Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
starkare och tappningsförstärkare (Haupt- respektive
Zusatzverstärker). Varje avgående ledning förses
med en tappningsförstärkare med högohmigt intag,
så att in- och urkoppling av en enskild ledningsdel
kan ske utan att belastningen märkbart ändras. Ett
visst program kan sålunda fördelas på 15 st.
tappningsförstärkare.
Programförstärkarestativen ha samma utförande
på mellanstationer och grenpunkter och kunna därför
godtyckligt ändras eller utbyggas. Vid full
utbyggnad innehåller varje förstärkarestativ 2 huvud- och
4 tappningsförstärkare, vilket räcker
för 4 ledningar med erforderliga
anpassningsanordningar.
Det i varje stativ befintliga
jack-fältet med omkopplingsfältet har
utformats så, att genom mekanisk
förregling inom och elektrisk mellan
stativen sammankoppling av flera
program till en ledning förhindras.
Som redan nämnts, kan en viss ledning efter önskan
användas för ankommande eller avgående program. 1
varje stativ kunna på ledningsplatser 1 och 2
inkopplas vardera 2 lokalledningar, "lokala 4-tr. ledningar",
i stället för en programledning. Praxis är, att den
ena alltid användes för ankommande program från
lokal studio e. d. öch den andra för avgående program
till lokal sändare eller trådradioutrustning.
Konstruktionen medgiver, att ett obegränsat antal
ledningar kunna betjänas på en viss station, oin
endast tillräckligt antal stativ anskaffas. Dock äro
omkopplingsfälten utförda så, att på
en station endast upp till 8 olika
program kunna handhavas. Då härför
erfordras 8 huvudförstärkare, vilket
förutsätter 4 stativ, i vilka då även ingå
16 tappningsförstärkare, kunna härvid
16 programledningar samtidigt
betjänas. Om ytterligare programledningar
skola anslutas, böra specialstativ,
innehållande endast tappningsförstärkare,
anskaffas. Likaså erfordras speciella
kopplingsfält, om mer än 8 olika
program samtidigt skola fördelas.
Genom fjärrmanövrering är det möjligt att från en
mottagarstation tända och inkoppla förstärkare
fölen viss ledningskombination och sträcka.
Fig. 16. Frekvensuppdelningen i L. M. E :s 12-kanalssystem.
Fig. 17. Alstring av bärfrekvenserna i L. M. E:s
12-kanalssystem.
Fig. 18. Restdämpning på högfrekventa överföringsledningen i L. M. E :s
12-kanalssystem på kabelsträckan Göteborg—Hälsingborg.
1 reg/erbcr konstdömpn.
8 amplitudbegränsare
c lågpassfilter
D mellonfrekv.-modulator
E mellonfrekv.-bandpassfilier
f högfrekvensmodu/otor
G hèSgfrekv.-bondpossfiiter
H fyrtrddjavslufning
l OscWofor å kHz
J högfrekv.-oscinator
K kompensohbnsfilter
L hög fre k v. - först.
M låg frekx-först
N mel/anfrekv.-demod.
O högfrekv.-demod.
P korreklionsnöl-
Bild 13 återger monteringen i Hälsingborgs
överdragsstation. Å fig. 25 återgives slutresultatet av
utjämningen av en av programledningarna
Göteborg-Malmö. Från Hälsingborg har
utjämning också skett till Köpenhamn via
den nya kabeln
Hälsingborg—Helsingör samt givetvis från Malmö till
Stralsund ocli vidare till Berlin genom
ledningar i förut befintliga svensk-tyska
kablar.
Utrustningen omfattar följande
enheter: (tab. 1).
Utökning planeras redan nu i
Göteborg och Malmö för att möta framtida
önskemål om flera samtidiga program.
inkommande
kobel
Fig. 15. Principschema för L. M. E:s 12-kanalssystem.
Den nya kraftutrustningen.
Vid kraftanläggningarna för
telegrafverkets överdragsstationer har
tidigare använts ett system med
växelvis laddning och urladdning av
glöd-och anodströmsbatterierna. I mån av
6 sept. 1941
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
