Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1941 - Till Patentverkets 50 år, en återblick av Henrik Gustaf Tisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
årligen, därav blott 16 åt holländare. Detta ringa
antal berodde på årstaxans storlek, 10 500 floriner för
en oktroj på 15 år. Att en oktrojlag med dylika taxor
skulle bliva ett hinder för alla fattiga uppfinnare, i
första hand holländska, är självklart; för ett fåtal
förmögna, särskilt för utländska kapitalister, var den
fördelaktig eller användbar.
Av så mycket större betydelse för 1877 års
kommitté torde det amerikanska rättsskyddet hava varit
samt därjämte den första patentkongressen i Wien
den 4—9 augusti år 1877, vilken hölls samtidigt med
utställningen därstädes samma år, och vid vilken det
amerikanska patentverkets chef. Mr Thacher,
framhöll, att "av Amerikas enorma, vid industriella
företag bundna kapital 6/s à 7/8 vore grundade på patent".
Thachers yttrande väckte stort uppseende, särskilt
i England, där vid denna tid ett parti, i spetsen för
vilket stod W. Armstrong och Liverpools
handelskammares president, Macfie, just arbetat för att avskaffa
Englands patentväsen och lyckades genomdriva
tillsättandet av en kommitté för att utreda frågan.
Kommittén kom nu emellertid till ett motsatt resultat mot
det åsyftade, och förklarade sig hava funnit, "att
skyddet för uppfinningar gynnar industriens
utveckling, emedan det möjliggör för uppfinnarna att
hastigare tillämpa och utveckla sina uppfinningar, än om
detta icke funnes. En nationalbelöning i penningar
kan icke förmånligt ersätta patentskyddet."
Att Thachers yttrande varit av stor betydelse synes
framgå av det förhållande, att under de närmaste
åren icke mindre än 11 stater antogo nya
patentlagar, som framgår av nedanstående tabell:
Tabell 1.
Förenta staterna ..............1874
Tyskland ............................1877
Spanien ..............................1878
Turkiet ..............................1880
Luxemburg ........................1880
Venezuela ..........................1882
Brasilien ............................1882
England ............................1883
Sverige ..............................1884
Japan..................................1885
Schweiz ..............................1888
Även i Holland synes Thachers yttrande hava gjort
intryck; samma förening, som där genomdrivit
upphävandet av patentlagen av år 1817, utlyste år 1883
en tävlan om förslag till ny patentlag, och år 1886
bildades i Holland en förening med syfte att verka
för införandet av en ny patentlag.
Även i Schweiz började nu industriens män att
livligt arbeta för införande av patentskydd, och en lista
i sådant syfte med underskrifter av 3 965
industrimän framlades. Den kemiska industriens män hyste
en motsatt uppfattning och framlade en lista med 143
underskrifter; en folkomröstning år 1882 gav den
senare listan segern.
När emellertid nästa år en industriutställning skulle
hållas i Zürich, men ingen ville utställa något nytt,
av fruktan att få se det efterapat, och då samtidigt
en patentkongress hölls i Zürich den 24—25
september 1883, bildades även här en förening för
införandet av patentskydd. Nu lät förbundsrådet utarbeta
ett förslag till patentlag för uppfinningar, som kunde
framställas genom modeller, alltså icke för kemiska
uppfinningar. Lagen godkändes och trädde i kraft
år 1888. Nu ingrep emellertid Tyskland; vid
ingåendet av nytt handels- och tullfördrag med Schweiz
förbehöll det sig rätt att få med tull belägga eljest
tullfria kemiska produkter, därest de kommo från
Schweiz och detta land ej före den 1 januari år 1908
utsträckt skyddet till dem eller till framställningssätt
för dem. I 1905 års lag utsträcktes då skyddet även
till framställningssätt för sådana produkter, för
läkemedel dock blott under en patenttid av 10 år.
Även i våra dagar har tysk påtryckning gjort sig
gällande, i det att Italien för vinnande av likriktning
fattat beslut om införande av nyhetsgranskning.
1877 års patentlagstiftningskommitté arbetade
sålunda under en brytningsperiod, som gav den föga
ledning, och det är intressant att taga del av den
tabell, som den bifogat sina handlingar över det antal
patent, som under denna tid beviljades i olika länder.
I nedanstående tabell angives sålunda ur denna
antalet beviljade patent i 8 länder och därjämte
invånareantalet pr beviljat patent i samma länder
under åren 1857 (för Sverige år 1858) och 1874.
Tabell 2.
Ar 1857 Ar 1874
Patent Inv. per bev. patent Patent Inv. per bey. patent
Sverige ...... 41 90 900 188 22 980
Norge ........ 7 220 860 75 23 770
Danmark ..... 47 33 360 151 12 260
Preussen ..... 53 411 190 187 135 060
Förenta stat. .. 2 910 10110 13 599 3150
Storbritannien . 2 028 14150 3 162 9 760
Belgien ...... 1 516 3 020 2 264 2 290
Frankrike 6 110 5 810 5 746 6100
Av tabellen framgår, att uppfinnareverksamheten
hos oss denna tid var synnerligen ringa.
Under tiden 1852—1856 beviljades blott 325 patent,
under hela den tid som 1834 års lag gällde, 1835—
1856, ännu mindre pr år, 30—40 patent, eller inalles
föga mer än 900 patent.
Under den tid 1856 års lag var gällande, åren 1857
—1884, beviljades, årsvis numrerade, 5 686 patent,
däri då inberäknade 58 patent, som sökts medan 1856
års lag ännu var gällande, men icke hunno beviljas,
förr än under år 1885. Av dessa 5 686 patent
utbyttes 146 under år 1885 mot patent enligt den nya
lagen.
Man får dock komma ihåg, att man hos oss icke
kan tala om någon industriell utveckling förr än med
förordningen av den 31 sept. 1831, då masugnar,
hyttor, stångjärnsverk, manufakturverk och alla verk,
som avsågo tillgodogörandet av mineralrikets alster,
förklarades vara att anse såsom fabriker och fria från
alla inskränkningar i tillverkningssätt eller
arbetssätt. Ända till förordningen av den 16 maj 1835 hade
hammar- och stångjärnsverk endast fått hämta sitt
tackjärn från vissa, för vart och ett av dem
bestämda, "av ålder brukliga" masugnar, och endast i vissa
bestämda mängder. Patentantalet kunde under
sådana förhållanden icke företa någon stigning, utan
höll sig vid samma låga siffror varje år ännu under
1850-talet.
Ett välmenande men föga genomförbart förslag
från denna tid är föremål för Kungl, brevet av 22 juli
514
13 dec. 1941 514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
