med andra ord
ett uttryck för den säkerhetsmarginal, man har att
räkna med.
Egenspänningen E0 hos ett rostfritt stål, som icke
korroderar, varierar visserligen inom rätt vida
gränser i en neutral koksaltlösning (beroende på att den
ovan omtalade "läckströmmen" genom oxidhinnan ej
är konstant). Om emellertid passiveringen är god,
brukar E0 ligga omkring 0, mätt mot mättad
kalomel-elektrod. Man kan därför approximativt sätta
Et — E0 — Elf vilket alltså innebär att
genomslagsspänningen, mätt mot mättad kalomelelektrod utgör
ett mått på säkerhetsmarginalen.
Från praktiken veta vi — speciellt från
erfarenheter på rostfria stål — att om pittings uppstå i några
Fig. 3. Anordning för bestämning
av genomslagsspänningen
(princip). A. Prov av rostfritt stål
(anod). B. Prov av rostfritt stål
(katod). H. Lösning, 0,1—n NaCl.
L. Milliamperemeter. M.
Rörvoltmeter. N. Mättad kalomelelektrod.
P. Motstånd. Q. Agarledare.
Fig. 4. Kurvor upptagna med anordning enl. fig. 3.
punkter, fortsätter korrosionen i dessa punkter, men
nya pittings bildas som regel icke. Detta till synes
egendomliga förhållande sammanhänger med två
samverkande faktorer.
’ 1. Om vi betrakta fig. 2, finna vi, att en ström
uppstår i en sådan riktning, att järnet går i lösning
i de punktformiga angreppen, under det att väte
utfälles på den omgivande ytan. Till följd av denna
ström erhållas vid anod och katod lösningar av olika
sammansättning. Vid anodytan blir lösningen sur och
74
12 okt. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
