Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1941 - Till Patentverkets 50 år, en återblick av Henrik Gustaf Tisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
visas till lämpligaste sådant hantverkshus, som med
honom skulle dela "förmoner och Wilkor".
I de förnyade "allmänna Manufaktur- och
Handt-verksprivilegierna" av den 29 maj 1739 går man
ytterligare ett steg framåt i rättskyddets utveckling
genom bestämmelsen, att blott en uppfinnare kan
erhålla skydd och att uppfinningen måste vara ny, ej
blott förut i riket ej förekommande.
Privilegier utdelades emellertid under 1700-talet
alltmera sällan; något oftare under konung Gustaf
den tredje och då mera som belöningar.
Sedan man vid 1809—1810 års riksdag i en motion
föreslagit privilegiitidens inskränkning till 10 år med
möjlighet till 5 års förlängning samt framställt önskan
om att den av svenska folket icke älskade
benämningen "privilegium exclusivum" måtte utbytas mot
"skyddsbrev" eller annan lämplig benämning,
uppdrog regeringen år 1811 åt kommerskollegium att
granska främmande länders bästa författningar i
hithörande ämnen och inkomma med förslag i ärendet.
Sedan kollegiet redan påföljande månad, den 20
maj 1811, framlagt ett förslag, som bibehöll
meddelandet av privilegier på viss tid såsom "lika billigt
och oumbärligt som för den allmänna idoghetens
förkofran nyttigt" och förordade deras meddelande å
sådana gagneliga och behövliga tillverkningar, som
bevisligen antingen vore nya eller på ett här i landet
alldeles okänt eller ovanligt sätt förfärdigade, eller
ock fastän här tillförne kända och producerade
sedermera upphört att i Sverige frambringas, dock
under förutsättning av utövningstvång och
tillverkning till för allmänheten goda priser, och sedan
kollegiet senare i underdånigt utlåtande tillfogat, att
skyddstiden borde inskränkas till 15 år, fastställdes
förordningen av 28 april 1819 angående privilegier.
Enligt denna skulle kommerskollegium granska
inkommen anhållan om erhållande av ett privilegium;
hade kollegiet ingenting att däremot invända,
beviljade konungen privilegiet, som kungjordes i
Posttidningen och sedan under 90 dagar var underkastat
invändningsförfarande. Var privilegiet beviljat, måste
det efter från fall till fall bestämd tid utövas, och
sådan utövning fick ej avbrytas 2 år å rad.
Till ovannämnda granskande av "främmande
länders bästa författningar" och upprättandet av sitt den
20 maj 1811 avgivna förslag, hade kommerskollegium
endast behövt 6 veckor — det var i själva verket icke
mycket att studera utomlands.
För skyddets utveckling dittills i England har nyss
redogjorts; Amerika tog efter oavhängighetskrigets
slut år 1795 efter Englands patentväsen, som det
ansåg vara grunden till detta lands styrka. I
Frankrike, där man under skråtiden nöjt sig med att lämna
en ny uppfinning, vars utövande icke direkt föll inom
ramen av förut befintliga skråns snävt tillmätta
gränser, till ett nytt skrå, infördes uppfinnareskyddet
först med den stora franska revolutionen genom lagen
av den 7 januari 1791.
Den franska patentlagen, som sålunda gjorde slut
på konungens rätt att utdela privilegier som belöning
åt vemhelst han ville, exempelvis en teknisk detalj
åt en sin mätress, stadgade egentligen blott, att en
uppfinning är sin uppfinnares evärdeliga egendom,
men att den enligt överenskommelse med staten kunde
5 eller 10 år få exklusiv karaktär. Gent emot
nyhets-granskningen hade vid behandlingen av lagförslaget
vältaligt anförts av markis de Boufflers, att man "icke
får värdesätta en uppfinning vid dess födelse utan
bör låta erfarenheten och allmänheten själv vara
domare över en uppfinnings nyhet".
Ryssland följde Frankrikes exempel år 1812,
Belgien år 1814, Preussen år 1815 och Holland, där
monopol i form av "oktrojer" hade gamla anor —
ett av de äldsta, från år 1614, avsåg ett
trafikmonopol — följde år 1817.
Nästa patentförordning hos oss är den av den 13
december 1834; den talar för första gången om ordet
"patent". Enligt den skulle nyheten icke prövas av
kommerskollegium; ärendets egen vikt och värde
skulle bestämma patenttidens längd. Utlänning skulle
ha förverkat sitt patent, om han ej inom ett år
antingen inflyttat i riket eller överlåtit sin uppfinning
på svensk undersåte. Klander mot patent skulle
avgöras av en nämnd.
Nästa patentförordning hos oss är av den 19
augusti 1856; den är i huvudsak lik den föregående,
dock saknar den bestämmelsen om utlännings
ovannämnda skyldighet, och klandertalan hänsköts till
domstols avgörande.
Kommerskollegium skulle allt fortfarande vara
instans för meddelande av patent, och det skulle införa
de meddelade patenten i Posttidningen och i sina
årsredogörelser.
Sådan var i korta drag patentskyddets utveckling,
då Kungl. maj:t den 11 maj år 1877 åt en kommitté
uppdrog att utarbeta förslag till en ny
patentförordning; den avgav sitt förslag redan den 6 november
1878, och detta blev grunden till vår nuvarande
patentlag av den 16 maj 1884.
Även denna gång hade kommittén icke så mycket
att söka i främmande land, man hade där
jämförelsevis ringa erfarenhet i hithörande frågor.
Endast Amerika och Preussen hade infört
nyhetsgranskning, i det senare landet hänvisade man
avgörandet av en uppfinnings nyhet först till en
undersökning.
I England hade monopolakten av år 1624, som
skulle bereda privilegieskydd åt den verklige eller
förste uppfinnaren av en ny tillverkning, varvid dock
själva beviljandet bibehölls som en kunglig rättighet,
efterträtts av 1852 års lag, som icke föreskrev
nyhetsgranskning, utan förlade behandlingen till
kron-juristerna, som även bedömde invändningar och
beviljade patent. Besvär kunde anföras hos
justitieministern, och det kunde även förekomma, att en
anhållan om privilegium avslogs även utan invändning,
om uppfinningen var förut känd.
Övriga länder, vilkas rättsskydd kommittén
studerade, hade icke något ordnat uppfinnareskydd. Så
var förhållandet i Danmark, där konungen "enligt
praxis" utdelat privilegier; i Norge voro
förhållandena enahanda, men där var en undersökning inledd
över behovet av patentskydd. Sachsen och Bayern
hade patentskydd men utan nyhetsgranskning;
storhertigdömet Mecklenburg var. liksom de fria
hansestäderna Hamburg, Bremen och Lubeck, oförstående
till kravet på uppfinnareskydd.
Vad Holland beträffar, var det denna tid utan
patentskydd; dess gamla patentlag av den 25 januari
1817, som för övrigt icke avsåg patent utan monopol
under namn av "oktrojer", hade upphävts år 1869.
I medeltal hade under denna lag beviljats 140 oktrojer
13 dec. 1941
513
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
