Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
mernas "Ansprechspitze" (schweiziska normernas
"Anfangsspitze"). I dessa normer finns också ett
begrepp ’Ansprech-Stosspannung" definierat såsom
den spänning vid vilken avledarens gnistgap börjar
att fungera. Enligt dessa normer är det
"Ansprech-Stosspannung", som utgör garantivärde, medan
"Ansprechspitze" som regel icke garanteras.
Tändspänningen angives i kVanlpl vid angiven form
på stöten och kan uppgivas såsom garanterat
maximivärde eller med viss tolerans, men anges ej på
märkplåten.
Tändspänning vid viss branthet. Specialfall av
ovanstående begrepp; sålunda den högsta spänning,
som uppnås under tändförloppet, när avledaren
utsättes för en spänningsstöt med rätlinigt växande
front med viss brant-het i kV/^s.
I amerikanska normerna rekommenderas prov vid
en branthet som står i direkt relation till "voltage
rating".
Avledningsspänning: Den högsta spänning, som
uppträder över avledaren, sedan tändningen
fullbordats.
"Avledningsspänningen" motsvarar amerikanska
normernas "crest value of voltage during the
dis-charge". Tyska normernas "Begrenzungsspannung"
och schweiziska normernas "Restspannung"
innesluter däremot ej den spänningstopp, som kan uppstå
till följd av tröghet i ventilmotstånden.
Avledningsspänningen uppgives i kVampl såsom
garanterat maximivärde eller med viss tolerans, vid
viss angiven amplitud och form hos strömstöten. Den
anges ej på märkplåten.
Skyddsnivå: Den högsta spänning, som under
givna antaganden beträffande den inkommande
överspänningens amplitud och form erhålles i den station
som skall skyddas; med hänsyn tagen till att
spänningen där genom inverkan av stationens geometriska
utsträckning och spänningsfallet i jordledningen blir
högre än över själva avledaren.
Skyddsnivån uttryckes i kVampl. Allteftersom man
räknat med avledarnas genomsnittliga egenskaper
eller medtagit de största garanterade toleranserna,
erhåller man skyddsnivån som ett genomsnittligt
värde eller som ett gränsvärde.
Val av ventilavledare.
På en ventilavledare ställas de motstridiga kraven,
att den dels skall tända snabbt för överspänningar
och avleda dessa med minsta möjliga spänningsfall,
men dels också att den säkert skall släcka
följström-men från nätet inom en halv period av
växelspänningen.1 Ju mindre gnistgap och motstånd avledaren har
desto bättre tillgodoses det förra och desto sämre det
senare kravet, och tänd- och avledningsspänningarna
hos en given typ av avledare bli i stort sett
proportionella mot släckspänningen. Vid en given typ äro
sålunda de egenskaper, som bestämma dess
skyddsverkan, praktiskt taget fastlagda, sedan man valt
släckspänningen. Denna är emellertid i sin tur
tämligen entydigt bestämd av driftspänningen, som
därför bestämmer den möjliga skyddsverkan.
Val av släckspänning.
Vid bestämning av släckspänningen gäller det att
fastställa under vilka förhållanden avledaren
rimligtvis kan komma att behöva fungera. Därvid är att
märka, att enbart en förhöjning av växelspänningen
mellan avledarens uttag utöver den högsta
släckspänningen ej ensam är farlig, eftersom
tändspänningen vid nätfrekvens är omkring dubbelt så hög.
Inte ens om avledaren samtidigt utsättes för en stöt
är det säkert att den förstöres, ty om stöten
inträffar i ett lyckligt fasläge, blir släckningen
väsentligt underlättad, och följströmmeu från nätet kan
t. o. m. helt utebli. För att ej få överdrivet stora
säkerhetsmarginaler bör man därför icke räkna med
att alla ogynnsamma omständigheter samtidigt
uppträda, utan släckspänningen bör väljas efter den
spänning, som vid rimligt ogynnsamma
kombinationer kan väntas uppträda över avledaren.
I nät med fri eller ej direkt jordad nollpunkt måste
man enligt vad erfarenheten visar räkna med att
det kan råda jordslutning i en fas samtidigt som en
avledare i en annan fas tändes av en överspänning.
Enligt beräkningar och mätningar för
Vattenfallsstyrelsens högspända nät kan avledaren därvid få
arbeta vid en växelspänning som är 10—15 % högre
än huvudspänningen. Slutligen måste man alltid
räkna med att driftspänningen samtidigt är förhöjd
t. e. genom bortfall av belastning i samband med
störningen. Spänningshöjningen varierar givetvis
från fall till fall men torde i allmänhet under rimligt
ogynnsamma antaganden om felets belägenhet,
utlösningsförloppet etc. stanna vid 5—10 % utöver
den nominella källspänningen.4 Sannolikheten för
att avledaren skall utsättas för en spänning som är
mer än 20 % högre än den nominella källspänningen
torde dock vara liten. Enligt nuvarande svensk
praxis väljes därför släckspänningen = 1,2 ggr
standard källspänning (11, 22, 33 etc. kV).
I nät med direkt jordad nollpunkt erhålles vid
jordslutning i en fas betydligt mindre
spänningsstegring på de friska faserna än när nollpunkten är fri.
Enligt amerikansk praxis10 brukar släckspänningen
väljas =75—80 % av släckspänningen i nät med fri
nollpunkt. Emellertid härrör det mesta av
amerikansk driftserfarenhet från nät med fast jordad
nollpunkt, under det att det förefaller som om man i
U. S. A. vore benägen att underskatta
spänningsstegringarna i nät med fri nollpunkt. Den angivna
procentsiffran, 75—80 %, kommer därför troligen att
justeras nedåt genom att den erforderliga
släckspänningen vid fri nollpunkt måste höjas. Det är bättre
att direkt utgå från den synnerligen rika erfarenheten
i U. S. A. från nät med direkt jordad nollpunkt och
sätta släckspänningen direkt i relation till
driftspänningen. I överensstämmelse med amerikansk
praxis skall man då välja släckspänningen = 80—
85 % av standard källspänning (11, 22, 33 etc. kV),
dvs. ca 70 % av den släckspänning, som enligt svensk
praxis väljes i ett nät med samma standard
källspänning men med fri nollpunkt.
Tändspänning vid nätfrekvens.
En avledare bör icke tända vid
kopplingsöverspänningar, emedan dessa ofta bestå av upprepade
svängningar, som skulle komma avledaren att tända
upprepade gånger i följd, så att den förr eller senare
förstördes genom termisk överbelastning.
Tänd-spänningen vid nätfrekvens bör alltså vara högre än
väntade kopplingsöverspänningar på nätet. Enligt
Vattenfallsstyrelsens praxis fordras sålunda vid syste-
130
5 juli 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
