Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR: ERNST J. A. ROTHELIUS
HÄFTE 8 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 9 AUG. 1941
INNEHÅLL: Om fosforhaltens växlingar vid skakbordsanrikning av några svenska järnmalmer, av Fredrik
Mogensen. — Litteratur.
Om fosforha I te ns växlingar vid skakbordsanrikning
av några svenska järnmalmer.
Av FREDRIK MOGENSEN.
Inledning.
Fosforhalten i järnmalmssliger beror dels på
råmalmens beskaffenhet, dels på anrikningens
utförande. I råmalmerna är fosforhaltens bärare
såvitt man vet alltid apatit, Ca5FP3012, som håller
18,4 % P. Den isomorfa klorapatiten, Ca5ClP3012
med 17,8 % P, torde i varje fall vara förhållandevis
sällsynt bland järnmalmerna1.
Apatitens magnetiska susceptibilitet är av
storleksordningen 10—4 —10—5. Apatit kan alltså betraktas
som omagnetisk i jämförelse med magnetit och
magnetkis. Vid magnetisk anrikning kan man därför
vänta att fosforhalten skall avtaga med stigande
magnetithalt i den mån som apatit och magnetit resp.
magnetkis icke förekomma sammanväxta i samma
polygranulära partiklar. Det visar sig även att
fosforhalten vid magnetisk anrikning avtager med
stigande järnhalt och det finnes t. o. m. många exempel på
att fosforhalten är direkt proportionell mot i sligen
kvarvarande gråbergshalter.
Apatitens specifika vikt, 3,2, ligg’er mellan
malm-mineralens, 5,1, och de vanligaste
gångartsmineralens, 2,6 — 3,0. Apatiten är vidare
kortprisma-tisk2 i motsats till skärvig kvarts och skivig
glimmer, som äro vanliga i de järnmalmer som anrikas
våtmekaniskt. När apatiten föreligger renkrossad
får man alltså vid detta slags anrikning vänta en
apatitförorening av sligerna och framförallt
mellan-produkterna. Detta förhållande kommer här nedan
att närmare studeras.
Apatiten har vidare förhållandevis stor benägenhet
att flotera. Vid flotationsanrikning av
järnglansmalmer kan man alltså vänta att apatiten skall ha en
tendens att förorena järnglanskoncentraten. Detta
är även fallet men denna svårighet har numera
kunnat bemästrats med tillhjälp av lämpliga
fällningsreagens för apatit3.
1 Enligt muntligt meddelande av prof. Geijer.
2 Apatiten synes ha en betydligt större tendens att bilda
idiomonogranulära partiklar än t. e. kvarts.
3 G. G. Bring: Apatitens avskiljande vid flotation av blod-
stensmalmer, J. K. A. 1940.
Om apatitens uppträdande i järnmalmer.
Apatiten uppträder på olika sätt i olika malmtyper:
I apatitjärnmalmerna utgör den en väsentlig
beståndsdel, ofta ca 5 %. Apatitkornen ha där
ungefär samma storlek som övriga mineralkorn.
I kalk- och skarnmalmerna kan man i regel ej
iakttaga apatit, vilket nog till stor del beror på
svårigheter att i mikroskopiska preparat få fram
kontraster mot dessa malmers övriga mineral.
I de kvartsiga malmerna, t. e. järnglansrika
kvarts-randmalmer, ser man däremot ofta apatit.
Apatitkornen iakttagas vanligen i kvartspartier eller i
kontakten mellan malmkorn och företrädesvis kvartskorn.
Mera sällan kunna otvetydiga apatitindivider
konstateras med annat uppträdande.
Apatiten förekommer i rundade eller svagt
långsträckta korn, vilkas storlek i regel endast är
ungefär -J- — ^ av omgivande minerals kornstorlek.
Storleken räknas därvid linjärt och -J-—anger
endast storleksordningen.
Mikroskopiska undersökningar av t. e.
örling-gruvemalm och stripamalm ha visat samma
uppträdande av apatiten: Den förekommer i rundade
eller svagt långsträckta korn med 0,010 — 0,020 mm
genomskärning. Korn med 0,005 mm storlek eller
mindre äro till synes sällsynta.
Fig. 1 visar ett slipprov av kantorpsmalm med
större apatitkorn, upp till 0,2 mm. De övriga
mineralindividen äro också förhållandevis stora i denna
hög-metamorfa fyndighet, så att förhållandet mellan
apa-titkornens och övriga korns storlek fortfarande är av
storleksordningen 1/5. Apatitkornen ha på figuren
markerats med förtjockade konturer och pilar.
Utom apatit finnes magnetit, kvarts, plagioklas och
glimmer. Apatiten förekommer här nästan
uteslutande vid malmkornens gränser.
Den förhållandevis finkorniga apatiten kan dels
förekomma som interpositioner inuti större
mineralkorn, dels som småkorn i kontakten mellan större
korn av annat slag. Om apatitinneslutningarna
företrädesvis förekomma i korn av ett bestämt mineral,
skulle detta lämpligen kunna betecknas som värd-
12 april 1941
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
