Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
grannhet bättre än 0,i % av fullt skalutslag, eller
instrument med relativt låg förbrukning. Valet är
belt bestämt av användningsområdet. För mätning
av särskilt små spänningar eller strömmar har man
börjat tillverka en mellanform mellan galvanometrar
och visarinstrument, nämligen de s. k.
ljusvisarinstrumenten, som utom fördelen av en viktlös visare även
erbjuder parallax på avläsning. Ljusvisarsystemet
införes därför mer och mer och ej blott på
vridspole-instrumenten utan även på andra instrumenttyper.
Nya magnetstål, bättre fjädrar osv. ha bidragit till
höjning av kvaliteten hos de moderna instrumenten.
Materialförbättringar och ökad tillverkningsprecision
ha likaså påverkat vridjärnsinstrumenten och de
elektrodynamiska instrumenten, vilka senare f. ö.
numera uteslutande användas såsom wattmetrar,
eftersom voit- och amperemetrar med större fördel byggas
som vridjärnsinstrument. Införandet av magnetisk
skärmning och astatisering äro viktiga förbättringar
men endast erforderliga för sådana instrument, där
man befarar störningar från yttre fält.
Vridspoleinstrumenten kunna à priori endast
användas för likström men tillsammans med någon form
av likriktare eller termoomformare även för
växelström. Den mekaniska likriktaren
("svänglikrikta-ren"), spärrskiktlikriktarna och
elektronrörslikrik-tarna genomgingos och diskuterades med hänsyn till
användningsområden, för- och nackdelar m. m.
Termoomformarna ha möjliggjort strömmätning och
elek-tronrörslikriktaren spänningsmätning upp till de
högsta frekvenser. De s. k. termowattmetrarna och
rör-wattmetrarna, vilka möjliggöra effektmätning även
vid hög frekvens, berördes med några ord.
För samtliga instrumenttyper är det numera möjligt
att utöka mätområdena nedåt genom användning av
elektronrörsförstärkare, vilka nu tack vare den s. k.
motkopplingen kunna göras så oberoende av
röregenskaper och nätspänning, att ca 1 :% noggrannhet kan
garanteras hos instrument med inbyggda förstärkare.
Några exempel på dylika instrument berördes.
Ett visarinstrument har sin begränsning, i det att
det fordrar en människas uppmärksamhet och
tillräckligt stationärt förlopp för att kunna avläsas. Nutida
mätteknik använder sig därför i allt större
utsträckning av registrerande instrument och oscillografer,
vilka automatiskt uppskriva mätvärdena. De
väsentliga storheter som avgöra valet av instrument- eller
oscillograftyp, nämligen skrivhastighet, pappers- eller
tidsaxelhastighet, streckbredd, vars förhållande till
utslaget avgör avläsningsnoggrannheten, och
frekvensområde, genomgingos och exemplifierades. Dessutom
påpekades hurusom automatisk start av ett
registrerande instrument eller en oscillograf genom det fenomen,
som skall undersökas, fordrar en fördröjning av detta
åtminstone under så lång tid som startreläet erfordrar
för sin funktion. Detta problem är löst både för de
relativt långsamma, skrivande instrumenten (s. k.
störningsskrivare) och för de snabbaste
oscillografer-na.
Efter det givande och trevligt framförda anförandet
följde en stunds diskussion. Ing. Hugo Blomberg drog
en lans för benämningen "vridjärnsinstrument" i st. f.
den hittills vanliga "mjukjärnsinstrument". Den nya
benämningen står bättre i analogi med
"vridspole-instrument" och har med framgång införts vid L. M.
Ericsson. Ing. Lamm efterlyste ett namn på det
medelvärde, som egentligen visas av ett
likriktareinstru-ment, ehuru det graderas i effektivvärde. På tal om
vridjärnsinstrument uppgav ing. K. A. Lundquist, att
ett sådant instrument kan användas för periodtal upp
till 1 000 à 2 000, men att det då visar rätt endast
för viss frekvens. På en fråga av prof. Alm
meddelade ing. Thorburn, att undre gränsen för spän-
ningsmätning med ett instrument förkopplat med eft
förstärkare, för växelström, praktiskt låg vid ca 1 (xV.
Detta gäller dock endast för ett mycket smalt
frekvensband. Vid likström ligger gränsen väsentligt
högre, beroende på kontaktpotentialer. Där når man
därför längre med galvanometrar.
Prof. Löfgren påpekade, att även vid normala
strömmar och spänningar bli elektronernas termiska
rörelser avgörande för undre gränsen för vad som kan
mätas och för noggrannheten. Även svängningstiden
hos systemet inverkar, ju högre svängningstid, desto
högre kan känsligheten drivas.
Man diskuterade även likriktarinstrumentens
överbelastningsförmåga och livslängd. Ing. Lamm
framhöll därvid, att dessa i övrigt mycket användbara
instrument ej böra tillgripas där kortslutningar och
stora överbelastningar riskeras.
Efter sammanträdet, som besöktes av ett 100-tal
medlemmar, följde ett angenämt samkväm.
Härunder visades även en ultrarapidfilm från AEG, som
gav ett intressant belägg för filmens användbarhet
för studium och mätningar av mycket snabba förlopp.
Mm.
Svenska elektroingenjörsföreningen samlades den
13 maj till vårsammanträde. Ett femtiotal
medlemmar hade infunnit sig i Dagens nyheters lunchrum, där
tidningens tryckerichef civ.-ing. Archim Skjöldebrand
lämnade en redogörelse för de tekniska procedurerna
vid en tidnings tillblivelse.
Åhörarna fingo en synnerligen klargörande
beskrivning över metoderna för sättning, framställning av
autotypier, pappersmatriser osv. samt slutligen en
orientering rörande tryckerimaskinernas arbetssätt.
Ing. Skjöldebrand påpekade särskilt, att
tillverkningen av en tidning är numera en högt utvecklad
industri, vars maskiner emellertid måste arbeta med en
synnerligen dålig utnyttningstid. Då
maximibelastningen alltid infaller på natten, har man fått en
mycket gynnsam elektrisk krafttariff. Man har därför
funnit det lämpligt att elektrifiera de förut gaseldade
grytorna för smältning av stilmetallen. Detta medför
ingen ökning av maximalbelastningen, då
metallsmältningen måste vara klar, innan det stora
tryckerimaskineriet kan köras igång.
Efter föredraget, som mottogs med stort bifall,
företogs en rundvandring genom Dagens nyheters tekniska
avdelning, där man hade tillfälle beundra såväl
anläggningens tekniska utrustning som yrkesmännens
skicklighet. När den stora tryckpressen vid
demonstration levererade tidningar med en hastighet
motsvarande 40 000 exemplar per timme, var det nog mer
än en bland åskådarna som undrade, hur det
överhuvud är möjligt att åstadkomma en sådan prestation.
Efter besöket hos tidningen samlades de flesta av
deltagarna till middag på Solliden. Den officiella
delen av programmet — under ordförandeskap av
tekn. dr I. Herlitz — omfattade anmälan om inträde
i föreningen av civilingenjörerna Svante Granler,
Sigvard Kärne, Harald Billström och Per Åkerlind. För
protokollets justering utsågos civ.-ing. C. G.
Waldenström och dir. J. öhlund.
Vid kaffet föredrogs unisont en av
ceremonimästaren författad versifierad översikt över vad sig inom
föreningen tilldragit under det gångna året.
Klubbmästaren sade sig även ha för avsikt att på prosa
framlägga samma sak, vilket emellertid i detta fall
visade sig leda till en hyllning för poesien och våren.
De tankebanor som härvid kommo till användning äro
icke riktigt klarlagda. Icke heller föreligger något
protokoll från den avslutande femkampen på Gröna
lunds tivoli.
Sbg.
128
1 nov. 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
