Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
turligtvis inte själv märker, kan detta ha stor
betydelse vid bedömandet av trafikolyckor, där man kan
misstänka, att den som vållat olyckan varit utsatt för
koloxidförgiftning. Denna förgiftning skulle således
även i omdömeslösheten ha ett symtom gemensamt
med spritpåverkan.
Att koloxidförgiftningarna stundom uppträda
oförklarligt finnas många exempel på. Flera gånger har
jag vid obduktioner påträffat fall av
koloxidförgiftning utan att man vid den föregående utredningen
tänkt på denna dödsorsak. Senare har jag alltid
lyckats få uppkomstsättet klarlagt. För 25 år sedan
hade jag själv två gånger med en veckas mellanrum
en andra gradens koloxidförgiftning efter åkning i en
viss bil. Vid det första tillfället kunde jag inte
förklara symtomen. När de andra gången uppträdde på
samma veckodag, misstänkte jag koloxidförgiftning,
vilket bestyrktes genom att i bilen inställda möss dogo,
sedan man såsom vid föregående tillfällen låtit bilen en
stund gå i garaget för att få motorn varm. Jag har
förut beskrivit händelsen i tryck. Den kan illustrera,
att även en person, som väl känner till
koloxidförgiftningarnas uppkomstsätt och symtom, inte alltid
upptäcker faran vid detta gift.
Man kan inte begära, att folk i allmänhet skall
ha en praktiskt pålitlig förståelse för att en
koloxidförgiftnings grad är en funktion av den tid, under
vilken man inandas den koloxidhaltiga luften, och
procenthalten koloxid i denna. Med upplysningar om
de vanligaste faromomenten vinner man naturligtvis
en del, men det är även nödvändigt, att dels genom
väl genomtänkta praktiska föreskrifter för garagen
och för omhänderhavandet av aggregaten, dels genom
tekniska förbättringar av samarbetet mellan
gasproduktionen och maskinen söka minska riskerna med
gengasen.
Fil. lic. Trägårdh: Jag skulle vilja särskilt kraftigt
understryka vad en av talarna sist sade, nämligen att
en dålig eller enkel apparat för indikering är farligare
än ingen alls. Det finns i handeln —som professor
Ljunggren tidigare omnämnt — en svensk apparat och
det finns dessutom en tysk apparat. De äro enkla
och de ge givetvis en indikering, om man sätter in
dem i ett avskilt litet rum, som innehåller viss mängd
koloxid. Men de äro beroende av den plats, där de
äro placerade, och det är icke alltid säkert, att dessa
statistiska indikatorer placeras på de lämpligaste
ställena. Å andra sidan äro alla dessa enkla indikatorer,
palladiumkloridpapper osv. beroende av personens
förmåga att själv bestämma, när han tycker att han
skall företa provet. Som vi vet, kommer ofta en
koloxidförgiftning utan föregående varning hos
personen själv. Därför måste en tillfredsställande
koloxidindikator icke bero på den manuella skötseln utan
vara fullständigt automatiskt. Den måste icke bara
ta luftprov på exakt den plats, där den är placerad,
utan även från den närmaste omgivningen.
Alarme-mering bör icke ske bara på den plats, där apparaten
är placerad, utan på en långt därifrån belägen plats,
där man vet, att människor röra sig. Det kan tänkas,
att personer fått för sig, att apparaten slår till för
för låga halter. Alltså alarmering bör ske på flera
ställen från samma apparat, om den skall vara
tillfredsställande.
Betr. den farhåga, som professor Ljunggren hade,
att icke kunna indikera tillräckligt låga halter, vill
jag säga, att detta är icke riktigt. Man kan komma
ned till en indikering på 0,oi volymprocent, men
apparatkostnaden stiger mycket kraftigt för små halter.
Slutligen skulle jag vilja säga ingenjör öhman, att
den princip han framkastat är mycket intressant, men
även den blir icke så värst billig, ty potentiometern
kostar en hel del, och även den lider av det felet att
den är en statisk apparat, som måste förenas med ett
pumpverk, som tar in icke blott just den luft, som
finns intill apparaten, utan även luft från en större
volym runt omkring.
Major Elliot: Låt oss nu se saken när det gäller
gengasförgiftningsfrågan. Jag skulle då vilja
fortsätta vad jag förut vidrört beträffande denna samt
materielen. Det ligger i sakens natur, att man kan
vidtaga en hel massa olika åtgärder av maskinell art
för undvikande av olycksfall för gengasförgiftningar,
men lämnar jag här helt åsido frågan beträffande
garage. Under färd är väl i alla fall inte riskerna
så stora under förutsättning av att aggregat och
installation äro utförda på föreskrivet sätt. Men hur
väl detta än är gjort, torde förgiftningsfallen icke
kunna undvikas om de som handhava materielen ej
känna desamma. De måste dessutom äga utförlig
kunskap om gengasens natur och farlighetsgrad. Vi
ha förut i kväll hört exempel på de mest flagranta
exempel i detta hänseende. Jag tror inte, att anslag
fyller kraven i detta hänseende, utan här fordras
upplysningar och åter upplysningar. Och jag tror
slutligen att, för att nedbringa olycksfallsfrekvensen
i förgiftningshänseendet, upplysning och propaganda
måste ökas i mycket högre grad än som nu är fallet.
Ingenjör Löfgren: Jag vill bara säga några ord med
anledning av vad som sagts om att indikering är bra,
men att det är bättre med ingen indikering än en dålig.
I en lokal som denna kan det 1 ett hörn finnas en
koloxidhalt, som är tillräcklig för att folk skola
avlida, men utslag fås endast, om indikatorn står i det
hörnet. I en väl ventilerad lokal skulle jag kunna
placera indikatorn i den avgående samlingstrumman
för lokalen och på så sätt få den att visa medelvärdet.
Däremot kan jag ej på något sätt få en indikator, som
punkt för punkt i rummet visar en farlig koloxidhalt.
Placeras indikatorn på rätt sätt, bör man dock kunna
tillgodose, att medelvärdet på luften i lokalen icke blir
farlig för personer, som måste uppehålla sig där.
Ingenjör H. Kahr: Jag ber att få påpeka, att det
för en stund sedan sades, att vid besiktning av ett
gengasaggregat får öppning, genom vilken gas skall
komma ut, icke ligga närmare friskluftintaget än
0,7 m. Jag tror man måste tänka sig för både en och
två gånger, innan man godkänner en anordning ur den
synpunkten. Gengasen har en fantastisk förmåga att
leta sig till öppningar som finnas.
Jag vill nämna ett parallellfall. Vid åtskilliga
tillfällen vid flygplan har koloxid kommit in i maskinen.
Det har t. o. m. visat sig, att om man tar in friskluft
ute på vingen, långt borta från avgasröret, leder den
genom en kanal in i förarhytten, så ökar
koloxidmängden till det dubbla. Ingen kan förklara hur den
kommer dit. Jag skulle vilja förorda, att major Elliot
påpekar den saken litet kraftigare för övriga
bilbesiktningsmän — de måste se till hur öppningarna
ligga i förhållande till varandra.
68
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
