Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
Fig. 30. Förhållandet emellan "trend" och detaljstrykningen
i en starkt sammanpressad lagerbildning. Enligt r. Balk.
stupningsvinklar emellan 20 och 50° och en tydlig
maximal anhopning ligger emellan 30 och 40°.
I sin beskrivning till geologiska kartbladet
"Ma-lingsbo"25 har Alvar Högbom angivit ett betydligt
antal observationer över sträckningsstrukturerna.
Med avseende på stupningsvinklarna sammanför
Högbom dem i 3 grupper, nämligen stupning < 45, 45—
69, 70—89. 70 % av stupningsobservationerna falla
inom den första gruppen. Beträffande
stupningsrikt-ningarna förefinnas stora variationer, dock med
avgjord övervikt för riktningar emellan SO och NO.
Till de anförda iakttagelserna böra fogas de här
förut omnämnda uppgifterna om stänglighetens
orientering i kusttrakterna av Östergötland och norra
Småland. Så anför Sundius i beskrivningen till
geologiska kartbladet "Åtvidaberg"26 förekomsten av
stänglighet, riktad SO med brant till medelbrant
stupning. I östra delen av bladet "Skrikerum"27 är
stänglighet enligt samme författare mycket allmänt
förekommande och riktad mot SO med ett medelbrant
till flackare läge och på "Valdemarsvik"28 SO eller
OSO, mindre vanligt mot O, 40—60°, sällan brantare.
Asklund har i bladbeskrivningen till "Torönsborg"29
intressanta uppgifter om sträckning och
veekaxelrikt-ningar och finner dem övervägande östligt
orienterade med stupningsvinklar 30—50°. I beskrivningen
till bladet "Gusum"30 anger Asklund SO-ligt 20—60°
fallande stänglighet.
Från de Västerbottniska malmtrakterna kunna även
några iakttagelser av intresse för de behandlade
frågorna anföras, nämligen Sven Gaveijns
observationer i Malånäsdistriktet31 av likformigt orienterande
linjärstrukturer, stupande 30—50° VSV, och Olof
Ödmans uppgifter om dragveckstrukturen vid
Bolidengruvan,32 stupande 50—60° i östlig riktning.
Allmänna synpunkter på veckaxel- och
sträcknings-strukturerna.
Om dessa sträckningsstrukturers sammanhang med
den s. k. svekofenniska veckningen (Ramsay) torde
uppfattningen vara allmän bland svenska och finska
25 S. G. tr., ser. Aa., nr 168 1930.
26 S. G. TJ., ser. Aa., nr 155 1924.
27 S. G. U., ser. Aa., nr 157 1926.
28 s. G. IL, ser. Aa., nr 158 1928.
29 S. G. U., ser. Aa., nr 153 1923.
30 S. G. U., ser. Aa., nr 159 1928.
31 s. G. U„ ser. C., nr 424 1939.
32 S. G. TJ.. ser. C., nr 438 1941.
geologer. Man skulle då hava att tänka sig
bergs-kedjezoner, bildade under den arkeiska tiden, vilka
överskridit det nuvarande fennoskandiska
landområdet i ungefär östvästlig riktning och åstadkommit
den likriktning av urbergsstrukturer, som kan
konstateras i Sverige och Finland. Den omkastning av
veckaxelriktningarna från öst till väst, som
konstaterats i södra Österbotten jämställer Saksela sålunda
med de kulminationer och depressioner av
axelstup-ningen, man lärt känna i Alpernas veckningssystem.
Jämför man däremot de nämnda förhållandena med
den kaledoniska veckningen i Sverige och Norge,
komma axialstrykningarna i det svensk-finska
urberget att motsvara transversalveckningen i den
kaledoniska kedjan, och man skulle sålunda kunna draga
den slutsatsen, att den arkeiska bergskedjan haft sin
plats i det nuvarande Östersjöbäckenet, alltså med
ungefär NNO-lig sträckning, men efter sin
bildning-sänkts, så att endast vissa av randgebiten33 — de yttre
kustbanden i Östergötland, Sörmland, Uppland och
Västerbotten samt på finska sidan sydvästra
Österbotten — utgöra de nu synliga resterna av densamma.
I ett mycket intressant arbete har Robert Balk34
skildrat den mekaniska omformningen av
kambrisk-ordoviciska sedimenter, kvartsit, kalksten och skiffrar
jämte prekambriska gnejser, inom ett område av
staten New York i sydöstra delen av den Appalachiska
bergskedjan i östra Nordamerika. Tektoniseringen
företer i detta område en mångfald intressanta drag,
som med stor klarhet blivit framlagda och illustrerade
i Balks avhandling. Bland dessa är förhållandet
emellan "the strike" och "the trend" av ett omedelbart
intresse för frågan oin den i vårt lands metamorfa
regioner ofta iakttagna s. k. dubbelveckningen.
Bilderna, fig. 30, 31, åskådliggöra enligt Balk
motsvarande förhållanden i det amerikanska området.
Till-lämpad på urbergsområdena kring Östersjön skulle
sålunda den s. k. fennoskandiska (O—V)-veckningen
motsvara tvärveckning och den tillhörande
bergskedjans egen riktning, "the trend", sammanfalla med
Östersjöns längdriktning.
33 Nämligen dessas undergrundsbyggnad.
34 Proeed. Nat. Acad. of. Se., vol. 18, nr 10, s. 616 (1932).
Fig. 31. Diagram, visande begränsningen av det Housatoniska
höglandets sedimentlager, vilande på förskiffrad äldre
pre-kambrisk gnejs. Detaljskiffrigheten i de delvis kambriska
lagren tvärställd mot lagringen.
96
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
