Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
av praktiska skäl ej kan göra behandlingen
tillräckligt långvarig, för att verkligt permanenta veck
skola bildas.
Cellullen är däremot ej mera formbar vid 100° än
vid vanlig temperatur. I cellulltyger komma därför
ej blott ständigt nya veck att uppstå, utan de med
avsikt inpressade komma så småningom att försvinna,
och detta fortare i ju fuktigare atmosfär plagget
bäres.
Man anser, att såväl ullens elasticitet under
normala förhållanden som dess formbarhet under
inverkan av fuktighet och hög värme beror på
keratin-molekylernas byggnad, och att de därför äro
egenskaper, vilka äro specifika för ullen, och vilka man
alltså aldrig skulle kunna få fram hos t. e.
cellulosafibrer. Till skillnad från cellulosamolekylkedjorna
är nämligen keratinmolekylen ej rak utan krökt. Vid
fiberns uttöjning räta molekylerna ut sig men
återtaga sin krökta form, så fort den yttre belastningen
upphör. Vid cellulosafibrer är däremot en uttöjning
endast möjlig, om molekylkedjorna få glida i
förhållande till varandra, ett förlopp som ej är
reversibel under normala förhållanden.
Keratinmolekylerna (fig. 10) äro emellertid även
förbundna i sidled, dels genom saltbindningar, dels
genom svavelbindningar (cystinbryggor). Dessa
ligga så, att de ej hindra molekylernas uträtning.
Utsättes emellertid fibern för inverkan av vatten vid
hög temperatur, lösas sidobindningarna upp, delvis
genom ren hydrolys. Samtidigt kunna emellertid
nya sidobindningar uppstå, vilka ytterligare fixeras
vid fiberns torkning. Dessa nya bindningar uppstå
på nya ställen och hindra keratinmolekylerna att
draga ihop sig. Detta torde vara den allmänt
accepterade förklaringen till ullens elasticitet och
formbarhet och skulle alltså förklara, varför elasticiteten
och formbarheten äro något för ullen specifikt, och
varför cellulosafibrerna ej kunna tänkas besitta dessa
egenskaper.
Ur prissynpunkt kan cellullen däremot mycket väl
konkurrera med åtminstone de mest använda
ullkva-liteterna. Cellullen torde i genomsnitt vara 70—80 %
billigare, men detta lägre pris kan aldrig uppväga
den stora skillnaden i egenskaper. Man tillverkar
visserligen specialcellullsorter, vilka ges en rätt så
god elasticitet med hjälp av konsthartser. De bli
emellertid dyrare och få dessutom andra nackdelar
och ha ännu ej fått någon större betydelse.
Jag hoppas emellertid att min framställning ej gett
det intrycket, att cellullen skulle vara något
mindervärdigt fibermaterial. Detta är alls ej fallet, vilket
bland annat framgår av det förhållandet att vi i vårt
land sedan 10 år tillbaka tillverkat cellulltyger som
blivit mycket omtyckta för många ändamål. Det enda
jag velat framhålla är, att om man närmare granskar
cellullens egenskaper, så måste man nog komma till
den uppfattningen, att om handelsvägarna åter
öppnas, så kommer textilindustrien utan tvivel i stor
utsträckning att åter gå tillbaka till naturfibrerna.
Jämför man emellertid konstfibrerna, ej med
naturfibrerna utan med de konstfibrer som tillverkades för
10—20 år sedan, blir bilden en helt annan. De
framsteg som ha gjorts äro enormt stora, men de ha ej
gjorts gratis. Vägen har varit mödosam och svår och
det i betydligt högre grad än den oinitierade kan
föreställa sig. Vid varje steg av fabrikationen har man
CO
BMg. 10. Sidobryggorna hos ullkeratin.
stött på svårigheter, ej minst av rent praktisk art,
vilka endast kunnat övervinnas genom ett idogt och
outtröttligt experimenterande. Utvecklingen har
vidare endast varit möjlig tack vare ett
tekniskt-veten-skapligt forskningsarbete av en omfattning, till
vilken någon motsvarighet torde saknas i vårt land.
Trots att dessa synpunkter redan framhållits från
många håll i vårt land, kan jag ej vid detta tillfälle
underlåta att taga upp dem, då de aldrig få förbiseB,
om man skall söka bedöma möjligheterna för en
utvidgad inhemsk produktion av konstfibrer.
Till sist skulle jag vilja nämna några ord om de
syntetiska fibrerna. Många anse nämligen att
cellullens utvecklingsmöjligheter i viss mån äro uttömda
och att framtidens fibermaterial kommer att bli
syntetiska fibrer. Huruvida denna synpunkt är riktig
eller ej är svårt att bedöma; än så länge torde de höga
tillverkningskostnaderna förhindra en allmännare
användning av syntetiska fibrer. Den av
polyvinylklo-rid och polyvinylacetat framställda amerikanska
vi-nyonfibern betingar sålunda ett pris av ca 10: — kr.
per kg, vilket givetvis gör varje konkurrens med
bomull omöjlig.
Av de syntetiska fibrerna är utan tvivel den
amerikanska nylonfibern den intressantaste. Visserligen
är den ännu så pass dyr — ca 25 kr./kg — att den
endast kan tänkas konkurrera med natursilket, Till
skillnad från cellull och konstsilke är den emellertid
såväl bomullen som ullen betydligt överlägsen med
avseende på de flesta ur textil synpunkt värdefulla
egenskaperna. Den har sålunda en draghållfasthet
som är minst dubbelt så hög som bomullens och
hållfastheten är vidare lika stor i vått som i torrt
tillstånd. Likaledes är nylonfiberns
avknäckningshåll-fasthet ca dubbelt så stor som bomullens. Slutligen
— och det kanske är det viktigaste — har nylon en
elasticitet som betydligt överträffar ullens. Nylon är
med andra ord den första fabriksmässigt tillverkade
textilfiber, som är bättre än naturfibrerna.
Ser man alltså saken på långt sikt och inskränker
sig ej till blott den omedelbara, efter krigets slut
inträdande situationen, så kan det mycket väl tänkas,
att naturfibrerna en gång komma att förlora sin
dominerande ställning och bli lika sällsynta som
natur-färgämnena äro i dag. Avgjord är emellertid saken
ej ännu; ännu har ingen kemist kunnat lösa fårets
gåta, där det går och betar och i all sin enfald av gräs
gör det bästa spånadsmaterial vi än så länge ha att
tillgå, för att skydda oss mot köld och väta.
13 sept. 1941
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
