Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
detta givetvis än mera, om slirningstransformatorn
är klent dimensionerad. Detta är ju samma sak!
Att söka efterbilda den rena parallellkopplingen är
ej möjligt med dessa anordningar, men de ha
fördelar på annat sätt.
9) Ombalanseringstransformatorns funktion har jag
genom diagram och praktiska försök visat i min
originaluppsats. Dess tendens att för vissa
slirnings-kombinationer öka spänningen på den slirande
motorn samt att kunna inleda en slirning under vissa
omständigheter på det bakre hjulparet i varje boggi
har därvid påvisats, samtidigt som framhjulsslirning
i kontinuerlig drift iakttagits. Endast mot det senare
har ingenjör Åkerman anmärkt utan att ånge någon
förklaringsgrund. Det är ju tydligt, att en så skarp
observation ej utan vidare kan förklaras felaktig,
utan iakttagelsen beror naturligtvis på en olämplig
proportion mellan belastningen av främre och bakre
motorerna. Att denna detalj liksom i övrigt hela
anordningen kommer att utvecklas är jag övertygad
om, och detta framgår även av de förslag till
ändringar, som ingenjör Åkerman antyder.
10) I fråga om medeldragkraften vid start med
automatisk koppling har jag genom 5 startförsök
påvisat, att ingenjör Åkermans siffror äro alltför
gynnsamma, liksom att frågan om direktlägen gäller
lokomotivstorleken relativt tågvikten. Svaret härpå är i
båda fallen svävande och vad beträffar
medeldragkraften råder tydligen olika uppfattning om
innanläsningskonst. Mina värden på medeldragkraften äro
riktiga och taga hänsyn till alla variationer i verklig
drift och kunna därför ej vederläggas.
11) Spekulationerna angående maximala
dragkraften ha lett ingenjör Åkerman in på olika vägar för
att övertyga om anordningens fullkomlighet.
Avsikten är ju lovlig men resultatet diskutabelt. Förut
ha vidrörts åtgärderna för mekanisk utbalansering
och de resultat, som kunna förväntas. Mitt
jämförande exempel med de tyska boggiloken, som gav
31 % adhesion mot BJ:s 28 %, båda i dragkroken,
har ej fått annat svar än en hänvisning till min
uppsats i tidskriften "Statsbaneingenjören" och ett där
för annat ändamål återgivet diagram. Detta senare
har jag ej åberopat i min huvuduppsats för maximala
dragkraftens skull, vilken, även om den är hög, ej
direkt eftersträvas (förarens manöver att två gånger
reglera ner strömmen fastän slirning ej uppstått,
tyder ju därpå) utan för att visa det lugna
startförloppet och hur bekvämt det behärskas. Ingenjör
Åkermans försök att härav draga några slutsatser
angående maximala dragkraften strandar således på det
enkla faktum, att startningen i detta senare fall ej
gällde en maximalprestation, vartill kommer, att
enligt mig tillställda uppgifter den mekaniska
axel-trycksutjämnaren där ej användes. Ovanstående
siffror, 31 resp. 28 % enligt min jämförelse, stå därför
kvar. Även om den mekaniska axeltrycksutjämnaren
i det av mig anförda fallet skulle vara inkopplad,
får värdet 31 % eller 24 ton i dragkroken anses vara
synnerligen gott.
12) För att ytterligare framhäva
ombalanserings-transformatorns förtjänster även i dess nuvarande
form försöker ingenjör Åkerman att av mitt försök
med och utan inkopplad balanseringstransformator
på BJ:s lok draga slutsatser, som äro helt
missvisande. I min uppsats har jag tydligt angivit, under
vilka förhållanden försöken utfördes och motiveringen
härför. För att eliminera olikheten i hastighet har
jag dels inritat Müller’s adhesionskurva i båda
diagrammen (fig. 6 i min uppsats) och på så sätt visat,
att vid detta tillfälle överskottet i dragkraft t. o. m.
var större utan än med balanseringstransformator,
och dels planimetrerat dragkraften för vissa
hastighetsintervaller vid försöken utan
ombalanseringstrans-formator och jämfört värdena med av ingenjör
Åkerman för koppelstångsloket D angivna värden och
därvid visat, att de äro nära lika koppelstångslokets.
Resultatet är naturligtvis ganska förvånande och
föranleder frågan, om anordningarna med elektrisk
om-balansering verkligen fått sin slutgiltiga form.
Med ovanstående anser jag mig ha bemött ingenjör
Åkerman i de viktigaste punkterna och underlåter
avsiktligt att vidröra vissa anmärkningar, där
tydligen sakligheten ej varit avgörande för deras
framförande.
J. Ottosson.
Redaktionen av Elektroteknik.
Till de diskuterade frågorna ber jag få göra
följande slutinlägg:
Min artikel har haft till syfte att teoretiskt
klarlägga, vilka åtgärder, som kunna vidtagas för att öka
enfaslokens effektivitet, varvid en rad viktiga frågor
blivit föremål för behandling samtidigt som positiva
lösningar framlagts, vilka gjort det möjligt att
fullfölja utvecklingen efter delvis helt nya linjer. De
grunder, på vilka denna utveckling bygger har, synes
det mig, icke tidigare blivit rationellt tillrättalagda,
vare sig i den svenska eller i den internationella
tekniska pressen.
Riktigheten av dessa undersökningar och värdet av
de föreslagna åtgärderna bekräftas av de praktiska
erfarenheter, som redan i rätt stor skala föreligga.
Jag riktar speciellt uppmärksamheten på de
erfarenheter och resultat, som uppnåtts på Bergslagsbanan,
där metoderna rationellt tillämpats och där de på
ny-beställda lok ytterligare i vissa detaljer utvecklats.
Det är anmärkningsvärt att den kritik som i
Teknisk tidskrift framkommit, och som beretts ett
förhållandevis mycket stort utrymme, icke i något enda
avseende jävat riktigheten av dessa teoretiska
utredningar, och att icke ens ett försök gjorts att på denna
väg ge stöd åt de kritiska anmärkningar som
framkommit.
Diskussionen kan därför icke i sak sägas ha varit
givande, men den belyser på ett intressant sätt att
tekniska frågor, liksom politiska, kunna göras till
föremål för ändlösa åsiktsdivergenser, där ord ofta få
ersätta tekniska realiteter.
Det är mig icke möjligt att i något enda avseende
ändra den artikel, som varit föremål för diskussionen
och jag anser mig redan ha framlagt tillräckligt
omfattande material för belysande av även de 12 nya
punkter vilka ing. Ottosson nu framkommit med.
Jag vill endast konstatera att ingenjör Ottosson i
pkt 4 diskuterar ett vibrationsfenomen, där jag med
rätt haft anledning att vänta en ombalanseringsfråga.
I anslutning till pkt 5 vill jag framhålla, att
boggiloken i Sverige icke utföras enligt av ing. Ottosson
rekommenderade metoder, enär dessa förutsätta
hopkoppling av boggierna vertikalt. Att boggierna på
7 juni 1941
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
