Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Fig. 2 b. Uppmätta vattenprofiler.
vattenmängd (m3/s)......... 950 1 036 1 225
vattenstånd, beräknat (m) ... 96,7 96,9 97,2
„ observerat (m).. 96,9 97,0 97,3
Exemplet visar god överensstämmelse mellan
beräkning och verklighet och utgör ett gott belägg för
teoriens användbarhet.
1) "Om sektioner, bestämmande för avrinningen genom ett
vattendrag", av civ.-ing. Erik Lindquist, TT vv 1928/1.
2) "Hydrauliska beräkningsfrågor vid flottrännor", av
civ.-ing. Gust. W. Swenson, Flottningstidskrift, 1913/3.
3) "Berechnung der Wasserspiegellage", av dr-ing. Paul
Böss, VDI-Verlag, Berlin 1927.
4) "Metod för beräkning av vattenprofiler", av civ.-ing.
Sven Otto Platzer, TT vv 1937/9.
Utredningar
WD 200 300 100 500 600 700 m
200 400 600 800 1000 1200 1400m3/s
Fig. 2 c. F och Q i "Z—Z".
råhetsgrad, ligger den i diskontinuitetspunkten; om
den betingas av en förträngning, ligger den i
uppströmsänden av den största förträngningen vid
stråkande normalavbördning men i nedströmsänden vid
strömmande normalavbördning.3 Sistnämnda
förhållande erhåller en god illustration genom fig. 1,
som visar ett foto av strömningsförloppet i en av
fångdammar förträngd flodsektion.
På grundval av vad ovan anförts har förf.
bearbetat en del observationer i full skala vid några på
senare tid utförda större vattenbyggnadsarbeten. Som
exempel må här anföras avbördningsförhållandena vid
de för Långhags kraftverk i Dalälven byggda
fångdammarna.
Den i fig. 2 visade planen avser
avbördningsförhållandena vid denna kraftverksbyggnad våren 1936.
Då normalavbördningen är strömmande kan den
bestämmande sektionen antagas i linjen "z—z", dvs.
nedströmsänden av den största förträngningen. Våta
arean av denna sektion är angiven för olika
vattenstånd i fig. 2 c och kan som synes med stor
noggrannhet uttryckas genom formeln Fr=34-/1’56. Med
a —1,0 blir enligt ekv. (6) uttrycket för
motsvarande avbördningskurva Q := 95,15 • t1’16, som även är
grafiskt angiven i fig. 2 c.
Av byggnadsledningen uppmättes vid en
vattenmängd av 950, 1036 och 1 225 m3/s de i fig. 2 b
visade vattenprofilerna genom förträngningen. För den
bestämmande sektionen erhålles följande jämförelse
mellan beräknade och observerade vattenstånd (se
även fig. 2 c):
Tvärkraft i pålar, nedslagna i lera. Till den
diskussion, som i dessa spalter uppstått angående en i
lera nedslagen träpåles förmåga att upptaga
tvärkrafter, ber jag att få bidraga med följande inlägg.
Ingenjör Kjellman gör i sina inlägg (T. T. vv 1940/7
och 11) gällande, att glidning efter en viss glidyta
är osannolik och framhåller, att glidning sker efter
ett "glidskikt". I Kjellmans inlägg h, 11 fig. 3 är
den farligaste glidytan betecknad med A. Den
erforderliga kohesionen antages här överstiga den för leran
konstaterade skärhållfastheten. I glidytorna B och G
är den erforderliga kohesionen lika med lerans
skärhållfasthet. Enligt Kjellman kan nu glidning inträffa
i vilken yta som helst mellan B och C. Detta är
tänkbart under förutsättning, att hela vägbanken påföres
marken på en gång. I verkligheten torde ras inträffa
under vägbankens utfyllnad och då efter den farligaste
glidyta, som just för belastningen ifråga ger en
erforderlig kohesion lika med skärhållfastheten. Något
"glidskikt" torde då inte uppstå. En hastig
belastningsökning kan emellertid tänkas t. e. i en
strandskoning, som utsättes för en hastig
vattenståndssänkning. Det är möjligt, att ett "glidskikt" enligt
Kjellmans uppfattning då skulle kunna uppstå. Vad jag
emellertid närmast vill komma till är förhållandena,
när leran förstärkts med pålning.
Att slå pålarna radiellt är ur stabilitetssynpunkt
olämpligt. En påle kan ju upptaga betydligt större
krafter i längdriktningen än i tvärriktningen. Pålarna
böra därför teoretiskt slås tangentiellt. I praktiken är
detta icke genomförbart med hänsyn till pålkranskon-
Fig. 1. Slänt förstärkt med pålar vid schakt för landfäste
till järnvägsviadukten för spåret till Sannegården över
försänkta gatan till Götaälvsbron i Göteborg.
25 jan. 1941
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
