Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
skadeuppgifterna varit
orsaken till de flesta
bilelektriska fel, som
förorsakat brand. Här ha
ändringsarbetena fått en
mycket stor omfattning,
beroende på att det i de
flesta fall visat sig
omöjligt för
standardgeneratorn att leverera
den ökning i
laddningseffekt som
gengasdriften gör nödvändig. Det
framgår ej av de
statistiska uppgifterna,
huruvida brandorsakerna
härröra från standardanläggningar som blivit
överbelastade eller från sådana som varit föremål för
ändringsarbeten. Förstärkning av
laddningseffekten kan göras på två sätt, antingen genom
utbyte av generatorn mot en större sådan eller genom
ändring av den gamla. Sistnämnda åtgärd sker
vanligen på så sätt, att fältlindningarna utbytas, så att
magnetiserings- och därmed totaleffekten ökas,
samt-tidigt som generatorn förses med forcerad
fläktkyl-ning, t. e. genom utbyte av standardremskivan mot
sådan med fläkthjul samt upptagning av ett 10-tal
12 mm hål i intilliggande lagersköld jämte
uppslits-ning av fästbandet på motsatta generatorändan, så
att kylluft axiellt pressas genom generatorn. I detta
sammanhang erinras om vikten av att sistnämnda
fästband icke får avlägsnas från generatorn, då
bandet samtidigt tjänstgör som gnistskydd över
kollektorn, samt att verklig kylluft erhålles även vid
avskärmad kylare, speciellt vintertid. Är generatorn
enbart 3-borstreglerad (s. k. strömreglering) är det
samtidigt både vanligt och lämpligt att komplettera
utrustningen med i marknaden numera tillgängliga
reläanordningar för spänningsreglering, vilket
innebär, att generatoreffekten bättre utnyttjas och
jämnare fördelas oberoende av varvtal samt direkt
anpassas efter batteriernas laddningstillstånd. Största
fördelen med en spänningsreglerad generator är att
den levererar sin maximalström, då batteriet är mer
eller mindre urladdat; alltså just då det bäst behövs,
i motsats till en strömreglerad regulator, där
maximaleffekten — och därtill rätt ojämnt efter
varvtalet — erhålles då batterispänningen är som högst,
alltså tvärtom mot vad man egentligen vill ha.
3000 Omar /nin.
Fig-, 4. Fläktkyld generator med
kombinerat huvudströms- och spänningsrelä.
Fig. 5. Diagram över laddningsströmmar: Kurvorna U och L vid spänningsreglerad generator
(ZJ vid urladdat och L vid fulladdat batteri). Kurvorna L 3 och US från strömreglerad
generator med endast 3 :e borstreglering (17 3 vid urladdat och L 3 vid fulladdat batteri).
Om en generator ändras efter nu angivna riktlinjer
är det utan vidare klart, att man — liksom i frågan
om startmotoranläggningen — också måste
undersöka om strömkretsens övriga detaljer utan risk för
vådlig övertemperatur kan transportera den ökade
strömstyrkan fram till batteriet. Här återkommer
alltså frågan om ledningsareorna. Men dessutom ha
vi också strömreläet att tänka på såväl ifråga om
den vanliga strömtransporten som ifråga om rätt
brytläge, så att ej för hög bakström förstör
kontakterna. Att det är avsevärda belastningsökningar
som nu skola upptagas av dessa standarddetaljer
torde utan vidare stå klart för envar, då man
betänker, att generatoreffekten genom byte eller
ombyggnad ofta ökas till omkring den dubbla, eller från
13—22 amp. upp till 30 à 40.
Då generatorkretsen — i motsats till
startmotorkretsen — är i kontinuerlig funktion under hela
kör-ningstiden och några kontrollinstrument mot
övertemperatur eller andra förvarningssignaler i regel
icke finnas, synes i varje fall de statistiska
brandskadesiffrorna ge anledning upptaga till diskussion
huruvida praktiska belastningsprov böra införas i
allmänna medvetandet som nödvändig kontrollåtgärd
efter varje ändring av här berörda slag. Till en
början kan det måhända vara tillräckligt med en
officiell hemställan med rådgivning härom till
samtliga bilverkstäder som utföra dessa arbeten.
Startfläkten är en ofrånkomlig nyinstallation i
samband med övergång till gengasdrift. Här har nog
åtskilligt syndats vid monteringen, vilket bl. a.
framgår av brandskadestatistiken, som meddelar, att ej
mindre än bortåt 1/3 av de bilelektriska
brandorsakerna varit att hänföra till hithörande detaljer. Då
fläktarna äro avsedda för direkt start (utan
pådragsmotstånd), har man att räkna med att 2—3-faldig
normal strömstyrka erfordras vid starten, och det
duger sålunda ej att sätta in vilka
installationsdetaljer som helst, vilket tyvärr ofta varit fallet. Såväl
strömbrytare som säkring och ledningsarea måste
avpassas även efter startströmmen, vartill kommer att
ledningsarean måste beräknas även med hänsyn till
ledningslängden, som i detta fall är mycket
varierande. Särskilt vid på släpvagn direkt monterade
fläktar kan ledningen bli så lång, att man kan behöva
gå ända till 6 mm2 area; eljest har man som regel att
välja mellan 21/,2 och 4 mm2 beroende även av
fläktens kapacitet. I regel erfordras ca 100 watt för en
medelstor startfläkt för något över 1 m3 per minut
vid ca 170 mm vp. Yid 6-voltssystem får man nog
17 jan. 1942
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
