Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 48. 29 nov. 1941 Skyddet för sjömännens liv - Livräddningsanordningar ombord å handelsfartyg, av Hjalmar Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
des redan under förra världskriget. Den
visade sig emellertid vara behäftad med
vissa bristfälligheter, varigenom risk för
olycksfall förelåg, och anordningen kom
icke till användning. Nyligen har
förslag till en liknande konstruktion
framkommit, vilken dock ännu ej godkänts
och ej heller kommer att godkännas
förrän det fullt tillfredsställande visats,
att anordningen är minst lika säker som
de nu använda vanliga taljorna. Det
måste nämligen ställas mycket stora
fordringar på en mekanisk anordning,
som skall ersätta taljeskötarna vid
livbåts sjösättning, ty det är ej svårt att
tänka sig vad som inträffar om den
mekaniska anordningen icke fungerar i
det ögonblick då fartygsolycka inträffar
och livbåt, vars sjösättning är beroende
av den mekaniska anordningen, är fylld
med folk.
För att taljorna skola kunna fungera
tillfredsställande är det emellertid
självklart att de måste vara i behörigt skick. Sålunda
måste exempelvis vid förnyelse av taljelöpare tillses,
att sådan ej, såsom i visst fall förekommit, väljes av
grövre dimension än som passar i blocken.
Under nu rådande krigsförhållanden, då fartyg
förolyckas och bringas att sjunka mycket hastigt — ofta
nog på kanske mindre än en minut — är det givetvis
i många fall ej möjligt att få ut båtarna även om man
har aldrig så goda sjösättningsanordningar. Vid
torpedering eller min sprängning bruka fartygen få
betydande slagsida eller sjunka med akter- eller
förskeppet först. Sjösättning av båtarna under sådana
förhållanden erbjuder givetvis stora svårigheter och
risker.
Strax efter krigsutbrottet — redan den 4
september 1939 — utfärdade Kommerskollegium
bestämmelser om att fartyg, som nyttjas i krigsfarvatten, skola
vara utrustade med vissa extra bärgningsredskap.
Sålunda bestämdes, att fartyg i krigsfarvatten skall
vara utrustat med en eller flera flottar av vissa
dimensioner och uppfyllande närmare angivna
föreskrifter. Flottarna skola rymma alla
ombordvarande. De skola placeras så att de flyta klara om
fartyget sjunker och de skola kunna sjösättas utan
mekaniska hjälpmedel. Flottarna skola vara försedda
med flytanordningar och med viss utrustning.
Denna utrustning utgöres av åror, drivankare, yxor,
lanterna, signallampa, semaforflaggor, stormstickor,
livboj, presenning av storlek att täcka hela flotten,
brödbehållare, konserverat kött, kaffe, te eller kakao,
färskvattenbehållare, koklåda, filtar och oljekläder
m. m. Dessa flottar hava visat sig vara mycket
värdefulla och förmedelst dem hava många sjömäns liv
räddats. Det må här nämnas, att de fordringar, som i
Sverige ställas på flottarna, torde vara strängare än
de, som uppställas i andra länder. Å utländska
fartyg godkännas nämligen flottar av betydligt sämre
kvalitet än som fordras i Sverige. Fig. 1 visar flotte
av den å svenska fartyg vanligen förekommande typen.
Personer, som i hårt väder med ofta nog
överbrytande sjö äro tvingade att under längre tid vistas i
livbåtar och flottar, äro givetvis utsatta för stora
lidanden och påfrestningar. Visserligen skola ju bå-
Fig\ 1. Flotte av typ, som vanligen användes ombord å svenska
handelsfartyg.
tarna och flottarna vara utrustade med presenningar,
filtar och oljekläder etc., men det skydd, som dessa
kunna lämna, är givetvis alldeles otillräckligt under
svårare förhållanden.
Man har därför försökt att på olika sätt
åstadkomma livräddningsredskap, som lämna bättre skydd än
de vanliga båtarna och flottarna, men det har tyvärr
ännu ej lyckats att lösa denna viktiga fråga på ett
tillfredsställande sätt.
Redan under förra kriget byggdes i Amerika
täckta båtar så konstruerade att de voro självresande.
Dessa båtar — som benämndes Lundin-båtar efter
tillverkaren, den svenske sjökaptenen P. Lundin —
voro försedda med dubbel botten, så uppdelad i ett
stort antal barlasttankar, att båten hölls flytande
även om flera av dessa tankar vattenfylldes.
Båtarnas utseende framgår av fig. 2.
Fig. 2. Lundin-båt av täckt typ.
487 15 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
