Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 6 dec. 1941 - Uppfinnareverksamheten 1920—1939, av Henrik Gustaf Tisell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
In/år->dsA-a gatans. / 7ysA/ar>c/
» Eng/or > c/
* fia/. * /^rantxr/Ae
’ " ’ Sc/we/z.
* /^artans. f- r:
(iusenfal)
Fig. 3.
antalet pr uppfinning stiger under perioden från 2 700
år 1920 till 4 700 år 1935. Stigningen börjar under
de första dåliga åren av 1920-talet, övergår till
sänkning under de därpå följande goda tiderna och stiger
på nytt efter 1929 års bilkris. Som gränsvärde för
detta lands invånareantal pr patentansökan kan man
anse siffran 4 000.
De i fig. 2 för Frankrike och Förenta staterna
gällande kurvorna närma sig varandra allt mera under
periodens förra hälft; efter stora bilkrisen följa de
samma gränsvärde, 2 000 invånare pr patentansökan.
De i fig. 2 för Tyskland, Storbritannien och Sverige
gällande kurvorna följa under perioden nära samma
värden och närma sig ett gränsvärde av 1000
invånare pr patentansökan. Belgiens kurva är icke
inlagd å ritningen; den följer mellan Tysklands och
Sveriges kurvor liggande värden och närmar sig samma
gränsvärde som de, 1 000 invånare pr patentansökan.
Den för Schweiz gällande kurvan följer under hela
perioden ett sannolikt även för framtiden gällande
gränsvärde av 500 invånare pr patentansökan. Även
Sverige synes möjligen närma sig detta låga
gränsvärde.
Om man tager hänsyn till medelfolkmängden, finner
man således en annan ordning länderna emellan i
fråga om fortfarighetstillståndet för uppfinnandet, än
om man räknar allenast med det årligen inkommande
antalet totala patentansökningar, något som framgår
av nedanstående uppställning, där siffrorna inom
parentes angiva gränsvärdet för det årligen
inkommande antalet patentansökningar.
1) Schweiz ........ 500 inv. pr pat.-ans. ( 5 000)
2) Sverige ........ 1000 „ „ „ ( 5 000)
3) Belgien ........ 1000 „ „ „ ( 5 000)
4) Tyskland ....... 1000 „ „ „ (60 000)
5) Storbritannien . . 1000 „ „ „ (40 000)
6) Förenta staterna 2 000 „ ., „ (60 000)
7) Frankrike ...... 2 000 „ „ „ (20 000)
8) Italien......... 40 000 „ „ „ (10 000)
Vi övergå nu till en undersökning över i vilken
mån ovanstående gränsvärdessiffror äro beroende av
det egna landets uppfinnareverksamhet och av det
från utlandet kommande antalet patentansökningar i
varje land.
Fig. 3 visar antalet årligen inkomna inhemska
patentansökningar i olika länder.
Vid jämförelse mellan kurvorna i fig. 3 — och för
övrigt även i fig. 4 — gäller det emellertid, att de för
Frankrike och Schweiz gällande kurvorna avse
patent, icke patentansökningar, då dessa länder endast
publicera huru deras beviljade patent varit fördelade
på inländska och utländska sökande. Skillnaden i
siffror är emellertid så obetydlig, att man kan helt
bortse från densamma. Även Italien publicerar blott
de beviljade patentens fördelning på inland och
utland.
Av fig. 3 framgår, att Tyskland uppvisar högsta
antalet årligen inkommande patentansökningar med
inhemska uppfinnare, siffrorna ha varierat under
perioden mellan något under 40 000 och något över
60 000 inländska patentansökningar;
fortfarighets-gränsen synes under senare år närma sig siffran
50 000. Storbritannien har under perioden följt ett
fortfarighetstillstånd av 25 000 inländska
ansökningar, Frankrike ett om 10 000 inländska ansökningar
årligen, Italien under åren 1930—1936 ett om
4 000. Schweiz och Sveriges kurvor följa redan sin
uppnådda fortfarighetsgräns om 3000 inländska
patentansökningar årligen.
Huru antalet inländska patentansökningar förhåller
sig till medelfolkmängden i de olika länderna
framgår av fig. 4.
Frankrikes kurva visar i fig. 4 det högsta
invånare-antalet per ansökan, således den lägsta
uppfinnareverksamheten i det egna landet av samtliga stater
ifråga. Anmärkningsvärt är även, att den under de
ekonomiskt ogynnsammare åren efter 1920 års kris i
olikhet mot övriga länders kurvor uppvisar en
sänkning, alltså en livligare uppfinnareverksamhet, under
det att den under högkonjunkturen 1925—1927 visar
en avtagande uppfinnareverksamhet som blott under
högkonjunkturens sista år, 1928. visar den eljest
väntade stigningen. Efter den stora bilkrisens inbrott år
1929 visar kurvan en överraskande långvarig
stigning, tydande på en utomordentligt avtagande
inhemsk uppfinnareverksamhet, måhända beroende på
Fig. 4.
518
13 dec. 1941 518
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
