Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Fig. 16. Provbelastning med den å fig. 13 visade vagnen.
lastningen lätt påföras. I regel har varje provad
påle belastats med ca 110 ton.
De 2 pålar, 49 b och 67 e (i plinterna 49 och 67),
för vilka slagningsprotokollen här ovan angivits,
höra till de pålar, som provbelastats och för dessa
belastningar angivas i fig. 14 och 15 grafiskt
sambandet mellan belastningar och nedsänkningar vid
6 resp. 2 st. på- och avlastningsprov jämte vissa
tidsuppgifter.
Plint nr 49 står sannolikt på en skarp och för fästes
erhållande svårarbetad slänt; samtliga pålar i denna
plint visade nämligen vid nedslagningen tendens att
glida metervis längs berget. Samtliga provtrycktes
därför i likhet med 49 b och stannade slutligen efter
upprepade belastningar.
Som av diagrammet fig. 14 framgår trycktes
pålen 49 b ej mindre ä*n 6 gånger innan den stannade.
Under första provet fick belastningen verka 1 tim,
under andra 14 tim, under tredje 2 tim och under
det fjärde 14 tim. Dessa 4 prov gjordes under 3
på varandra följande dagar samt med en belastning
av 100 ton. Den femte provbelastningen var en
långtidsbelastning under 63 tim i sträck efter 8 dagars
uppehåll och med en last av 120 ton. Den sjätte
och sista belastningen gjordes omedelbart efter den
femte med 80 ton (beräknad max. last från
byggnaden är 75 ton). Då därvid ingen kvarstående
nedsjunkning kunde konstateras, avslutades tryckningen
och pålen godkändes. Som av diagrammet synes
kvarstod vid de 5 första belastningarna permanenta
nedsänkningar på ett par mm, visande att pålen varje
gång sjunkit något.
Diagrammet i fig. 15 för påle 67 e har mera normalt
utseende och visar att efter andra belastningen full
återfjädring till utgångsläget ägt rum.
I diagrammen finnas införda tvenne linjer,
angivande den ena teoretisk nedsänkning med hänsyn till
leran och den andra teoretisk nedsänkning utan
hänsyn till leran. Då det vid nästan alla av oss utförda
noggrannare pålbelastningar visat sig, att
nedsänk-ningslinjen i diagrammet ej blir en rät linje, dvs.
att nedsänkningen ej är proportionell mot kraften
(belastningen), har detta ansetts bero på
vidhäftningen i leran. En av våra ingenjörer, N. Engström,
har matematiskt behandlat detta problem och fått
fram en kurva som visar bättre överensstämmelse
med observationerna. Det är denna beräknade kurva
som är inlagd i diagrammen.
Fig. 16 visar en provbelastning med användande
av belastningsvagnen.
Beräkni ngar för injustering av hä ngbrokablar.
Av kapten vvk S. O. ASPLUND, Örebro, LSTF.
Sedan huvudkablarna i en hängbro en gång
belastats med brons ständiga last, kunna de icke alls eller
endast med stor svårighet justeras. Det har därför
varit brukligt att förse varje hängare med
justeringsanordningar för att med hjälp av dessa kunna
kompensera fel i uthängningen av huvudkablarna.
Kostnaderna för dessa justeringsanordningar på hängarna
äro emellertid avsevärda. Dessutom blir
justeringsarbetet både dyrbart och komplicerat, därför att
justeringen av en hängare dels inför moment i
för-styvningsbalken och dels inverkar på justeringen av
de övriga hängarna.
Man har emellertid funnit, att man genom precisa
förutberäkningar av kablarnas lägen och
formförändringar kan ernå ett så noggrant läge av
huvudkablarna, att justeringsanordningarna i hängarna kunna
uteslutas. Hittillsvarande metod för dessa
beräkningar1 baseras på tabeller över hyperboliska funktioner
samt på för ändamålet icke helt passande
serieutvecklingar, vilket medför omständliga försöksberäkningar
med ty åtföljande fara för räknefel. Dessutom torde
i Se D. B. Steinman: Suspension Bridges, 2nd Ed., New
Tork, 1929, sid. 5—17.
i allmänhet en konstruktör knappast ha så noggranna
tabeller över hyperboliska funktioner till sitt
förfogande, som erfordras för dessa beräkningar.
Följande, mig veterligt icke tidigare använda
serieutvecklingar, gör konstruktören oberoende av sådana
tabeller och minskar till en bråkdel den erforderliga tiden
och felmöjligheterna vid beräkningarnas utförande.
Vid byggandet av en hängbro uthängas först de
obelastade kablarna. Kablarna i de olika spännen
intaga, emedan vikten är jämnt fördelad längs kabeln,
formen av kedjelinjer. Tornsadlarna måste vid
kabel-uthängningen vara förskjutna ifrån sitt slutliga läge
på sådant sätt, att kabeldragningarna på ömse sidor
om sadlarna äro så nära lika varandra, att friktionen
i sadeln förmår förhindra att kabeln glider ur sitt
avsedda läge. Dessa sadelförskjutningar samt kabelns
avsevärda töjning vid pålastningen jämte det
förhållandet, att kabeln efter brons färdigställande antager
formen av en parabel, äro faktorer, vilkas effekt måste
noga förutberäknas.
För att alltså ett kabelmontage skall kunna utföras,
som icke är försöksmässigt utan direkt leder till det
avsedda slutliga läget i bron, har nedan utvecklats
serier, som äro passande för de erforderliga beräkning-
52
26 april 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
