Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 19. 10 maj 1941 - Arbetsledareinstitutet — ett tioårsjubileum, av Robert Kristensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
prövnings- och utbildningsprogram fastställts på
basis av verkställda undersökningar.
De i samarbete med institutet bedrivna
vetenskap-ligt-industriella forskningarna äro i hög grad ägnade
att giva institutet en fastare objektiv grundval och
att stärka dess allmänna anseende.
Det vore av mycket stor betydelse för institutet
att kunna utvidga den praktiskt-vetenskapliga
inriktade verksamheten även på andra fält av
arbets-ledarens verksamhet. Särskilt ligger det väl nära att
tänka på de industriekonomiska områdena. Här
finnas stora möjligheter för en praktiskt inriktad,
systematisk forskning som stöd för institutets verksamhet.
Det sakliga innehållet i arbetsledarens verksamhet
består ju till större delen av problem som falla inom
det företagsekonomiska området, och som kräva
ekonomiska kunskaper och ekonomisk omdömesförmåga.
En utvidgning av forskningsverksamheten på det
industriekonomiska området är av desto större
betydelse, som detta område ännu är försummat i vår
tekniska undervisning och den utbildning av
arbetsledare som där bestås.
Praktikförmedling.
En detalj av icke ringa betydelse för en
arbetsledares utbildning är en god praktik. Institutet har
därför påtagit sig uppgiften att administrativt
övervaka och sköta det centrala organ för
praktikförmedling som konstituerades 1933 under namn av
Svenska industriens praktiknämnd (Sip).
Arbetsledareinstitutets chef är praktiknämndens
verkställande ledamot.
Sip är ett clearinginstitut för ordnande av praktik
åt teknologer från skilda läroanstalter vid olika
företag — huvudsakligen i Sverige men även i utlandet.
Sip har framlagt förslag till praktikplaner i en
broschyr: "Riktlinjer för praktisk utbildning av
blivande ingenjörer och arkitekter." Antalet förmedlade
praktikantplatser är betydande. Antalet antagna
praktikanter av dem som rekommenderats av
nämnden är även relativt högt.
Om betydelsen av institutets verksamhet och
uppgifter.
Att institutet fyller en väsentlig uppgift i vårt
utbildningsväsen är väl uppenbart. Arbetsledares
utbildning är det ingen annan utbildningsanstalt som
speciellt tar sikte på. I vårt tekniska
undervisningsväsende är denna uppgift särskilt eftersatt — icke
minst i den högsta tekniska undervisningen vid våra
tekniska högskolor.
Institutet har hittills haft tyngdpunkten av sin
verksamhet förlagd till utbildningen av verkmästare
och förmän. Det inses även lätt, att på detta
område institutet haft och har en särskilt både
betydelsefull och krävande uppgift. Till allra största delen
äro dessa befäl utgångna ur arbetarnas egna led (ca
95 %) och en mycket stor del av dem ha
huvudsakligen självstudier att tacka för de förvärvade
kunskaperna. Den fackliga utbildningen tarvar därför
ofta komplettering. Men alldeles särskilt är det av
betydelse, att dessa arbetsledare få det inre
personliga stödet av en utbildning i en arbetsledning, som
till sin läggning är så objektivt grundad, att den kan
stärka deras självständiga auktoritet i den svåra
mellanställning de ha som utgångna ur arbetarnas
egna led och som arbetsgivarnas förtroendemän. I
denna ställning är det nödvändigt med en personlig
hållning och objektivitet, som icke faller undan för
subjektiva påtryckningar vare sig från det ena eller
andra hållet — men som håller en fast kurs. Denna
rakryggade hållning är väl den enda som förtjänar
att vinna och som i längden vinner båda parters
till-lit. Den sammanhänger nära med en rätt
värdesättning av människan och en kultiverad vänskaplig
hållning emot alla dem som arbeta i företaget.
Institutets speciella betydelse ligger uti att meddela
kunskaper om sådana psykologiska frågor som ge ett
auktoritativt stöd åt arbetsledarens strävanden att
utveckla samarbetet på arbetsplatsen. Dessutom har
den kamratliga samvaron och närmare bekantskapen
under kursen med andra arbetsledare med liknande
ställning och problem sin stora betydelse för den
personliga utvecklingen.
Ett problem av icke mindre betydelse är
utbildningen till arbetsledare av det överordnade befälet
— av ingenjörer och andra högre tjänstemän — ja,
varför icke även kompletterande kurser för
företagsledare. Deltagarantalet i kurserna för ingenjörer
har vittnat om att man även bland dessa är alltmera
medveten om det stora behovet. Det är ju klart att
den fackligt betonade utbildningen för dessa kan
läggas på ett högre plan, och att därför lämpade
lärarkrafter äro nödvändiga. Denna del av
utbildningen torde ännu kräva en väsentlig utveckling, och
det vore naturligt om denna utveckling ginge
samtidigt med utvecklingen av institutets vetenskapliga
verksamhet på de industriekonomiska och särskilt de
organisatoriska områdena. Men även i fråga om
ingenjörernas utbildning och eventuellt en
kompletterande företagsledareutbildning är det dock en grupp
av problem, som äro av central betydelse, nämligen
de personliga arbetsledareproblemen. Måhända passa
dessa bättre vid en fristående utbildningsanstalt som
får sitt elevmaterial från praktiken — dvs. får hand
om ingenjörerna sedan de fått ett visst mognare
omdöme och mera praktisk erfarenhet, än de kunna
förvärva vid de tekniska högskolorna, där ännu så
länge de specialiserade matematiskt-tekniska
disciplinerna fullständigt dominera läroplanerna.
Att behovet av en utbildning i de personliga
arbetsledaredisciplinerna är stort även för unga
ingenjörer, framgår bl. a. av ett uttalande från
arbetsledarehåll i arbetsfredsdelegationen, varav framgick,
att de svåraste stötestenarna, enligt vad erfarenheten
visat, utgjorde de unga ingenjörerna, "vilka i sina
nya och ovana uppgifter ansett sig begripa för
mycket". Utan tvivel är denna syn på saken berättigad
såtillvida som de unga ingenjörerna ofta bedöma
problemen isolerat och teoretiskt-tekniskt och ofta
sakna utbildning och utveckling på de
administrativa ekonomiska och personliga områdena. De glöm.
ma ibland, att Tekniska högskolan endast är
inledningen till ingenjörsverksamheten. Men man får vid
bedömning av deras syn på saken icke heller glömma,
att ungdom måste mötas och behandlas med full
förståelse, och att icke så få av våra stora tekniska
förbättringar ha ungdomlig ensidighet och iver att
tacka för sin tillkomst. Endast ålder och erfarenhet
äro icke heller en säker borgen för ett riktigt
omdöme. En synnerligen betydande uppgift även för
Arbetsledareinstitutet är således att söka utjämna en
28 juni 1941
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
