Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
lägsenhet för koppelstångsloket av ca 34 %, vilken
siffra ju även står i god samklang med de resultat,
jag erhållit ur protokollets observationsmaterial.
Jag måste med hänsyn till vad som anförts
tillbakavisa ingenjör Ottossons anmärkning och i stället
framhålla, att de slutsatser, som ingenjör Ottosson
kommit till, icke stå i överensstämmelse med
protokollet.
Med åsidosättande av de systematiska prov, som
Järnvägsstyrelsen låtit utföra i syfte att få till stånd
en objektiv jämförelse mellan slirningsdragkraften hos
olika loktyper, inför nämligen ingenjör Ottosson en
annan jämförelsemetod, gående ut på planimetrering
av startkurvor. Denna metod är oriktig, därför att den
icke ger någon som helst garanti för att start
verkligen hela tiden skett vid slirningsgränsen utan är
helt beroende på hur föraren vid varje enskild start
dragit på kontrollern. Endast då slirning inträffat,
kan man veta, att slirningsgränsen överskridits. De
slutsatser, ingenjör Ottosson dragit av dessa prov,
kunna därför icke tillmätas något bevisvärde.
*
Slutresultatet av ingenjör Ottossons
undersökningar blir dock såtillvida detsamma som mitt,
nämligen att koppelstångsloken uppvisa större effektivitet
per ton adhesionsvikt än boggiloken. Min egen
undersökning har heller icke haft något annat
ändamål än att påvisa denna tendens, och jag bygger icke
mina vidare undersökningar på de härvid erhållna
siffervärdena utan helt och hållet på teoretiska
överläggningar. Riktigheten eller värdet av min artikel
kan därför över huvud taget icke påverkas av nämnda
statistiska undersökningar.
Ingenjör Ottosson säger, att min jämförelse är
byggd på ett fiktivt begrepp, därför att boggiloket
vid provet saknade axeltrycksutjämnare.
Detta påstående är felaktigt. Jag har bedömt loken
efter det utförande, de i verkligheten ha, och efter
deras adhesionsvikt vägd på våg, medan ingenjör
Ottosson synes mena, att man, då det gäller boggilok
skall dra bort en del av adhesionsvikten, så att de
sämre dragkraftsegenskaper, de vid proven uppvisa,
icke framkomma vid jämförelsen.
Jag söker genom mina undersökningar visa, varpå
denna underlägsenhet beror och framlägger tekniska
förslag att eliminera densamma. Jag anser detta
vara ett riktigare förfaringssätt.
Ingenjör Ottosson säger, att jämförelsen omöjligen
kan bli likvärdig, därför att den omfattar
koppel-stångslok och boggilok med olika hjulbaser 2,5 och
2,8 m.
Detta påstående är felaktigt, därför att denna
olikhet i konstruktionsavseende icke utgör något mått
på lokens adhesionsvikt, vilket är det enda, som kan
läggas till grund för en dylik jämförelse.
Ingenjör Ottosson synes vilja påvisa hålaxellokens
större dragförmåga vid boggi drift som en följd av
tasslagermotorns tendens att klättra på stora
kugghjulet. Det står dock i strid med mekaniska
grundprinciper, om ingenjör Ottosson menar, att genom
denna klättringstendens skentrycksförändringarna på
de svenska elektriska boggiloken skulle utfallit olika,
om loken med tasslagermotorer i stället hade ut-
förts med hålaxlar. Ytterligare skentrycksförändringar
kunna icke uppstå på några av dessa loktyper än de,
som innehållas i mina beräkningar.
Ingenjör Ottosson uppbådar en hel rad av
utländska sakkunniga vid behandling av det mekaniska
om-balanseringsproblemet och säger att vid lämpligt val
av metod för dragkraftens överförande endast en
axeltrycksavlastning av 5 à 6 % behöver uppstå,
medan olämpliga konstruktioner kunna medföra ända
till 20 % avlastning.
Det är påtagligt, att man genom att binda
bog-gierna tillsammans vertikalt och horisontalt kan
åstadkomma alla möjliga övergångsformer mellan
fria boggier och fast ramverk. Härvid förlorar man
emellertid mer eller mindre vad man vill uppnå med
fria boggier och inför sammanbindningselement, som
snabbt förslitas.
Att den angivna metoden icke i praktiken är
lämplig, framgår därav att de till ett hundratal i Sverige
levererade eller beställda boggiloken icke äro
utförda efter denna metod. Detsamma gäller även
hundratals moderna boggilok på kontinenten.
Man måste nog därför även i fortsättningen räkna
med att bibehålla i huvudsak fria boggier,
varvid man genom den av mig påvisade metoden för
elektrisk ombalansering kan eliminera de olägenheter
i adhesionsavseende, som de fria boggierna uppvisa.
Det är en sanning med modifikation, då ingenjör
Ottosson säger, att man med mekanisk ombalansering
kan minska axeltrycksavlastningen till 5 %, enär
denna ändras mycket starkt med dragkraften i
kroken, se fig. 18 i min artikel. I praktiken varierar
friktionskoefficienten inom mycket vida gränser,
varav följden blir, att den mekaniska
ombalanse-ringen blir ytterst bristfällig, medan den elektriska
ombalanseringen ger full kompensation oberoende
av dessa tillfälliga variationer.
Ingenjör Ottosson anför, att den av mig framlagda
beräkningsmetoden ej skulle vara riktig, därför att
den är grundad på "konstant kolvtryck" och
framhåller att enligt Törpisch det gynnsammaste
resultatet skulle uppnås, om trycket i främre och bakre
cylindern är olika.
Detta är oriktigt, alldenstund jag räknat med det
bästa resultat, som teoretiskt kan uppnås och därvid
icke gjort några konstruktiva förutsättningar. Ingen
sakkunskap kan åberopas, då det gäller att gendriva
de mekaniska grundsatser, på vilka min behandling
av problemet är grundad.
Ingenjör Ottosson anför, att olikheter i
tillsatstrycken äro beroende på huru långt från
boggicen-trum axeltrycksutjämnaren av tekniska grunder kan
anbringas.
Jag har aldrig påstått något annat, då det är en
självklar sak, att en ändring av hävarmens längd
måste kompenseras genom en motsvarande
kraftändring.
Ingenjör Ottosson säger, att om slirningsreläerna
anslutas direkt i bryggan mellan motorernas
mittpunkter, så kommer nedkoppling att erhållas vid
varje kombination av slirande motorer.
Detta påstående är felaktigt, ty utlösning erhålles
härvid icke, om motorerna i samma boggi slira lika
mycket.
Vid elektrisk ombalansering skulle en sådan
åtgärd därjämte vara obegriplig, då reläerna härvid
5 april 1941
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:39:26 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941e/0071.html
