Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
mycket att bygga på, när man vill upplysa om
riskerna med gengasen. De yttre förhållandena vid
dessa båda former av kolosförgiftning äro alltför
olikartade, för att folk i allmänhet skall kunna överflytta
sin kännedom om eldstadsoset på gengasen.
När jag här hört en del om koloxidförgiftning till
följd av gengas, har det lockat fram många minnen
från en undersökning, som jag för 25 år sedan
företog över de akuta kolosförgiftningarnas uppkomstsätt
och även skrev en avhandling om, samt också minnen
från många fall av kolosförgiftning, som jag senare
haft att utreda. Efter att ha gjort närmare
undersökningar av de yttre förhållandena vid ett 60-tal
tillfällen, då människor här i Stockholm dött av
kolosförgiftning genom eldstäder, fann jag, att dessa
dödsfall varit åtminstone 30 gånger vanligare i rum, vars
eldstäder haft rökgångar i kalla murar, än i rum,
vars rökgångar gått inne i husen. Detta beror
uppenbarligen på att kökens impipor och rökgångar, som i
regel gå i hjärtmurar, dragit så starkt, att
förbränningsgaserna lätt kommit att gå baklänges i
sovrummens för kyla utsatta pipor. När stark kyla slagit
om till blid väder, gick jag vintern 1915—16 i
egenskap av dåvarande bostadsinspektör några gånger
omkring till lägenheter utefter fria brandmurar och fann,
att en del personer, som bodde där, klagade över
förkylning, matförgiftning o. d., som tog sig uttryck
i huvudvärk och kräkningar. Det var naturligtvis
fråga om kolosförgiftningar. Att luften i dessa rum
ofta blev koloxidhaltig, konstaterades genom att ställa
ut skålar med palladiumklorurlösning. En del
husmödrar, som bo i lägenheter av detta slag, gå inte
sällan en stor del av vintern med trötthetssymtom,
svindel och huvudvärk beroende på täta första
gradens koloxidförgiftningar eller om man vill kalla det
kronisk sådan.
Jag vill påminna om, att koloxiden inte på grund
av sin i förhållande till luften obetydligt lägre
specifika vikt frigör sig från den luft- eller gasström, med
vilken den kommer. Om koloxiden samlar sig mera
mot taket eller mot golvet, beror på temperaturen hos
den koloxidhaltiga luftström, som trängt in i rummet.
Vid fullständigare utredning hur kolosförgiftning
uppkommit, är det av vikt att taga reda på lufttrycket
i det rum, där den inträffat. Är trycket högre än i
angränsande rum, drages inte kolos från annat rum
dit. För att förhindra kolosförgiftning inne i en bil
vore det därför av betydelse, om man på något
pålitligt sätt kunde åstadkomma övertryck där. Man har
vid mångfaldiga utredningar av kolosförgiftningar
funnit stöd för lufttryckets och luftströmmarnas
betydelse. Vid utredningar av garageförgiftningar böra
dragförhållandena i utsugningskanalerna,
pålitligheten av friskluftsintag, luftströmmarnas gång m. m.
närmare undersökas och man bör även vid utfärdandet
av föreskrifter tänka på dessa förhållanden.
Kolosförgiftningar av lättare eller svårare grad
uppstå ofta genom eldstäder, lysgas och
explosionsmotorer, mera sällan under andra förhållanden såsom vid
sprängningar, genom brinnande kimrök m. m. I
boningsrum är kokseldning farligare än eldning med
ved eller kol beroende på att koksen ger mycket
mindre mängd varnande luktgaser. Kunde man med
gengasen förena en karakteristisk luktgas, vore detta
en fördel.
Med hänsyn till symtomens styrka kan man indela
koloxidförgiftningarna i fyra grader, som i stort sett
motsvaras av viss procenthalt koloxid i blodets röda
färgämne. Har endast 10 till 15 procent av detta
förenat sig med koloxid, märka vi inga tecken på
förgiftning, åtminstone om detta inträffar blott
tillfälligtvis. Vid något högre procenthalt märkes
trötthet och svindel samt lättare huvudvärk. Man kan
då tala om en förgiftning av första graden. Andra
graden är karakteriserad av kräkningar, stark
huvudvärk av kopparslagartyp och lättare omtöckning. Vid
tredje graden förekomma uttalade omtöcknings- och
excitationstillstånd på gränsen till medvetslöshet
jämte kräkningar, och vid fjärde graden är den
förgiftade djupt medvetslös. Huvudvärken inträder ofta
först efter själva förgiftningsstadiet.
I en uppsats om tidigt uppkommande liggsår vid
sömnmedels- och koloxidförgiftningar har jag påpekat,
att det vid dödliga kolosförgiftningar ofta visar sig,
att det förelegat ett orostillstånd, innan döden
inträdde. De döda ligga ibland i nattdräkt på golvet,
sängkläderna äro ofta i oordning och kräkningar ha
vanligen föregått döden. Detta är ovanligt vid
lysgasförgiftningar. Fenomenet kan förklaras genom att
de olika förgiftningsstadierna vanligen äro mycket
kortare vid lysgasförgiftningar än vid
kolosförgiftningar genom eldstäder. Vid de senare är nämligen
koloxidhalten i luften ofta nätt och jämnt tillräcklig
för att människan skall dö, varför det oroliga
om-töckningsstadiet, i vilket kräkningar bruka ingå,
kommer att vara jämförelsevis länge. Denna syn på saken
kan måhända vara användbar vid utredningar av vissa
gengasförgiftningar. Gengasen har ungefär tre gånger
större koloxidhalt än lysgasen. Det synes därför
kunna förekomma fall, där de tidigare
förgiftningsstadierna genomlupits hastigt. Jag vill dock i
samband härmed påpeka, att man inte får tolka alla
hastigt inträffade dödsfall vid arbete med gengas såsom
beroende på koloxidförgiftning.
Koloxidförgiftningens symtom förete vissa likheter
med spritförgiftningens, såsom kräkningar, huvudvärk
av kopparslagartyp, omtöckning och excitation samt
slutligen djup medvetslöshet. Vid polisutredningar
bör detta tagas i betraktande, så att varken
koloxidförgiftningar betraktas som spritförgiftning eller
tvärtom. I enstaka fall kan man måhända få räkna med
en summation av lättare förgiftningssymtom av båda
anledningarna.
När jag för många år sedan första gången fick veta,
att man fått bättre resultat vid syrgasbehandling av
koloxidförgiftade genom att sätta kolsyra till syrgasen,
kom jag att tänka på att det bland Stockholms
gasverksarbetare finnes en gammal tradition, att det vid
gasförgiftningar är bra att framkalla uppstötningar
genom att dricka vichyvatten. Jag har försökt få
reda på huru denna tradition uppkommit. Ingenjören
vid Stockholms gasverk Nils Hybbinette har lovat mig
få tala om, att vanan att använda vichyvatten vid
lysgasförgiftningar förekom bland gasverksarbetarna
redan då han år 1907 anställdes vid gasverket. Han
tror emellertid, att rådet en gång i tiden kommit från
min företrädare, andre stadsläkaren M. Aspelin, som
även var läkare i Gasverket. Numera äro
förgiftningarna vid tätandet av gasläckor sällsynta, emedan
man därvid använder friskluftshjälmar eller
gasmasker för koloxid. Genom ingenjör Hybbinette har
jag även fått veta, att ett intressant symtom
iakttagits vid lysgasförgiftningar, nämligen att det kanske
första tecknet på förgiftning är en viss envishet,
motsträvighet eller retlighet. När man vid arbetet med
tätandet av gasläckor finner, att sådana arbetare, som
alltid annars bruka göra som arbetsledarna säga till
om, handla självrådigt och visa sig retliga, anses detta
som ett tecken på koloxidförgiftning, varför de föras
från arbetet. Det har ofta visat sig, att de efteråt
fått den för koloxidförgiftning karakteristiska
huvudvärken. Skulle denna iakttagelse vara riktig och
symtomet vanligt, är det naturligtvis fråga om något
rättsligt sett ganska viktigt. Om ett av
koloxidförgiftningarnas tidigaste symtom skulle bestå i en
utpräglad omdömeslöshet, något som den förgiftade na-
20 sept. 1941
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
