- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Elektroteknik /
195

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

inskränkning ej nödvändig, men om den ej göres
måste hela nätet räknas med uppdelning av även
impedanserna i symmetriska komponenter, och
komplikationerna bli då väsentligt större. För de flesta
praktiska undersökningar är det uppställda
systemet fullt tillfredsställande.

I generator G tankes nu, liksom i förra fallet, ett
system av symmetriska emk uppstå, varvid
strömmen till fas R och resulterande emk till faserna S och
T skola vara noll. Vidare införas beteckningarna:
Z’a = Za + Zx
Z’ft = Z6 + Z1
Z’„ = Z0 + zt
Ekvationerna bliva nu:
Ea , , E0
Z’B + Z\ + Z’0
E <x + Ea <x + Eb <%2 + E0 = 0
E <%2 + Ea a2 + Eb oc + E0 = 0
Härur löses:

(9)

(10)

1- 3 Z,

0

(H)





(x

1

+ Z’

E

E„ =

E

E

där Zp’ definierats som:

(12)



1

tT„

+ vr +

De symmetriska komponenterna av
störningssyste-mets potentialer på linjefaserna i felstället äro:

(13)

En

= _zyLai 1
Z’a U’»



E

Ehl =



Z r, zt
Z’„ Z’ft
Zp z0
Z^Z^

E

E

Ur detta generella formelsystem för tvåpoliga fel
erhållas direkt uttrycken vid tvåpolig kortslutning
genom att sätta Z21= oo, varav även följer Z’0 =
■= oo.

Vid såväl en- som tvåpoliga fel betyder Z0 ,= oo,
att nätet är exakt kompenserat för reaktiv ström och
saknar aktiv restström. Vid nät med
nollpunktsspolar och medelst "klok brytare" bortkopplat
nollpunktsmotstånd kan detta villkor anses uppfyllt, och
formlerna bli i detta fall som synes synnerligen enkla.

Det är av intresse att iakttaga, att vid enpoliga
fel serievärdet av samtliga tre komponenters
impe-danser spelar en betydande roll i uttrycken, medan vid
tvåpoliga fel motsvarande gäller för parallellvärdet.

Det kan måhända invändas, att hela den på
The-venin—Pleijels teorem grundade härledning, som
ovan givits, är ganska abstrakt och föga lämpad för
rutinmässig användning i det praktiska
beräkningsarbetet. Det må emellertid påpekas, att
tillämpningen av det "tankeknep", som detta teorem innebär,
blott inneburit en logiskt klar och enkel härledning
av de fundamentala formlerna (8) och (13), vilka
sedan kunna användas rent rutinmässigt utan hän-

syn till vilken metod för härledningen, som kommit
till användning. Man har blott att på det ostörda
systemet av spänningar och strömmar överlagra ett
störningssystem, som direkt erhålles ur (8) och (13),
om dessa betraktas som uttryck för de spänningar på
linjefaserna i felstället, vilka alstras av en därstädes
inkopplad fiktiv generator, medan strömmarna
erhållas ur dessa spänningar genom division med nätets
impedanser för de respektive komponenterna, mätta
från samma punkt. De resulterande spänningarna
och strömmarna erhållas i fråga om
plusföljdskom-ponenter genom överlagring på det ostörda
systemet, medan de övriga komponenterna direkt giva de
resulterande värdena.

Ur detta resonemang framgå även de från
reläteorien välkända förhållandena, att vid osymmetriska
fel minus- och nollföljdskomponenterna kunna
betraktas som genererade i felstället, varför såväl
riktnings- som impedansmätning äro fullt entydiga vid
dessa komponenter. Plusföljdskomponenten ger
däremot vid osymmetriska fel i regel ej sådan entydighet,
enär härvidlag "generering" sker i såväl
generatorstationen som i felet. Endast vid trepolig
kortslutning med liten eller ingen felimpedans är
riktnings-ocli impedansmätning av plusföljd entydig. Dessa
förhållanden hindra dock ej, att man vid gängse
arbetsprinciper hos rikt- och impedansreläer, som ej
äro baserade på komponentseparering utan arbeta
med resultantvärden i de olika faserna, kan i
flertalet fall ernå god entydighet, åtminstone vid fel
med liten felimpedans. Med hänsyn till de
betydande fördelar i flera hänseenden, som erbjudas av
reläer med komponentseparering, kan det emellertid
vara av värde att observera de nu angivna allmänna
reglerna.

Det bör observeras, att hela den här behandlade
teorien hänför sig till symmetriskt nät, vilket bl. a.
innebär, att exempelvis fasbrott ej innefattas i
beräkningarna. Även sådana typer av fel kunna
emellertid behandlas medelst symmetriska komponenter.
Denna fråga göres emellertid ej till föremål för
behandling här.

Tillämpningar av de härledda uttrycken.

Vi övergå nu till några belysande exempel och
tillämpningar av det ovan härledda. Först må ett



R
5
T

Fig. 3. Schema för enpolig jordslutning utanför en
transformator.

exempel anföras för att visa, hur man i ett konkret
fall arbetar med de givna uttrycken. Antag sålunda
enligt fig. 3 ett nät med en ü—Y-kopplad
transformator med dir ek t jordad nollpunkt men belt öppen
på den Y-kopplade sidan. Nätets impedans mot
pius- och minusföljdsström sättas ’båda = Zn.
Transformatorns kortslutningsimpedans är = Z(, allt mätt
per fas från den Y-kopplade sidan. Då är:

| = Z’t = Za
Z’ = Z„ — z,

\

Z& = Zn -|- z,

6 sept. 1941

195

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:39:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941e/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free