Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
Som jämförelse kan jag nämna några siffror från
Bränslekommissionens medicinsk-tekniska avdelning.
Från slutet av 1940 till och med nu ha insänts 428
blodprov från olika delar av landet. Av dessa ha
8 fall haft värden mellan 40—50 %
17 „ „ „ „ 30—40 %
39 „ „ „ „ 20—30 ’%
75 „ „ „ „ 10—20 %
Resten fall, alltså 228, ha haft under 10 %, merendels
mellan 3—10 !%.
Professor Hubendick: Det är två behov, som en
indikator behövs för. Dels erfordras en indikator, som
registrerar kontinuerligt. Den apparaten kan få vara
relativt komplicerad och betinga ett pris av ett par
hundra kr. Men vi få hoppas, att Nife-apparaten i
detta avseende blir tillfredsställande.
Sedan kommer ett utomordentligt stort behov, och
det är en apparat att ha med i fickan eller i bilen
och med vilken man kan göra tillfälliga
bestämningar. Den får icke kosta mycket och skall ge utslag
på ett par minuter. Jag har förgäves sökt anskaffa
koloxidpapperet. Om det är lämpligt, dvs. ger utslag
för tillräckligt låg koncentration, vet jag icke, men om
så är torde man försöka få varje chaufför att
använda det.
De resultat, som kommit fram vid K. A.
K.-tävlingen, förvåna icke mig, som i tio år nästan
uteslutande sysslat med gengas, och i ett par fall förfarit sä
lättsinnigt, att vi rätteligen borde legat döda en fem,
sex stycken. Varför det nu blivit så mycket
allvarligare fall, förstår jag icke. Det måste bero på att
en massa okunnigt folk, som ej ha respekt för
förhållandena, handskas med generatorgas. Det är för
dem, som förut sysslat med generatorgas, okända
förhållanden, som nu blottas. Jag ber ännu en gång fä
uppmana kemisterna att försöka göra en apparat för
tillförlitliga tillfälliga bestämningar.
Ingenjör Valter öhman: Det har framställts en
önskan att få fram en indikator på koloxid. Vid de
försök, som hittills gjorts, har man försummat att
använda sig av en princip, nämligen koloxidens
inverkan på vissa potentialer. Om man t. e. bereder en
lösning av 10 %-ig salpetersyra och placerar tvä
platinaelektroder i densamma, så blir det ingen
potentialdifferens mellan blecken, om de äro
fullständigt rena. Förgiftas det ena platinablecket av t. e.
koloxid, får man en potentialdifferens mellan blecken.
Nu diffundera vissa gaser lätt genom platina och ännu
lättare genom palladium. Man kan därför t. e. ta ett
glasrör, täppa till dess ena ända med ett
palladium-bleck samt fylla det med någon lämplig elektrolyt,
t. e. 10 %-ig salpetersyra — även
palladiumkloridlös-ning torde gå. I elektrolyten placerar man en
elektrod av platina och förbinder palladiumblecket och
platinablecket med en potentiometer. Om man sticker
ned röret med sin botten av palladium i en atmosfär,
som innehåller koloxid (eller andra gaser av
reducerande karaktär), kommer palladiumblecket att
"förgiftas" av koloxiden, och vi få ett utslag av
potentiometern. Jag har icke gjort några försök med koloxid,
men jag har arbetat med problemet att indikera
omättade kolväten och härvid fått fram intressanta
potentialeffekter.
Jag skulle vilja uppmana dem, som intressera sig
för koloxidindikatorproblemet, att upptaga den här
föreslagna vägen till allvarlig prövning.
Ingenjör Dahlbeck: Jag vill yttra mig i anslutning
till några föregående talare, som uttryckt önskemål
att få fram billiga apparater, som chaufförer kunna
ha i fickan. Det finns faktiskt ett par sådana. Den
ena är professor Ljunggrens och är baserad på en
pappersbit, som är indränkt med palladiumklorid.
Fuktar man den och håller upp den i luft med
koloxid, svartfärgas den, i större eller mindre grad.
Sådana apparater har jag provat och otvivelaktigt ge
de utslag. Sedan ha vi en annan typ, nämligen små
hermetiskt tillslutna glasrör, som innehålla
fosfor-pentojodid. Om rörets spetsar avbrytas och CO-haltig
luft tvingas passera röret frigöres jod i förhållande till
CO-halten, och denna jod åstadkommer en färgning
av substansen i röret, som kan jämföras med en
standardskala. Pumpning av den CO-haltiga luften
utföres medelst en gummibollspump. Likadant hörde
jag, hur professor Wolff föreslog, att man kunde
använda sig av koloxidhämoglobin och få fram en
färgreaktion. Det är mycket bra, men man får icke
glömma en sak, nämligen att de människor, som
handskas med detta — chaufförer — ofta nog äro
slarviga och att det fordrar en betydlig vana att
jämföra de erhållna resultaten med kalibrerade skalor.
Vid den första metoden spelar det också en stor roll
hur mycket jag fuktar papperet, om jag t. e. fuktar
det med tungan, och sedan tiden det hålles uppe. Låt
oss säga, att det icke ger utslag. Då är man absolut
säker på att det ej finns koloxid, trots att det finns
stor risk. Så kan jag exponera för länge, och då ger
det utslag, men jag är faktiskt icke sjuk. Man skall
vara utomordentligt försiktig med att släppa ut
sådana apparater. I en fackmans hand äro de fool-proof,
men i en lekmans hand under inga omständigheter.
Betr. skrivande eller alarmerande apparater gäller
detsamma. Det finns antagligen bättre katalysatorer
än de nämnda, men risken för förgiftning av dem är
stor. Om man satt upp en sådan apparat och den
icke alarmerar, stannar man kvar, trots att man vet,
att operationer utföras, som icke skulle vara tillåtna
i lokalen. Om man har en sådan apparat och den
icke är försedd med cirkulationsorgan, händer det att
en bil startas, ett moln av koloxid kommer, apparaten
ringer till och slutar igen. Detta kan upprepas ofta,
och då blir följden, att människorna ej bry sig om
den. Om man skall ha en alarmerande apparat, är
det nödvändigt för att få ett tillförlitligt resultat att
ha god omröring på luften i lokalen eller att ha flera
uttag. Det betyder, att en apparat, som skall alarmera
de låga koloxidhalter det här varit fråga om, kommer
att dra betydande kostnader, och förrän en som är
fool-proof är uppfunnen, lönar det sig ej att använda
den. En som icke är fool-proof är skadlig.
Dr G. Hultkvist: Kolosförgiftningar ha förekommit
lika länge som människan haft eldstäder, åtminstone
inomhus. Fastän folk i allmänhet mycket väl vet,
att man kan bli sjuk och även dö av kolos genom
att stänga spjäll för tidigt, äro lättare
kolosförgiftningar genom eldstäder mycket vanliga, och någon
gång bli människor även ihjälosade. Eldare,
värmeledningsskötare o. d. känna av egen erfarenhet ofta
väl till förgiftningssymtomen genom kolos, men lägga
i regel inte mycket vikt vid dem. Hur koloset kan
eller brukar komma ut i den luft, de inandas, känna
de dock i allmänhet inte närmare till.
När man på senare tider lärt sig att även köra bil
med kolos, har den gamla välbekanta förgiftningen
kommit att få ökad betydelse och även att betraktas
som en yrkesfara med särdeles lömsk karaktär. Det
är också alldeles riktigt, att kolosförgiftning kan vid
gengas uppkomma på svårberäkneliga sätt, och detta
gör, särskilt på grund av koloxidens luktfrihet, att
förgiftningarna bli lömska.
Människors erfarenheter och kunskaper om faran
av kolos från de vanliga eldstäderna, är nog inte
66
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>