Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1941 - Uppfinnareverksamheten 1920—1939, av Henrik Gustaf Tisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
de vägbyggandet, bägge i hög grad kapitalkrävande.
Den nya konjunkturledaren, bilindustrien, kvävde den
tidigare ledande, järnvägsbyggandet;
järnvägsaktierna sjönko i pris eller blevo värdelösa, under det att
bilbeståndet växte enormt. Efter börskrisen i
oktober 1929 kom fallande konsumtion, fallande priser
och avtagande sysselsättning; nu drogs även
bil-fabrikationen och vägbyggandet med i den
våldsamma nedgången. Misstroende, olust för
kapitalinvestering, insolvens och kreditminskning följde, och år
1931 kom bankkris — hela kreditväsendet i Staterna
skakades. Depressionen slöt först år 1933.
I fig. 1 återger kurvan för patentansökningar
troget detta förlopp. Då högkonjunkturen i första hand
uppbars av fondbörsspekulationer, förmärkes ej heller
någon stegring av uppfinnareverksamheten förr än år
1927, och då bilindustrien och
uppfinnareverksamheten inom densamma genom sin mördande
konkurrens med järnvägsbyggandet själva förberedde den
kommande depressionen och sitt eget medryckande
av densamma, upphör också tillväxten med
högkonjunkturens slut hösten år 1929 och fortgår blott på
samma höjd under krisåret 1930, för att därefter falla
med 37 % under åren 1931—1935. Nedgången efter
den stora bilkrisen var sålunda katastrofal, och under
den nya högkonjunkturen de sista åren före det andra
världskriget är stigningen i uppfinnareverksamhet
blott långsam.
Under bildepressionen mötte Staterna sitt öde att
överflyglas av Tysklands utomordentligt hastigt
växande uppfinnareverksamhet, som år 1933 nära nådde
samma höjd som Staternas, efter att år 1881 hava
överflyglat Frankrikes och år 1905 Storbritanniens.
Tysklands maktutveckling efter kriget återspeglas
i dess stigande uppfinnareverksamhet, som redan år
1921 når en ännu större höjd än före kriget.
Depressionstiden 1921—1923 efter 1920 års kris markeras i
kurvan för ansökningar av en stark sänkning; den
med det eljest dåliga året 1925 inbrytande
högkonjunkturen för bilindustrien med en stark stigning, som
kulminerar 1930, året efter den stora bilkrisens
utbrott. Under denna sjunker uppfinnareverksamheten
oavbrutet ned till ett lägsta värde år 1934, dock ej
så lågt, som det vid 1923 års depression nådda. Med
år 1935 inträder en svag höjning av kurvan, det är
nu rustningskonjunktur för Abessinienkriget; år 1938
inträder ny sänkning inför det oroliga politiska läget.
För närvarande kan man säga, att Förenta staterna
och Tyskland följa ett gemensamt gränsvärde av
60000 årligen inkommande patentansökningar.
Storbritanniens kurva för årligen inkommande
patentansökningar visar enligt fig. 1 en på det hela taget
stillastående utveckling. De sista åren före
världskrigets utbrott hade där inkommit 30 000
patentansökningar årligen; trots högkonjunktur och
rust-ningskonjunktur sjönk siffran under åren 1915—1918
till ett bottenläge, som var 40 % lägre än det för år
1913 gällande. De mindre goda åren 1922—1924
uppvisa en mindre, efterföljande sänkning åren 1923—
1926; under den före den stora bilkrisen rådande
högkonjunkturen stiger siffran för inkommande
patentansökningar något, eller nära till 40 000, en siffra,
som sedan kan anses som gränsvärde.
Frankrikes kurva följer under åren efter
världskriget närmevis parallellt med Storbritanniens, men
når blott halva dess höjd; den stora bilkrisen går
fb/entø’ö/m/s?g
/ /Syeri ta Sfaf—
» 7ysÅ/<?’?<=’ —
» ^/-on/rr/Vre —
» Zfo/ien —
n Scfyusc/z
» Sfe^-Zg/e
ttooo
Fig. 2.
mera obemärkt förbi dess kurva och antalet årligen
inkommande patentansökningar håller sig vid ett
gränsvärde av omkring 20 000 per år.
Siffran för Italiens årligen inkommande antal
patentansökningar följer under samma tid nära nog
rätlinjigt med en knappast märkbar stigning under de
goda åren på 1920-talet siffran 10 000 per år, som kan
betecknas som detta lands gränsvärde.
Belgiens siffror följa nära Italiens, men under de
sista åren före det nya krigsutbrottet närma de sig
det av Schweiz och Sverige redan nådda gränsvärdet
av ca 5 000 ansökningar pr år.
Även om således antalet årligen inkommande
patentansökningar för varje land strävar mot ett visst
gränsläge, understundom närliggande andra länders,
gäller dock för vart och ett av dem, att
uppfinnareverksamheten icke är — såsom man hittills antagit
—• något utifrån och stötvis på konjunkturerna
verkande kraft, utan en dem alltid uppbärande, som
framkallar goda tider men även dåiiga, och då genom
sin egen utrensning av mindre bärkraftiga företag,
och att likheten i böljegång i olika länders kurvor så
för konjunkturer som för uppfinnarverksamhet
väsentligt beror på det samtidiga uppfinnandet av
nyttigheter inom samma uppfinningsområde i dessa
länder.
För att kunna rätt bedöma
uppfinnareverksamhetens kommande utveckling i olika länder måste
man taga hänsyn till den årliga medelfolkmängden i
dessa länder och till huru ansökningsantalet varierat
i förhållande till densamma och vidare till det egna
landets uppfinnareverksamhet och storleken av det
till landet ifråga årligen inkommande antalet
patent-ansökningar med utländska uppfinnare.
Kurvorna i fig. 2 angiva huru invånareantalet pr
patentansökan varierat under mellankrigsåren i de
förut berörda länderna, varvid man således har att
finna, att en höjning av en kurva i fig. 1 motsvaras
av en sänkning av motsvarande kurva i fig. 2.
Italien uppvisar i fig. 2 av där angivna länder det
högsta invånareantalet pr uppfinning, alltså den
lägsta uppfinnareverksamheten; dess kurva för invånare-
13 dec. 1941
517
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
