Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskri ft
20
Ved fuktighet %
Fig. 2.
medelvärden från 10-timmarsprov på fullbelastning
med furuved; delbelastningsprov gåvo liknande
resultat.
För att få hög spec. motoreffekt bör man därför
använda så torr ved som möjligt. Ett prov med en 4-cyl.
Ford BB motor vid 1 800 v/min., matad från
Imbert-generator, gav följande bestyrkande resultat:
Vedfuktighet Motoreff.
% hk
2 ..................................................26,5
10 ..................................................24,6
15 ..................................................23,4
20 ..................................................22,2
25 ..................................................21,0
30 ..................................................19,7
35 ..................................................18,4
Upp till 25 % fuktighet är effektminskningen en
lineär funktion av vedens fuktighet, däröver antar
proportionen snabbt ökande värden. (För området
0—30 % fuktighet kan provets resultat givas
ekvationsformen N : N0 = 1 —0,009 f, där N0 är den
"vattenfria" effekten och † vedfuktigheten i %. — Ref:s
amn.)
Av särskilt intresse är gasens sammansättning vid
olika vedfuktighet, visad på fig. 3. Medan CO-halten
vid ökande fuktighet visar starkt fallande och
COv-halten motsvarande stigande tendens, håller sig
H>-halten nästan och CH4-halten fullständigt konstant.
Yid nästan fullkomligt torrt trä (2 % vatten) är
vätehalten blott omkring 1 % lägre än det över huvud
taget högsta uppmätta värdet. 1 % väte erhålles vid
spaltning av 21 g vatten, dvs. 2,1 % av vedvikten eller
1/7 av det vid 15 % fuktighet närvarande
"fuktvattnet" (gasutbyte 2,62 nm3/kg). Spaltningen av vattnet
i veden är alltså obetydlig, vilket bestyrker
resonemanget här ovan.
Varifrån kommer den höga vätehalten hos gas från
vattenfri ved? En del av vätet torde härstamma direkt
från destillationen och en del från tjärspaltning i
förbränningszonen. Dessutom erhålles vid förgasningen
en stor mängd vatten i form av överhettad ånga —
enligt egna försök upp till 30 % av torrvedvikten.
Även torr ved ger därför vid förgasningstiden
tillräckligt mycket vatten för att, i den mån reaktionstiden
tillåter, möjliggöra uppkomsten av den konstaterade
mängden vattenspaltgaser. 22 % "förgasningsvatten"
räcker till för uppkomsten av ca 10,4 % väte genom
spaltning.
Det är alltså tydligt, att vedfuktigheten blott är en
onödig ballast, som genom sitt värmebehov har en
skadlig inverkan på förgasningen. Vedvattnet måste
ej blott förångas med värmeåtgång enl. (1) utan
också vid passagen genom ugnen överhettas upp till 1 200
—1 300° temp. För den senare processen åtgår värme
U2 i följande mängd pr kg bränsle:
U.21= 0,0048 -†(‡—100) (2)
där / är vedfuktigheten i % och t den temp. i °C, till
vilken överhettningen sker. Genom addition av ekv.
(1) och (2) erhålles värmebehovet på grund av
vedfuktigheten till
Uf = f (5,77 + 0,100481) kcal/kg bränsle (3)
Höjning av värmevärdet och okänsligheten för
ved-fukt genom minskning av värmeförlusterna.
I en vedgasgenerator behövs utom nyssnämnda
värme Uf värme för destillationen, överhettning av
förbränningsprodukterna, spaltning av tjära och vatten
samt reduktion av C02. Detta värme erhålles genom
oxidering av träkol och tjärspaltkoks med luftens
syre. Det senare drar tyvärr med sig en viss kvantitet
kväve, som "späder ut" gengasen. Det är klart, att man
genom minskning av värmeförlusterna också minskar
den för värmealstringen behövliga luftmängden och
därmed kvävetillsatsen pr m3 gengas. Bättre
värme-hushållning ökar dessutom reaktionstemperaturerna
och förbättrar därigenom CO- och H2-produktionen
med ty åtföljande minskning av C02-halten.
Schläpfer och Tobler ha beräknat ändringarna
av värmevärdet hos gasen som funktion av å ena sidan
förlusterna genom ledning och strålning (fig. 4) och å
andra förlusten genom gasens avloppstemp. (fig. 5).
De nämnda författarna ha också beräknat
värmevärdena hos vedgas, framställd utan värmeförluster, se
20
35
Fig. 3.
70
20 sept. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
