Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekimisk Tidskrift
titbildningen och ännu mera de genombrytande
graniterna (Stockholmsgraniten m. fi.) tillhöra ett långt
senare skede av urtiden. Under detta skede trädde
de eroderande krafterna i livlig verksamhet. De
urgamla vulkanbildningarna och med dem samhöriga
djupbergarterna nederoderades, såsom Sederholm
visat,44 till betydande djup och av
detritusbildning-arna uppbyggdes mäktiga sedimentbildningar, vilka
dock inom det svenska landområdet till största delen
åter blivit utplånade. Samtidigt med den
djupgående erosionen av de urgamla vulkanbildningarna och
urgraniterna genoinbrötos de i nästan regional
omfattning av basaltgångar, i den nuvarande
omvandlade formen vanligen betecknade som
uralitdiabaser-porfyriter, amfiboliter eller metabasiter. De
förekomma i vissa trakter såsom t. e. nordöstra Uppland
tätt hopade och visa genom sin branta ställning i
lep-tit-urgranitregionerna, att jordytan inom sådana
urbergsområden i det närmaste bibehållit sin
orientering, allt sedan den tid då basalteruptionerna ägde
rum. Däremot har den blivit i hög grad dislocerad i
förgnejsningsregionerna såsom i Södermanland,
Östergötland och nordöstra Småland. I dessa områden har
förgnejsningen på ett genomgripande sätt genom
för-skiffring (tektonisering), omkristallisation och även
kemiska omsättningar drabbat alla förutvarande
bergarter, såväl leptiterna som urgraniterna och dessutom
även de nyssnämnda basaltiska gångarna. Dessa
visa sig inom förgnejsningsregionerna mer eller mindre
deformerade, ofta isärdragna eller sammanveckade
till utseendet av klumpformiga inneslutningar i de
mer plastiskt omformade egentliga
(kvarts-fältspat)-gnejserna. Dessa mekaniska, med i hög grad
märkliga omkristallisationer förbundna omformningar
kunna te sig nästan lika plastiska som de
djuperup-tiva bergarternas fluidala förändringar. De starka
omböjningarna av de förgnejsade lagerbildningarna
kring brantstående axlar, som äro särskilt vanliga och
framträdande inom gnejsregionerna, och som, såsom
ovan framhållits, kunna anses motsvara en särskild,
allt för litet uppmärksammad form av
veckningstek-toniken, hava utan tvivel kommit till stånd i samband
med denna regionala metamorfos, alltså långt efter
porfyr-leptitlagrens bildning ocli uppresning. De
in-dependenta veckställningarna och därmed
sammanhörande fältstupningsförhållanden äro sålunda
otvivelaktigt att hänföra till samma sena skede,
förgnejs-ningsskedet, av urtiden. Pegmatitiseringen,
migma-titbildningen och ultrametamorfosen likaså.
Beträffande malmerna hava sannolikt rikmalmsbildningarna i
de från det äldsta skedet härstammande metalliserade
regionerna tillkommit under samma sena period av
urtiden.
Den nu lämnade framställningen torde hava
ådagalagts, att fältstupningen och de tektoniska problem,
som sammanhöra med densamma, förtjäna den
största uppmärksamhet. Iakttagelser riktade därpå inom
olika delar av vårt land, i synnerhet i samband med
malmfältsundersökningar hava i mycket betydande
grad ökat kännedomen om dessa företeelser. Men
observationsmaterialet behöver dock bliva
väsentligen utökat och fullständigat. I flera fall har man
åtnöjt sig med att angiva sträckningsriktningen på
blott ett ungefär. Med den enkla geolo^kompassen
som hjälpmedel kan man dock lätt nå en rätt betydlig
exakthet. I stora delar av vårt land, t. e. större delen
av det norrländska kustområdet, där dock
bergartskartan numera är ganska fullständig, saknas nästan
helt observationer över sträckningsstrukturen. Med
det stigande intresset för problemen kan man
förvänta, att kompletteringar snart komma att ske och
därmed även större möjligheter att behandla de stora
problemen att erbjudas.
Notiser
Ett stort gruvspel (Z. v. D. I. nr 11, sid. 270 och
271, 1941).
I Tyskland har nyligen det ena av två mycket stora
gruvspel satts i drift och det andra är under
uppsättning. Enligt fig. 1 synes att spelen äro
uppställda på maskinhusets golv intill schaktet, ett
på vardera sidan. Spelets drivskivor stå så nära
schaktet att den mot schaktet vända sidan av skivorna
kommer vertikalt under brytskivans yttersida.
Härigenom undvikas alla svängningar på linan mellan
drivskivan och brytskivan. De uppåtriktade
dragkrafterna åstadkomma emellertid mycket starka
påkänningar på lager, överslag, bultar och förankringsjärn,
vilket medfört en mycket kraftig dimensionering av
dessa element. 14 000 kg är den största nyttiga last,
som avses kunna uppfordras med en spelhastighet av
20 m/sek. Lasten är fördelad i fyra stora vagnar,
tagande en nyttig last av 3 500 kg och vägande
1 600 kg vardera, vilka inköras i en fyr-etagig hiss, som
tillsammans med linlås och de andra
fästningsanordningarna vid linan väger 13 320 kg. Hela
anläggningen avses genomsnittligt kunna uppfordra 545 t/h
från 1 050 meters djup, eller med andra ord
schaktkapaciteten är 572 tkm/h.
Spelet är av Koepe-typ (fig. 2), men drivskivan,
som har en diameter av 7,5 meter och är svetsad samt
försedd med axel av stålgjutgods, är tilltagen så bred
att den skall kunna rymma en lina med 80 mm (J) och
1 200 meters längd. Detta för att man med driv-
44 Bull. Comm. Géol. Finlande, nr 23 (1907).
Fig. 1. Anordning
av spelen med
drivskivor och
brytskivor vid schaktet.
a Drivskivan. B
Brytskivor, c
Markyta vid schaktet, d
Schaktbro. e
över-spelningsgräns.
d< 17000
100
12 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
