Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
üen s. k. dubbelveckningen.
Teoretiskt sett skulle tvärkorsning av ett
veck-ningssystem genom ett senare tillkommet sådant icke
kunna förekomma, emedan veckningsmöjligheterna
hos en redan veckad komplex i hög grad inskränkts.
En korrugerad skiva låter sig som bekant ej
korrugeras ånyo i tvärställd riktning. 1 fall av
brantstå-ende lagerställning kan däremot veckningsförmågan
hos skiktade bergartsserier komma till synes genom
utbildning av vecksystem med stående veckaxlar,
vilka sålunda komma att kontrastera mot
axelriktningen för den äldre veckningen och dess parallella
småveck. Detta motsvarar förhållandet emellan de
s. k. independenta och dependenta dragvecken enligt
Derry. Konjugerade korsande veckn ingår synas
dock även kunna bildas vid deformation av lagrade
bergarter. I fyllitiska skiffrar äro de allmänna och
framträda petrografisk! som en fin korsvågig
krusighet på skifferplanen. I grövre och hårdare bergarter
synas de vara sällsynta, medan de däremot ofta
observerats i tektonisk och regional skala. Så hava
Geijer, Sundius och Magnusson vid sina
malmfälts-undersökningar anfört talrika iakttagelser över
förekomsten av varandra korsande eller snett
överskärande vecksystem och malmtektonikens beroende därav.
Asklund och Sundius hava behandlat problemet uti
de förutnämnda kartbladsbeskrivningarna, från
Östergötlands kusttrakter. Geijer ägnar i sin beskrivning
av Riddarhyttan malmfält35 ett utförligt kapitel åt
"dubbelveckningen" och vill söka förklaringen däruti,
att ett veckningsförlopp måste antagas utöva ett
tryck i sin strykningsriktning, vilket i händelse av
ett förefintligt motstånd skulle medföra ett
vecksystem, lagt tvärs för det ursprungliga. Att sådana
förhållanden göra sig gällande har framgått t. e.
genom undersökningarna i Sulitelma, där den
ostvästliga tvärveckningen — som även influerat på
kismal-merna — visats vara betingad av motståndet från det
stora gabbromassivets sydgräns. Av Törnebohms
karta i centrala Skandinaviens bergsbyggnad kan ock
utläsas, att det vidsträckta gabbromassivet i
Jotunheimen framkallat liknande tvärveckningar i sin
omgivning. Företeelsen torde kunna anses vara av
generell art, i det att vid tektoniseringen av stora områden
de mera kompakta bergsartskomplexen så att säga
tränga undan de mjukare, vilka smidigt forma sig
efter dem. Man skulle på detta förhållande kunna
överflytta de för veckningen gällande beteckningarna:
kompetenta och inkompetenta lager till att ånge
skiljaktigheter i motståndsförmågan mot deformation
hos olika bergartsk o m p 1 e x och massiv under
regional tektonisering. Ett mycket intressant och
upplysande exempel på sådant förhållande erbjudes i
Sven Gavelins nyligen utkomna arbete över geologin
och malmerna i Malånäsdistriktet i Västerbotten.38
Vid utredandet av tektoniken inom detta område
möttes författaren av exceptionellt stora svårigheter till
följd av de stora olikheter i mobilitet som områdets
bergarter, massformiga grönstenar, skiktade
bergarter och kvartsporfyrer samt grafitförande fylliter,
företett under deformationen. Grafitfylliten hade
därunder visat sig utan jämförelse som den mest mobila, i
35 K. kommerskoll. beskrivningar över mineralfyndigheter,
nr 1, 1923.
36 Anf. st.
Fig. 32. Korsande synklinala veck inom Loos-Hamra-området.
Schematisk framställning av H. von Eckermann.
det att den till och med pressats in som gångar och
sprickfyllnader i de andra bergarterna.
Vid inveckningen av den ofta heterogent
sammansatta leptitforinationen måste liknande förhållanden
kunna hava gjort sig gällande och framkallat
tvär-veckningsfenomen. Problemet är emellertid
uppenbarligen av allt för vittomspännande natur för att
kunna sammanfattas så att säga i en formel. Redan
de av Geijer sammanförda exemplen från skilda
områden och bildningar visar detta, och för urbergets
vidkommande är själva grundproblemet, nämligen
frågan om, hur leptitformationens insänkning försiggått,
hur leptitstråken fått sin ofta korsvisa inställning till
omgivande gnejsgraniter och gnejser, ännu knappast
tillgänglig för ingående utredning. Här möta tvenne
andra stora olösta problem, av vilka
fältstupnings-problemet även i viss mån är beroende, nämligen det
s. k. "roots of mountain"-problemet samt frågan om
det försvunna ursprungliga liggandet till
porfyr-lep-titavdelningen i vårt urberg.
Ett märkligt exempel på korsande veckning är det
av H. von Eckermann beskrivna från trakterna vid
Loos i Hälsingland.37 Det utmärker en skiktad
brant-stående arkeisk komplex, sammansatt av urgranit,
sura och basiska tuffbergarter, grönstenskvartsiter
och fylliter. Lagerstrykningen är i södra delen av
området på en sträcka av ungefär 15 km syd-nordlig
men böjer i norra delen skarpt om, bildande en
tråg-formig insänkning i ost-västlig riktning och omkring
20 km längd. Fig. 32 åskådliggör enligt författaren
schematiskt korsveckningens tektonik, som dock
angives vara att uppfatta icke som resultatet av
bergs-kedjeveckning i vanlig mening utan förorsakad av att
en norrifrån sig utbredande granit från detta
håll-pressat samman en förut av mäktiga grönstenseruptiv
bildad nord-sydlig synklinal insänkning.
I motsats till den s. k. dubbelveckningen eller
korsande veckningen hava dragvecken ansetts som inre
flexurartade veckningar, lokaliserade inom vissa
delar av en lagerartad komplex. Fältstupningstektoniken
torde i många fall kunna återföras till dylika förlopp.
När dragvecken intaga ett brant upprättstående läge
förutsätta de, att rörelsen försiggått genom glidningar
i nära horisontell led efter brantstående
plan. I ett sådant förlopp har jag sökt förklaringen till
den märkliga omlottläggning som förekommer i den
brantstående Utökomplexen omkring malmzonen.38
D. R. Derry beskriver från malmfält i Kanada39
under beteckningen "independent drag-folds" flera
liknande fall och anger, att de synas hava bildats ge-
37 G. F. F. 58 (1936) : 149.
38 G. F. F. 54 (1932) : 365.
39 Quart. Journ. Geol. Soc. 95 (1939): 109.
13 sept. 1941
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
