Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACK AVDELNING
BERGSVETENSKAP
HÄFTE 12 Redaktör: ERNST J. A. ROTHELIUS 13 DEC. 1941
INNEHÅLL: Studier av "fältstupnings"-problemet, av professor P. J. Holmquist. — Notiser. — Litteratur.
— Föreningsmeddelanden.
Studier av "fälts†upnings"-problemet.
Av professor P. J. HOLMQUIST.
(Forts. fr. sid. 92.)
Fig. 21. Snitt, parallellt med gränsytan emellan
gnejsgranit och skiktad, småveckad leptit. De raka
mörka ränderna, som likna glacialrefflor i den ljusa
gnejsgraniten, bestå av strimmor av leptitgnejs, som
in veckats i gnejsgraniten i gränsytan. Bilden är av
ett tillfälligt gynnsamt snitt från en vägskärning nära
Kungsängens station på Enköpingsbanan.
Fig. 22. Foto av berghällar vid Huvudskär,
visande kraftig mot öster flackt fallande
sträckningsstruktur i gnejsgraniten. Topografien har till följd av
denna struktur fått likhet med glacialskulptur med
stöt-och läsidor, men orienterade mot öster i stället för mot
NNY.
Fig. 23. Schematiserad teckning av
linjärförskiff-ringsstrukturen hos en gnejsgranit av
ögongranit-typen (ex. Waxholmsgraniten) i dess enklaste, typiska
utveckling. Förskiffringsformen. som tydligen är av
klivage-typen, synes mest förekomma uti de större
massiven av gnejsgranit eller förskiffrad granit av
grovkristallinisk kvarts-fältspatsammansättning.
I min sammanställning av uppgifter rörande
långsträckta malmformers bildningssätt (1924)22 har jag
efter Grubenmann anfört det fall. då den
långsträckta formen kommit till stånd genom enkel sträck-
22 Tekn. tidskr. 1924, h. 19.
ning i en riktning samtidigt med sammandragning i
tvärriktningarna. Det finnes bland de skiffriga
bergarterna flera exempel på linjär struktur, som synas
kunna förklaras i enlighet härmed. De av anförda
talrika fallen av gränsfluidalstruktur och därmed
förbunden förskiffring torde vara exempel på sådan
linjär-deformation. Bland malmerna i vårt land har icke
något otvetydigt exempel på dylik enkel
sträckningsdeformation ännu blivit känt.
Den dominerande sträckningsformen inom
Stockholms kustområde är den med veckaxelbildning
sammanhörande. Av fältundersökningarna har otvetydigt
framgått, att den företrädesvis kommer till synes i
gränszonen emellan den suprakrustala och
infraku-stala komplexen. Det har även tydligt framgått, att
granatkordierit-gnejsutbildningen är bunden till
samma zon. Detta kan väl klarläggas i fält på flera
områden och särskilt övertygande demonstreras på Stora
Möja, Eknö NV om Sandhamn och öarna utanför
Nynäs. I hög grad anmärkningsvärt är, att
gnejs-graniten, som på större avstånd från kontaktzonen
har sin normala granitiska sammansättning, vid
gra-natgnejsbildningen visar sig ha undergått betydande
kemiska förändringar, bestående uti en mycket
väsentlig ökning av lerjordshalten och minskning av
mängden alkalier. Detta intressanta förhållande
kräver en utförligare redogörelse än som i detta sam-
Fig. 21. Snittyta i stenbrott vid Kungsängens hållplats på
Enköpingsbanan, visande (tillfälligtvis) kontaktytan emellan
gnejsgranit och leptitgnejs med inveckningsskåror (mörka)
av den senare i den förra.
12 april 1941
Fig. 22. Den östligt flackt fallande sträckningsstrukturen i
berghällar av gnejsgranit vid Huvudskär.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
